Den 21 februari släppte författaren Klara Krantz boken När en man faller som till stor del handlar om sökandet efter Klaras farfar Lars Krantz, journalist och privatspanare som blev besatt av mordet på Olof Palme. Han gick upp i konspirationsteorier så mycket att han försummade familjen och skapade vad som i familjen benämndes som ett ”Palmetrauma”. I När en man faller försöker Klara, som är författare sedan tio år och har även håller kurser i skrivande, förstå de som kom i mordets närhet och hur deras liv förändrades. Parallellt följer vi Klara som står inför att bli förälder tillsammans med sin flickvän.
– Jag har länge tänkt att jag vill skriva om Palmemordet, på något sätt. Det har haft en särskild laddning i min familj, eftersom min farfar blev besatt av att lösa mordgåtan och vigde sitt liv åt det.
Berätta om tanken bakom boken?
– Jag har varit nyfiken på den första tiden i en människas liv, hur den påverkar en. Trots att vi inte minns den så finns den ju kvar i oss på något sätt. För mig väcktes de tankarna när jag själv fick barn. Själv är jag nästan jämngammal med Palmemordet, jag var en bebis på tre månader då. Det gjorde att jag blev intresserad av hur mordet påverkade min familj, och hur det måste ha präglat min första tid i livet.
Du är nu själv mamma till en fyraåring, hur var resan mot att bli förälder?
– Jag och min fru skaffade barn via landstinget. Det var några märkliga och slitsamma år av att gå igenom undersökningar, kuratorssamtal, stå i kö, och till slut försöka få ett liv att börja växa. Det kunde kännas som att man var tvungen att vara en supermänniska för att få skaffa barn. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt, allt kontrollerande kring både kropp och psyke. Till slut var jag tvungen att ge upp tanken på att det skulle bli ett barn, och inse att det var något som var bortom min kontroll. Det var väldigt smärtsamt, men på nåt vis befriande också. Några månader senare blev jag gravid med vår dotter.
När en man faller utkom den 21 februari.
