2013 dök de upp i Mello med Rockin´ the Ride där de slutade på en sjätteplats i deltävlingen och efter skriverier i massor fick La Camilla fick (än en gång) lämna bandet.
Alexander: Christer Björkman övertalade oss att vara med, men La Camilla orkade inte ens sätta sitt eget mim. Det blev succéskandal och kunde inte ha blivit annat.
Dominika: När jag såg det på tv så kände jag att jag var glad att jag inte var med.
Alexander: …så hon fick sparken och så kom Dominika in igen och vi åkte runt på Pridefestivaler den sommaren. Nu har vi inte gjort nåt på tio år förutom nåt enstaka oligarkbröllop. För är det fett med gage återförenas vi.
Nu var det ett samarbete med ukrainska superdivan Olya Polyakova som fick trion att åter samla kärleksarmén.
Alexander: Jag skrev en låt till henne, Love is Blue. När hon hörde den sa hon ”You know blue love is gay love in Russia and Ukraine?” “Det är ju vitsen” svarade jag. Poängen var enkel: Hon ville ha nåt subversivt, inget som retar Putin, för hon är superstor bland bögarna i Ryssland och Ukraina. Hon var med i den sista tv-showen Zelensky gjorde och är asstor i Ukraina. Efter Love is Blue började Anders Hansson och Anders Wollbeck laja i studion med mina gamla låtidéer. Bring Your Love har funnits i mitt bakhuvud sedan 1998, och Tragedy är från Malena Ernman-plattan.
Var alla lika pepp på att återförenas?
Dominika: Om vi är en armé och vi mobiliserar är man väl för fan ingen desertör!
Alexander: Och Olya ville ha med oss. Hon och Dominika var ute och festade hela natten, hon skulle passa som en fjärde medlem.
Hur låter Army of Lovers 2024?
Alexander: Vi ska inte försöka låta hippa och balla, men ändå vara fräscha. Låta det vara Army 2024. Och under alla dessa år har ingen lyckats kopiera oss, trots flera försökt.
Som?
Alexander: Arvet har gått vidare till artister som Lil´Nas och Lady Gaga. Som tycker more is more. Som vågar. Allt enligt barockens principer.
Army of Lovers är pionjärer. I en tid då få vågade, tog Army i från tårna. MTV vägrade visa Isrealism (men i Israel var de etta i månader) och Give My Life-videon bannlystes för att Jean Pierre sprang runt i en enorm guldsnopp.
Alexander: Vi upplevde cancel-kulturen tidigt. Crucified låg etta på danslistan i USA, men det amerikanska skivbolaget sa att vi inte spelades utanför San Franscisco och New York. Det var otänkbart för oss som var uppenbart queer att spelas i vanlig radio, så det var bara på danslistan och gayställen vi hördes. USA är det mest homofoba landet utanför storstäderna. I Argentina och Brasilien brydde sig däremot ingen, och vi gjorde succé.
Dominika: Det är och var bara bögar och tjejer på våra gig, så jag har inte haft en enda groupie! De andra hade hur mycket som helst att välja mellan.
Jean Pierre: Det är mest kvinnor som är mina fans, men jag hittade mina ragg i hotellpersonalen. I LA hade jag en flirt med receptionisten och några dagar senare fick jag väldigt bra room service i Buenos Aires (skrattar).
Alexander: Min grej var par.
Vad kör ni för låtar på 90´s då?
Dominika: Ett par nya låtar och några gamla, det man kan förvänta sig.
Vad gillade ni själva för musik på 90-talet?
Alex: Jag var yrkesskadad och hade fullt upp med våra projekt.
Dominika: Jag var kär i Axl Rose på nittiotalet, och bodde i Storbritannien och var helt inne på ”Cool Britannia”-eran.
Jean Pierre: Jag dansade mycket till eurodisco i början sen blev det tyngre klubb, house och rave.
Är ni trött på de stora hitsen?
Alexander: Man kan inte vara trött på sina barn.
Dominika: Jo, det kan man absolut!
Jean Pierre: Men vi har ju inte gigat på länge, så det ska bli kul att köra Crucified och Obsession.
Har ni några underskattade Army-spår ni gillar?
Dominika: Clash of The Titans och The Day The Gods Help Us All gillar jag
Alexander: Supernatural är bra. Och Israelism säger mycket om den tid vi lever i.
Jean Pierre: Håller med om Supernatural, den håller.
Var ni alltid överens om vad som skulle släppas?
Dominika: Alexander bestämde allt sånt. Det bara är så, och någon måste vara chef. Sen är vi med på texter där vi är hyfsat begåvade allihopa.
Finns det nåt oväntat Army-fans ni stött på under åren?
Dominika: Det händer dagligen, massor av unga människor som upptäckt oss.
Jean Pierre: Jag vill lyfta fram alla komma ut-historier vi tagit del av genom åren. De som tackat oss för att vi vågade.
Alex: Vi fick som enda utländska akt Guldlambdan av en regnbågsorganisation i Ryssland. Och jag minns hur en rysk kille från Novosibirsk berättade vad Army betytt för honom.
La Camilla nämns ofta, men vad är ert förhållande till Michaela de la Cour idag?
Alexander: Obefintligt. Hon och jag kom inte överens artistiskt. Hon tyckte att hon hade en formidabel sångröst, men jag tyckte inte att hon kunde sjunga. Hon fattade inte playbackkonceptet. Vi har inga problem med att mima.
Trots förra årets flertaliga singelsläpp så är mer material med Army of Lovers däremot inte troligt just nu.
Alexander: Nej, jag skriver mina böcker, är filosof, och har fullt upp med att föreläsa i USA. Dominika har sin PR-byrå. Vi har inte tid, alla är upptagna med sitt. Och nu finns det inget mer material.
Jean Pierre: Jag lämnade faktiskt aldrig frisöryrket utan fortsatte att jobba på salongen mellan resorna under nittiotalet. Army har alltid varit en kul extrasysselsättning och det är nog därför vi fortfarande har kul med det.
Dominika: Nej, vi släpar inte runt på en död häst liksom.
Alexander: Och privatgigen vi gör är för bögar och faghags med pengar. Det har vi gjort till och från hela tiden.
Jean Pierre: Stor prislapp – liten publik, toppen!
