Stella Österling är före detta SiS-placerad och föreläser idag om tvångsvården i Sverige, psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hon är också aktiv i styrelsen för föreningen Sistjejer.

Hennes sommarprat innehåller tragiska berättelser men även det hoppfulla i att det finns en vändning. ”Och det kommer bli en hel del glitter”, utlovar Stella i en intervju med QX.

Men vaddå, berätta! Har glittret en hbtq+-koppling?
– Den som väntar får se, skrattar Stella och fortsätter:
– Men en sak är säker – det blir mycket queer representation. Jag har valt ut queera låtar med queera artister… och schlager förstås!

Stella spenderade stora delar av sin uppväxt på olika behandlingshem och instutitioner runt om i Sverige. Socialtjänsten lovade att det skulle bli bättre – men det var endast tomma löften. I programmet berättar hon om spott, svett och tårar i isoleringsceller och hur hon blivit illa behandlad av personal.
– Jag kommer prata om mina barndomstrauman och mina upplevelser av samhällstvångsvården. Det var väldigt tufft att spela in sommarpratet – men det finns ljusglimtar.

”Varför hata på någon som bara är sig själv? Vi är alla bara människor som älskar och vill bli älskade”

Stella, som är lesbisk, kom ut redan vid 13 årsåldern. Hon berättar att hon redan vid barnsben beundrade paraderna och att hon kände att det är där hon hör hemma. Men som hbtq+ på institutionerna blev Stella utsatt för homofobi både från andra intagna och personal.
– De kunde säga: “Akta er för Stella, hon gillar tjejer”.

Vad skulle du vilja säga till dem idag?
– Varför hata på någon som bara är sig själv? Vi är alla bara människor som älskar och vill bli älskade.

Stella minns tillbaka på ett fint regnbågsminne från ett av SiS-hemmen.
– En gång målade jag en prideflagga och avdelningschefen tyckte sedan att vi skulle hänga upp den på husfasaden. Det gav mig styrka att se flaggan varje dag.

Vad är din relation till regnbågscommunityt idag?
– Jag är volontär på Pride och älskar hela min Pride-familj och regnbågscommunityt.

Vad hoppas du att lyssnarna tar med sig av sommarpratet?
– En inblick i verkligheten på SiS-hemmen. Men också hopp. Att man kan ta sig igenom tuffa saker och komma ut starkare.

Har du en hälsning till andra som är SiS-placerade just nu?
– Ni är inte ensamma. Det finns många som kämpar för er.