Levan Akin följer nu upp sin succé And then we danced med Passage, om Lia från Georgien som med grannsonen beger sig till Istanbul för hitta hennes försvunna systerdotter Tekla. Men att leta efter någon i mångmiljonstaden är som att leta efter en nål i en höstack. När hon möter Evrim, en advokat som kämpar för transpersoners rättigheter, börjar hon dock komma Tekla på spåren…
– Det är utmanande att göra queera filmer i regioner som ur ett regimperspektiv kanske inte är så queervänliga. Man måste vara försiktig hur man pratar om filmen, och tänka på hur man formulerar sig.
Han fortsätter:
– Verkligheten är också mer komplex än den man läser om i tidningen. Det finns en stor levande queervärld i Istanbul, och under den finns ännu fler världar. Här finns också en stor mainstreamscen där exempelvis transkvinnan Bülent Ersoy är drottning över turkisk pop och arabesque. Så det är en fascinerande scen.
Hur hittade du Deniz Dumanli som spelar Evrim, hon är ju fantastisk i sin roll som trans-stridande advokat!
– Deniz Dumanli är en skatt. Vi hade en transman som castade alla transroller i filmen och Deniz sökte till oss via Facebook. Hon hade spelat teater i skolan, men utöver det var hon ett oprövat kort. Detta var bara starten för henne, jag tror på stora saker framöver för Deniz.
And then We Danced och nu Passage, båda med HBTQ+tema, är du rädd att folk ska tycka att du är inne på regnbågstemat igen?
– Det är aldrig nån som tröttnar på straighta berättelser, så varför skulle de göra det här? Det här är berättelser om människor och jag gör historier som jag själv önskar jag sett. Jag vill göra filmer som rör sig i rum och på platser man inte sett på film tidigare. När And Then We Danced kom var det många som inte hade koll på Georgien alls. Jag försöker aktivt hitta ingångar som är spännande och nya, och som berättar saker som sällan eller aldrig berättas i film.
Du benämns som en ”queer filmmaker” i intervjuer, stör det dig?
– Nej, jag tycker inte det är störande, jag har ju gjort saker som inte är queera. Men jag gillar att belysa utanförskap och att inte passa in i en norm. Jag har regisserat ett par avsnitt av amerikanska serien Interview with a vampire, och den handlar ju om vampyrer som isoleras och inte får vara en del av samhället.
Vad känner du kring diskussionen om att HBTQ+personer ska spela HBTQ-roller?
– Jag tycker att man inte behöver inte vara gay för att spela gay, men med det sagt tycker jag att man principiellt ska försöka lyfta skådespelare som är inom communityt. Döremot tycker jag att det är extra viktigt att inte casta en icke-transkvinna i en transroll. Det är något som vi jobbade hårt för i den här filmen.
