Eddie Mio Larson är frilansande skådespelare och regissör och har tidigare spelat i Dyke Hard och står bakom föreställningen Fejkflickan. Just nu är han aktuell i Donna Donna Teaters Blott ett annat namn för ljus, regisserad och dramatiserad av Felicia Ohly, på Strindbergs Intima Teater.
Eddie, berätta mer om föreställningen!
– Jag blev tillfrågad av Felicia om jag ville vara med och gestalta Mikael. Föreställningen bygger på novellen Ett sällsamt öde av Frida Steenhoff som gavs ut 1911. Novellen handlar om att Mikael och Ethel blir kära i varandra och gifter sig, säger Eddie och fortsätter:
– Och under bröllopsnatten kommer Mikael ut som ”kvinna” eller med dagens ord kanske ”trans”.
Eddie berättar att föreställningen även studsar mot samtida berättelser om kärlek.
– Jag tycker att föreställningen handlar mycket om att försöka hitta sig själv i historien, trots att förebilder fattas. Han letar efter sig själv och Ethel i filmer, böcker, musik. I brist på förebilder griper han efter det som kommer i hans väg. Ett annat huvudspår är vad som händer i en relation när någon blir helt beroende av den andres omsorg. Och så tematiken kring sanning, lögn och bekännelse.
Berättelsen skildras genom Mikaels perspektiv.
– Det handlar mycket om upprättelse. Och så är det en berättelse om stark orubblig åtrå. Jag och Mikael har en del beröringspunkter och hans historia ekar tveklöst genom min kropp, fast jag tror att han är snäppet mer dramatisk i sitt sinnelag än vad jag är.
Berätta mer om karaktären Mikael och hans relation till Ethel.
– Mikael är en oerhört passionerad, obotlig, och hopplös romantiker som längtar efter kärlek och efter att få vara begriplig för sig själv och sin omvärld. Han vill vara självklar och han vill att hans och Ethels kärlek ska vara självklar, säger Eddie och fortsätter:
– Beträffande Mikaels relation till Ethel så är det… komplicerat. Och det beror inte bara på att Mikael undanhållit information om sin fysik.
Hur är det att spela i den här föreställningen?
– Det är roligt och belastande för handlederna (skrattar). Jag tycker om att umgås med Mikael och hans tankevärld, även när han är helt under isen. Och jag tycker om att låta Mikael få möta publiken, vilka jag betraktar som hans queera vänner och älskare i ett parallellt universum.
Vad har ni fått för respons hittills?
– Föreställningen har fått ett varmt mottagande från publiken och även fått flera fina recensioner. En intressant iakttagelse är att flera recensenter omnämnt Mikael som ”hon” och ”kvinna”. Mikael skulle säkerligen ha frågat sig ”Om recensenterna skriver om mig som kvinna, är jag då en kvinna?”, säger Eddie och fortsätter:
– Vi har bara hunnit spela två föreställningar hittills och det blev som två helt olika föreställningar. Premiärföreställningen kändes i samspelet med publiken lättare och mer lekfull medan andra föreställningen blev tyngre och kanske sorgligare.
Vad är vikten av queera föreställningar enligt dig?
– Det är väldigt viktigt för mig att få jobba i en queer kontext, att få prata om och vrida och vända på begreppen. Att på djupet försöka förstå någonting om sig själv och sin sfär ihop med andra som också längtar efter den där självklarheten och som är trötta på att anpassa sig, korrigeras och reduceras, säger Eddie och fortsätter:
– Det kanske har hänt en del sedan 1911 men det är ändå rätt sällan jag känner att mina och mina vänners erfarenheter, tankar och begär skildras på ett träffande sätt i teater, film, och böcker. Och det är ju så – för varje queer föreställning som görs krävs det hundra till, och för var och en av dem ytterligare hundra. Det finns någonting fundamentalt nödvändigt att få se en skymt av sig själv i någon annan.
Blott ett annat namn för ljus hade urpremiär 19 april 2024 på Strindbergs Intima Teater och spelas fram till den 5 maj.
