Ellen Krauss, som är programseriens yngsta deltagare någonsin, är uppvuxen med Så mycket bättre och kunde se sig själv trivas på Grå Gåsen. Precis som favoriterna Miriam Bryant, Magnus Uggla och Markus Krunegård gjort innan henne.
– Det enda tveket var att det kändes för tidigt att komma in med ett album i ryggen. Men jag kom ju inte in för att hyllas för min låtskatt, som vissa andra. Jag kände mest att jag hade en uppgift, ett uppdrag, och det var att leverera sex tolkningar på ett bra sätt och samtidigt underhålla.
Ellen var på plats med Peg Parnevik, som hon blev riktigt bra polare med, under alla elva dagarna då Så Mycket Bättre spelades in i somras. Och redan i första programmet slog hon till med den just nu mest streamade låten från årets säsong, Black Jacks Lasse Holm-skrivna Inget stoppar oss nu, som i Ellens version blivit ett flatigt sista-dansen-anthem med namnet Inatt (Inget stoppar oss nu).
– Det är en jäkla hit från början och jag hade tur som fick göra den. Men när folk känner till låten kan fallet också bli högre, så det var ett litet risktagande. Jag var klar med att den skulle vara på svenska och ville behålla den fina texten som jag verkligen kunde relatera till. Först var jag lite inne på E det de här du kallar kärlek eftersom det är en bra låt jag kunde relatera till, men när jag hittade min vinkel på I natt… kändes den mest rätt.
Den svenska hiten till trots är ett språkbyte inte aktuellt.
– Nej, jag sjunger hellre på engelska och min kommande skiva är på engelska. Jag lyssnar mycket på svensk musik, men just nu är det inte språket för mig.
Hela Så Mycket Bättre-gänget håller fortfarande kontakten och ses då och då, och Ellen bondade som nämnt bäst med Peg.
– Peg är rolig och väldigt stark, och det var verkligen skönt att ta rygg på henne under inspelningen. Jag tycker det är fantastiskt att hennes tolkning av The Wedding blivit så framgångsrik. Den känns väldigt ärlig och sårbar, och jag glad att hon behållit så mycket av melodin.
The One I Love, som Eagle-Eye Cherry gjorde i programmet, var din allra första singel. Var det självklart att debutera med den?
– Jag kände inte det direkt, men mina producenter Christian Walz och Johan Wetterberg var för det. Jag hade inget emot den, men tyckte den var för gullig. Och det är lite av en ”komma-ut -låt”, trots att jag egentligen kom ut när jag var 13. Jag kände lite att ”måste jag prata om det, det första jag gör?” Men den är äkta och har en text som är ganska enkel.
Ellen har berättat hur den föddes i flickrummet när hon låg på rygg med gitarren på sängen och spelade på en sträng: ”May I sing about the one I love”.
– Det kom liksom naturligt, jag vill sjunga om tjejer. Eller… det lät ju konstigt i plural (skrattar).
Samtidigt som Ellen i texten sjunger till mamma, pappa och brorsan har hon inte haft några problem med att komma ut. Hon kallar det snarare en ”fairytale story”.
– Jag har nog alltid vetat att jag är gay och var kär i tjejer redan på dagis. Mamma och pappa har alltid varit öppna för att jag och brorsan ska vara oss själva och gå våra egna vägar. Och det gjorde jag. Mamma och jag hade bråk om kläder när jag var liten och ville se ut som en liten kille, men hon släppte det där ganska fort. Så när jag som 13-åring berättade att jag var kär i en tjej i mitt fotbollslag blev hon inte så överraskad. Jag minns hur jag frågade mamma ”Är du besviken?”
Och hon svarade: ”Så får du aldrig säga. Jag är mer stolt än någonsin över dig för att du berättar”. Och sen kom jag ut för min bästa vän som också spelade i fotbollslaget och efter det har det bara varit kul att komma ut. Det är nice liksom.
Var det självklart att prata om det i Så mycket bättre?
– Absolut. Jag vill inte säga att jag var inkvoterad lebba, men jag är glad att jag fick vara med (skrattar). Jag tycker det är fint när artister delar med sig, visar var de står. Det vill jag också göra. Det betyder mycket att vi pratar om det.
Ellen fortsätter:
– Det är jättefint att vi är på väg mot att man inte ska behöva komma ut. Men jag tänker på alla de som gått före oss och att det är därför jag nu har lättare att prata om det. Det går inte framåt om folk bara är tysta. Jag fattar att man inte vill att det ska vara en grej, men det är fortfarande det och då är det bra att vi berättar och pratar öppet om det.
The One I Love har gett Ellen massor av kärlek. Fina meddelanden om hur låten hjälpt folk från depressioner och självmordstankar.
– Det är svårt att greppa… Och att den hjälpt folk att komma ut är så fint. Det är en av de bästa grejerna jag gjort i mitt liv så det är jättefint att på något vis hjälpa andra.
Känner du dig som en del av HBTQ+communityt?
– Absolut. Jag firar Pride om jag inte har spelningar, och sist stressade jag hem från en spelning i Mariefred bara för att få festa lite. Och jag tar alltid ställning under mina konserter. Jag är lesbisk och min flickvän är lesbisk och våra vänner är det, så det är självklart.
När man blir ihop med någon tenderar man att stanna hemma och inte gå ut så mycket…
– Det har inte vi gjort, vi har ett stort umgänge och vi gillar att gå ut. Ibland Trädgården/ Under bron, och ibland dricker vi vin och hänger på Lips, en lesbisk klubb som är startad av kompisar till min tjej.
Och om jag säger QX-galan?
– Jag har inte varit, men hoppas såklart att jag får komma. Jag har undrat var min inbjudan är (skrattar).
Ett par korta med Krauss
Favoritflata?
– Internationellt är det King Princess som är cool, rolig och smart. Här hemma Eva Dahlgren.
En låt du önskar att du skrivit?
– I Wanna Be Your Lover med Prince.
Förhållande till Melodifestivalen?
– Jag ser på det, har nästan alltid gjort. Som barn fick jag ringa ett samtal och rösta på en låt. Som gay är det så himla bögigt med Mello och jag gillar det.
Du säger att du är gay i programmet, inte lesbisk?
– Gör jag? Det pendlar nog men det är inte så viktigt. Jag kör med båda.
Favoritshots?
– Om jag dricker shots så är det hotshots som i programmet. Jag tål inte Tequila och sånt.
