– Samtidigt utvecklade jag West Prides utbildningskoncept, som riktade sig till elever på skolor och anställda inom offentliga och privata verksamheter. Även då ville jag dra nytta av mina ”skills” som skådespelare och beröra min publik på djupet, innan jag sedan skulle ta fram pekpinnen och utbilda eller kompetensutveckla, berättar Tasso.
Kärlekens pris är en teaterföreställning med vittnesmål av hbtqi-personer från olika delar av världen och från Sverige. Om svårigheterna att vara öppen och allt vad det medför för olika personer.
– Jag berättar även om mitt eget liv och mina erfarenheter av första kärleken, första killen, att komma ut och jag berättar även om nuet. Det är en blandning av kärlek, hat, hot, hedersförtryck och längtan.
Berättelserna varvas sedan med sånger av Vladimir Vysotskij och Jaques Brel, som genom åren ackompanjerats vid pianot av Helen Sandgren Åström och Kasper Frondelius.
Ramen är fortfarande den samma men i takt med att omvärlden ändrats har nya vittnesmål lagts in och anpassats efter vilka som lyssnar.
– Det är allt för många unga personer och vuxna, som tvingas leva dubbelliv tidigt i sina liv. Redan barn på lågstadiet refererar till vad de inte får göra hemma och vad de kan görs i skolan. Eller vad de inte vill/får göra i skolan på grund av att de inte får göra det hemma. Här finns det många hbtqi-personer som är särskilt utsatta och de tillhör de ungdomar som skickas på uppfostringresor och omvändelseresor där tvångsgifte är målet. Jag har själv erfarenhet av att leva med personer som utsätts för hedersförtryck och än idag lever jag i en sådan hederskontext.
Genom åren har Tasso upplevt både toppar och dalar under de olika speltillfällena.
– När jag har spelat för ungdomar har föreställningen alltid avslutats med en frågelåda, där alla skriver en fråga eller en kommentar anonymt. Alla dessa tiotusentals frågelappar har jag kvar, och bland all kärlek och nyfikna frågor om sex, om mina sexuella preferenser, hur det känns att ha sex eller tvärt över till vilket märke det är på mitt läppstift, så dyker även kommentarer med hat upp. ”Du borde dö din äckliga jävel!”, fast felstavat.
Men det har som sagt varit mycket fint också och på ett äldreboende i Göteborg var det en 82-årig kvinna som vågade komma ut, efter att Tasso hade utbildat personalen och de hade fått se föreställningen.
– Och på en grundskola kom en 14-årig elev fram och med tårar i ögonen, berättade att det var första gången han hade känt igen sig, efter att jag svarade på frågan om jag har barn. Jag brukar svara att jag inte har egna barn, men att jag är donator och att många barn aldrig får veta att de tillkommit genom spermie- och äggdonationer. Eleven berättade att han hade fått veta och ville kontakta sin donator den dag han får efterfråga uppgifterna. Och jag ser själv fram emot den dagen då de barn jag bidragit till kommer att höra av sig. Jag hoppas de gör det.
Nu spelar du den 700:e föreställningen på Tjörn, vad har du för koppling dit och blir det något speciellt just för att det är den 700:e?
– Ja, jag blir faktiskt rörd för det här blir också den sista föreställningen jag spelar i det här formatet. Efter årets festival slutar jag på West Pride och flyttar även från Göteborg, efter 15 år. Jag är oerhört stolt över att jag kunnat bidra under alla dessa år, på olika sätt, för att stärka unga hbtqi-personer, i synnerhet, och förtsätta kämpa för våra våra rättigheter. Tjörns kommun har HBTQI-diplomerat sin Kultur- och fritidsförvaltning och nu diplomerar jag även kommunstyrelseförvaltningen på ön. Så jag har varit där en hel del och jag har fått ta del av all positiv förändring och deras utmaningar. Steg 2 i West Prides HBTQI-diplomering innehåller Kärlekens pris. Så det är kopplingen och givetvis ska vi fira innan Helen (piano/sång) tar tåget tillbaka till Stockholm. Förutom att det blir den 700:e föreställningen kommer vi att ha spelat föreställningen för 200 000 personer. Jag hoppas du förstår hur stolt jag är.
Kärlekens pris spelas 17 april kl.12:30 på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn.
