– Den första idén till Trap kom av att jag vaknade mitt i natten och såg blåljus på min lugna gata. Jag såg ett killgäng som tjafsade lite, och en kille gick ifrån och började skrika en bit ifrån. Det var fascinerande att se det här maskulina gänget och alla dessa känslor. Jag har alltid varit rädd för straighta män i grupp som inte kan uttrycka sina känslor, och jag ville utforska det i en film.
I filmen ser vi hur killarna misshandlar flera män och jag blir verkligen berörd av realismen, vad har du fått för reaktioner?
– Vi var alltid medvetna om att vi tar ett starkt grepp som handlar om homofobi i ett våldsamt format. Och det har blivit spännande diskussioner, bland annat kring vem Bengt Braskereds karaktär är och vad han gör. Han är äldre och Sami är yngre och vi har fått ord som som förövare, och att detta är ett övergrepp. Men vi var så noggranna med att det inte skulle vara så. Detta är två personer i behov av närhet och Bengt var med och arbetade fram den här scenen. Men Samis enda sätt att vara i en kontext där han kan vara med en annan är dessa möten och det gör Sami både till offer och förövare.
– Många äldre män har också kommit fram till mig efter filmen och sagt att den berörde dem. Jag såg aldrig dem som målgruppen till filmen, jag trodde någonstans inte att de heller skulle förstå den, men den grävde djupt i något hos dem. Antagligen just för att de också har varit pojkar som haft svårt att visa sina känslor framför sina vänner. Det tycker jag har varit väldigt fint att höra hur de har öppnat upp sig för mig.
Så, vem är Adam Cronstedt?
– En 29-årig filmregissör från Stockholm som alltid velat berätta historier och det genom film. Jag är nyutexaminerad från Stockholms konstnärliga högskola, lever med min man och har det bra. Jag höll på med drag innan covid och Klubb Hångel, där jag jobbade tvingades lägga ner under pandemin. Och det var i det sammahanget jag ville hålla på med drag så jag la det på is.
I rollerna ser vi Kimi El Feky (Maria Wern), Bengt Braskered (Allt och Eva, En kunglig affär), Joakim Lang (Knutby), och Leo Harju (Bara Sex). Hur rollbesatte ni?
– Jag var jättedelaktig och satt med hela tiden och visste att jag ville ha unga grabbar. Två av dem har inte varit inom film med tidigare så vi jobbade mycket med workshops och pratade mycket kring temat. Vi hade både stuntpersoner och intimitetskordinator under inspelningarna, för mig var det viktigt att skapa trygga miljöer och bra förutsättningar för alla.
Vad tycker du om svensk queerfilmskultur just nu?
– Jag tycker det är kasst om jag ska vara ärlig. Det saknas mer nyanserade berättelser där inte vill tvinga in sig i stereotyper. Jag vill se queera berättelser som inte förhåller sig till en straight publik, som får folk inom communityt att känna.
Trap visades under West Pride, hur var det?
– Det var kul att se den på bio, för film är bäst på bio. Det var länge sen jag såg den och man märker nya saker varje gång. Vi hade ett efterföljande samtal med Tasso Stafilidis där vi diskuterade den och det var intressant.
Nu håller du på att skriva på ditt långfilmsprojekt på Åland, Klipporna Vid Havet, som är ett triangeldrama mellan tre pojkar under en sommar?
– Ja, precis. Den handlar om sjuttonårige Patryk som återvänder till sin fars gård på Åland och finner sig själv i en laddad sommarromans med sin nya styvbror Niko och barndomsvännen Ville. Under en sommar fylld med lust och avundsjuka måste Patryk fråga sig själv hur långt han är villig att gå för att känna sig älskad för första gången. Jag ville göra något vackert och romantiskt, och är själv adopterad från Polen och har tillbringat många somrar på Åland. Jag har fått ett första utvecklingsstöd från Svenska filminstitutet så jag kan jobba med den.
Finns det någon skådis du skulle vilja jobba med?
– Bengt (Braskered) vill jag jobba med igen. Han är en otrolig skådespelare och jag vill fortsätta att utforska med honom. Det vore också kul med Endre eller Reuter också… Starka kvinnor jag gillar.
Så, vad händer nu? Trap ligger kvar oå SVT till oktober nästa år…
– Nu skriver jag på Klipporna vid havet och inför projektet har jag startat ett konto på Instagram där jag delar homoerotiska AI-bilder jag har skapat som utforskar känslorna och essensen av filmen, kika gärna! Och så väntar jag på att internationella festivaler ska ta in Trap så att den kan spridas vidare.
