Knife Girl är artistnamnet för Lili Aslo som släppt musik sedan 2015. Hon började som rockigare indie-artist, men har nu gått till till elektronisk/eurotrance/pop-fållan. Som ung transkvinna inom den finska musikscenen tar hon definitivt plats.
– Mitt alter-ego Knife Girl är en självsäker person som inte bryr sig om vad någon tycker. Hon är en girlboss-karaktär som jag inte är som Lily, vilket gör att jag kan ta för mig mer.
Namnet Knife Girl kommer av att Lily som transkvinna ville förtydliga sin identitet i namnet.
– Det är affirmerande så att alla fattar vem jag är från start. Och knivarna är metaforer för självförsvar.
Först hade Lily valt namnet Oona, vilket hon döpte senaste EP:n efter.
– De låtarna påminde om mina första månader som transkvinna, så det var ett passande namn. Men jag fastnade för Lily mer. Eller egentligen ”Liliput” eftersom jag tyckte det lät mer magiskt och jag ibland känner mig som en miniatyrkvinna i en värld av jättar. Men folk började korta namnet när de pratade med mig och då fick det bli Lily.
Musikaliskt har du gått från indie/gitarr-facket till elektronisk eurotrance/pop, känner du att du hittat rätt nu?
– Ja, folk kanske är förvirrade kring vad jag håller på med. Men det här är min stil, elektronisk pop man kan dansa till.
Genom hela sitt liv kände Lily att det var oturligt att hon fått etiketten kille.
– I skolan vill jag göra det tjejer gjorde och som tonåring beställde jag till slut en klänning för att jag ville ha en. Men mamma sa att jag inte kunde gå ut i klänning: ”killar har inte klänning”. Min dåvarande flickvän ville inte heller att jag skulle ha klänning, så det var liksom stopp där. Men sedan började jag ändå utforska min identitet sakta. Men hela tiden med tankarna om att jag inte kunde vara trans. När jag hörde det begreppet tänkte jag hela tiden att det handlade om någon annan.
Men utforskandet kom till ett stopp under ett utbytesår i Japan.
– Min könsdysfori fördes till en ny nivå där. Det var så tydliga könsroller där och det fick mig att må dåligt. Jag insåg att jag var mer fri i Finland. Så efter att jag kom tillbaka insåg jag att jag att jag ville vara tjej. Och folk runt om mig tog det ganska bra, de började använda mitt namn Lily.
I januari väntar bröllop för Lily. Då ska hon äkta sin icke-binära partner i en ceremoni i Finland.
– Jag dras till alla oavsett kön, och är inte så sugen på att sätta etikett på mig..kanske är jag i så fall queer. Jag dras till människor som är snälla mot mig.
Vad kan vi se fram emot den 14 december?
– Jag har ett bra band i ryggen med synt och trummor. Tillsammans framför vi elektronik musik på ett organiskt sätt. Vanligtvis har folk kul och dansar under våra gig, så jag hoppas att även detta blir ”a gay good time”.
Slutligen, Käärijä eller Loreen?
– Det var konstigt att Käärijä inte vann, men jag har ingen stark åsikt om det där. Jag kollar inte på Eurovision.
