Visst, den norska överlägsenheten är på pappret större än i valfri vintersport. Ska vi se till odds och förhandssnack så ska ingenting kunna rubba att Marcus & Martinus får baxa sitt hyperproducerade Matrix-nummer och ordlösa beats-refräng till Malmö Arena i maj. Att ens gissa eller tippa på något annat vore bara dumt, och hade det inte funnits två stycken stora hinder på tvillingarnas motortrafikkvei så kunde vi sluta här. Men nu gör det ju det.
Det första är såklart SVTs vansinniga röstningssystem. Jag kan köpa att man vill krångla till det med åldersgrupper i deltävlingarna för det ska bli roligare TV, och då lapa i mig att i teorin så kan 200 personers röster i +75 gruppen väga lika mycket som 200.000 personers röster i gruppen 16-29. Vansinne såklart. Men jag kan ta det. Men att i finalen använda samma system för att välja vår representant i en tävling som absolut inte ens är närheten av något liknande system – det köper jag inte alls.
Jag ifrågasätter dessutom varför människor ska kunna få rösta på fler bidrag än ett i finalen? Hela tävlingen går ut på att välja EN vinnare, EN representant för Sverige. Inte att en miljon barnfingrar ska rangordna om Jay Smith är fyra hjärtan och Lisa Ajax bara tre. Det har vi gjort i deltävlingarna, alla har haft sitt kul, nu är det famimej dags att ta ansvar och ta ett beslut!
Så när SVT, som lyckorusigt rabblar hjärtröster, TikTok-views och (jajamen) antal utdelade samlarkort (!!) på varje presskonferens som om DET är vägen till bra TV och rätt vinnare, inte tar sitt ansvar, snälla gör det därhemma. Välj ETT bidrag att rösta på i kväll. Rösta på DIN vinnare! Om du väljer din personliga favorit, den du tycker har finast kläder eller den du tror kommer lyckas bäst i Eurovision (mitt förslag) det bryr jag mig inte om. Men välj EN. Det är liksom hela syftet med kvällen!
Det andra hindret på vägen till Malmö för Marcus & Martinus är såklart de internationella jurygrupperna, ett inslag som ju är exakt samma som i ESC-finalen, och därmed också ett helt riktigt inslag i vår final. Här kan det bli tufft för tvillingarna, då man i Europa ser helt annorlunda på vad som är ett bra Eurovision-bidrag än vad vi gör i Sverige. Till exempel har, sedan Måneskin vann, nummer som känns “live” och “på plats i arenan” rankats klart högre än överproducerade TV-nummer. Andra saker som premieras är nationella språk (vi har inte skickat en svensk låt sedan 1998 – vi är sämst i klassen på det), riktiga refränger, unikt och udda artisteri och (trenden jag avskyr mest personligen) låtar som gärna byter tempo och genre oftare än SVT byter namn på Andra Chansen.
Om jurygrupperna börjar ge poäng till låtar som Medina (som stadigt legat etta på Spotify i veckan), Jacqline (mest spelad på radio i veckan) eller Maria Sur (ESC-fansens favorit) eller om svenskarna plötsligt lämnar Norge och väljer svenska bekantingar som Danny, LIAMOO eller Jay Smith, och de inte helt ignoreras av juryn, ja då KAN vi ju ha en match i kväll ändå. Kanske är det här mer spännande än vi vågar tro?
Fast då det här varit tidernas mest förutsägbara Melodifestival-år resultatmässigt (jag ignorerar kaoset sista halvtimmen i Karlstad) så ska det väl ändå mycket till om vi inte har vår första icke-svenska Melodifestival-vinnare genom tiderna ikväll. M&M blir förmodligen Unforgettable(men man kan ju alltid hoppas på en spännande omröstning).
I övrigt öppnar programmet med en söt We Are The World-variant på Tattoo (komplett med Loreen), och så får vi såklart Björn och Carina, plus en hittills hemlig mellanakt som inte SVT ville visa för den betalande genrepspubliken igår.
Och på tal om publiken. Vilka underbara publikbilder det går att få i Friends Arena! Vilken stämning vi har i vår final!! Nåväl.
Nu tar vi den här skutan i hamn och så ses vi på andra sidan. Och kom ihåg, välj ett bidrag. ETT!
Vill ni ha lite hjälp på traven så har ni mina betyg här.
QX QX QX QX QX
1 Maria Sur – When I’m Gone
Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Julie ”Kill J” Aagaard, Maria Sur
Jag älskar välproducerad, snygg tjejpop och det här bidraget har allt jag önskar plus en underbar hook och en artist som utstrålar både självsäkerhet och värme. Numret skulle fortfarande göra Kylie Minogue avundsjuk, och jag rasar fortfarande över att Maria återigen får gå ut först med en låt som rimligen borde varit långt mycket mer favorit än vad den nu är. I min värld hade gärna Eurovisionfinalen fått ha två ukrainska bidrag istället för två norska.
