Historien handlar om den fiktiva byn Granträskåsen som styrs av Pingstförsamlingen. I byn vet alla allt om varandra och alla i byn måste förhålla sig till de regler som satts upp av församlingens pastor och byäldste. Till byn kommer unga Vajlett som ny lärarinna för alla 17 barn i byn. Hon är en modern pedagog som tidigt stöter på motstånd. Hon känner sig mycket ensam till dess Rut kommer till byn som den nya post- och telefonväxelansvarig. När deras vänskap övergår i kärlek måste den till varje pris döljas i byn…
Karin Enberg läste de två första romanerna om Vajlett och Rut tidigt då Karin är god vän med författaren Karin Alfredsson. Karin tyckte redan då att berättelsen skulle vara intressant att se även i teaterform.
– Historien tar den upp frågor som fortfarande är aktuella idag , såsom utanförskap, intolerans, inskränkthet, fördomar och rädsla för det avvikande. Dessutom är det en pjäs som blandar allvar, humor, värme, kärlek, lycka, sorg och glädje. Till detta bidrar dramatiker Ninna Tersmans manus, scenografi/kostym av Anna Dolata, mask av Helena Andersson, nyskriven musik av Magnus Larsson, koreografi av Kajza Rauhola och ljus av Kin Isaksson.
Karin berättar att pjäsen spelades i Skellefteå efter premiären i februari och publiken hittade till Sara Kulturhus via Västerbottensteterns alla kontakter och publikens rekommendationer till bekanta.
– Och så har Karin Alfredssons böcker många läsare, vilket säkert också hjälp till att få många att komma och se föreställningen.
Ellenor Lindgren och Marika Holmström spelar titelrollerna och på scenen syns även Sonja Lindblom och Sanna Krepper. I uppsättningen spelar dessa fyra alla 18 roller, alltifrån byäldste, skolbarn, pastor, vaktmästare, handelsbodsägare och skvallertanter.
Karin Enberg har många vänner och kollegor inom HBTQ-communityn och ser detta som en föreställning om att få, att kunna och att våga vara den en vill vara. Inte den som andra eller normen tycker.
– I en konform by som Granträskåsen var det fortfarande omöjligt att avvika från normen på 1950-talet och många år därefter. Alltjämt idag hör vi om människor runt om i världen, men även här i Sverige, som på grund av normbrytande av olika slag, känner sig tvungna att ge sig iväg från orten där de växt upp. Intolerans, inskränkthet, fördomar och förtryck samt rädsla för det avvikande gör sig fortfarande påmint.
Vad var den stora utmaningen i att överföra boken till pjäs?
– En roman är något helt annat än en pjäs. Att överföra två romaner till en pjäs på drygt två timmar gör att mycket från boken inte kommer med. I boken finns ett femtiotal karaktärer, i pjäsen 18. Pjäsen måste alltså koncentreras och flera sidorhistorier finns därför inte med. Men dramatikern Ninna Tersman har gjort ett utmärkt arbete och pjäsen har blivit ett eget konstverk.