QX QX
2 Jay Smith – Back to My Roots
Jonas Jurström, Jonathan Keyes, Jay Smith, Maria Jane Smith, Victor Thell
Välproducerad radio-country som slog ut Fröken Snusk och som sedan legat stadigt topp 5 på Spotify. Jay lär stjäla röster från de som tänkt rösta på Smash into Pieces, och kommer säkert få en hel del poäng i de äldre jurygrupperna som vill ha sin musik sportradioanpassad med häst-vibb. Däremot kan man ju undra varför män får se ut som åskmoln och hej-kom-och-hjälp-mig på scen och ändå göra succé i Mello, medan kvinnor måste le sönder ansiktet om de så sjunger om digerdöden. Diskutera i smågrupper.
QX
3 Lisa Ajax – Awful Liar
David Lindgren Zacharias, Sebastian Atas, Victor Crone, Victor Sjöström
Låten som minst förtjänar att vara i final i mina öron. Inte för att det är något större fel varken på den eller på Lisa, men som finalbidrag 2024 så känns den mest som tre minuter med den där axelrycknings-emojin. Jag hade också hunnit glömma hur märkligt det där “ensam gravid kvinna i rymden”-numret är med all sin otroliga dramatik kring att något ljugit lite illa. Om det HÄR är det du känner att vi borde skicka till Malmö i förhållande till de andra elva så kommer vi två aldrig att ta en fika.
QX QX
4 Smash Into Pieces – Heroes Are Calling
Andreas ”Giri” Lindbergh, Benjamin Jennebo, Chris Adam Hedman Sörbye, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Joy Deb, Linnea Deb, Per Bergquist
Känns inte den här märkligt bortglömd och utan buzz efter att ha varit vinnare vecka ett med en av årets mest emotsedda nykomlingar? Kanske tappade det lite i fart när låten visade sig vara så otroligt lik Six Feet Under, kanske åt låtar som de med Scarlet och Jay Smith upp en del av hypen och tilltalade samma röstare? Eller så tyckte man att lasern inte var lika spektakulär som dataspelsnumret i fjol och ifrågasatte hur man kunde gömma bandets största tillgång, den maskerade trummisen, så han bara ser ut som en bit förinspelad film? Vad det än var så får nog Smash finna sig i att inte ta medalj i år igen.
QX QX QX QX
5 Cazzi Opeia – Give My Heart a Break
Ellen Berg, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son, Jimmy Jansson
Rent personligen är det här nog min favoritlåt i år. Vem blir inte lycklig av den här genuint personliga, men samtidigt så Go West-härliga, syratrippen till färgexplosion? Trött på morgonen? Trist på jobbet? Slut på ägg i affären? Sätt på Cazzi och allt blir bra igen, jag lovar! Så varför “bara” en fyra? Tja, som Eurovision-bidrag tror jag det märkligt nog inte är tillräckligt galet för att fungera, men det är egentligen bara en sidenote. Det är en vinst i sig bara att kunna spela den här om och om igen i sina lurar! Heja!
QX QX
6 Annika Wickihalder – Light
Herman Gardarfve, Linnea Gawell, Patrik Jean, Annika Wickihalder
Annika är en stjärna, en återupptäckt brottar-röst som Sverige väldigt rättvist direkt tog till sina hjärtan. Sverige bryr sig inte det minsta om att låten hon sjunger redan varit med i Melodifestivalen alldeles för många gånger, för Sverige älskade att rösta på den då också. Om det är The Mamas, Tusse, Faith Kakembo eller Annika Wickihalder har egentligen ingen betydelse. Bara låten låter exakt så här så röstar Sverige. Och oftast väldigt, väldigt mycket. Det enda jag såg som förmildrande i Karlstad var att vi åtminstone slapp låtens standardnummer: Ni vet det där ett gäng körsångare (oftast med en dansare som låtsas vara körsångare) sluter upp i en ring runt Annika. Det har SVT fixat till finalen. Nu är de där. Nu är låten komplett. Nu kan Sverige rösta sönder sig igen. Själv vill jag bara ha tillbaka Annika med en bättre låt 2025.
QX QX QX QX
7 Marcus & Martinus – Unforgettable
Joy Deb, Linnea Deb, Marcus Gunnarsen, Martinus Gunnarsen, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt
Om du föredrar din musik klubbigt stenhård med en dans till refräng, och om Swedish House Mafias Greyhound-beats fortfarande är det du älskar mest när du laddar för en utekväll, ja då blir inte musik mycket bättre än så här. Själv golvas jag kanske mest av grabbarnas proffsighet och charm i kombination med ännu ett svenskt urläckert producerat nummer (när vi vill är vi bäst på detta, när vi inte vill…ring-med-körsångare) och det här är verkligen en representant vi kan vara stolta över på hemmaplan. Jag kommer stå bakom detta 100% om det vinner, men måste ändå erkänna att jag inte är helt säker i magen på att detta kommer fungera friktionsfritt i en Eurovision-final 2024.
QX QX QX
8 Dotter – It’s Not Easy to Write a Love Song
Johanna ”Dotter” Jansson, Dino Medanhodzic
Underbar låt, underbar artist. Jag skulle älska att skicka Dotter till Eurovision en dag, men det är ändå något med den här flygel-favoriten som gjort att jag knappt lyssnat på den sedan den släpptes och att den tappat ett QX i betyg sedan Eskilstuna. Kanske är det för att låten inte riktigt lyckats komma till det momentum man känner att den bygger till, kanske är det för att presentationen inte känns riktigt färdig. Jag har inget ont att säga om det här, men nästa gång vill jag ha Dotter på svenska i festivalen!
QX QX QX QX
9 Medina – Que sera
Ali Jammali, Sami Rekik, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov
Det är 26 år sedan vi skickade en låt på vårt eget språk till Eurovision, och i år har vi EN låt på svenska i finalen, ett tangerat bottenrekord tillsammans med 2019 och 2020. Bara en sån sak gör att jag skulle vilja skicka den här grilldoft-osande gatufesten till Malmö. Sen tycker jag det här är en härlig låt, ett härligt nummer, och ett av få bidrag som skulle ge den där eftersträvade live-känslan till ESC-tittarna som Europa älskar. Lägg till det att det är årets största Spotify-hit från festivalen och att internationella juryn rankade dem trea förra gången de var med, och jag förstår inte hur de kan rankas sexa hos Svenska Spel. Det här har alla chanser att bli en riktigt kul kväll för Medina.
QX QX QX
10 LIAMOO – Dragon
Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Julie ”Kill J” Aagaard, LIAMOO
Precis som i fallet med Annika Wickihalder så har vi här en artist jag tycker är fantastisk, men med en låt jag inte alls vill bjuda på en drink i baren. Nu rör inte Dragon igång samma upprörda känslor hos mig som Light. Dragon är inte en dålig låt (bara galet Eurovision-generisk), och trots att jag har en tendens att glömma bort den när jag pratar om resultat och vinst, så tror jag inte alls att man ska räkna bort den. Har man både tävlingens hetaste artist och nummer så är man alltid en bra bit på vägen. Själv tycker jag det vore ett slöseri med naturresurser att vaska LIAMOO och låta honom vinna med detta, men samtidigt tror jag draken lätt hade ramlat in på plats 12-15 eller liknande i en ESC-final. Jag menar, Cypern kom 12:a med samma låt förra året. Och eld är tuffare än vatten.
QX QX QX QX QX
11 Jacqline – Effortless
Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son, Jimmy Jansson, Dino Medanhodzic, Jacqline Mossberg Mounkassa
Jacqline har årets modernaste produktion, en av årets snyggaste melodier och refränger, veckans mest spelade låt på radio och ett av tävlingens coolaste nummer. Vad behöver ni mer för att förstå att det här är en vinnare? Vad det möjligen saknat hittills är en extra lampa, en energihöjning och en högre jävlar-anamma-aura hos sin artist. Tyvärr kunde förutsättningarna för att detta händer i kväll inte varit sämre; stackars Jacqline har varit sjuk hela veckan, inte kunnat sjunga, inte kunnat göra presskonferenser, och när hon tvingats repa sett sådär trött ut som man gör när man har feber (de flesta av oss ser dock ut så när vi tvingas upp ur sängen för att gå på toa – Jacqline har hängt i en tavelram i taket och dansat). Hoppas det finns piller som hjälper den här odds-tvåan att ro allting i land när det gäller, för jag älskar detta.
QX QX QX QX
12 Danny Saucedo – Happy That You Found Me
Kristoffer Fogelmark, John Martin, Danny Saucedo, Michel Zitron
Hypen dog lite trots krossen i deltävlingen, men rent personligen så har den här glad-housen med stark When Love Comes Over-vibb bara växt och växt för varje gång jag lyssnat på den sedan den släpptes. Danny själv verkar dessutom ha tänt till ordentligt, och visar en hunger och ett artisteri på repen som han inte var i närheten av för två veckor sedan. Kan det vara så enkelt som att om man är startfältets största artist så tar man hem det i slutändan trots allt när det väl gäller? Kanske. Förmodligen inte. Men OM det skulle hända måste SVTs ESC-team med Christer Björkman i spetsen HELT rita om den här bedrövliga, oimponerande scenshowen. Den borde ha stannat kvar redan i Eskilstuna.
Uppdaterad 2024-03-09
