Nu träder Kerstin fram efter år bakom Sveriges mest etablerade artister

Kerstin Ljungström, 27 år, är sedan länge ett välbekant namn i musikbranschens kulisser. 2022 prisades hon med en Grammis som “Årets Kompositör” för Agnes “Magic Still Exists”. Under åren hon jobbat med stora svenska artister har hon samtidigt jobbat med sin egen musik och nu tio år i musikbranschen är hon redo att släppa låtar under sitt eget namn.

“Till dig” är en berg- och dalbana som pendlar mellan lycka, hjärtesorg, stök och kärlek.

Kerstin berättar att alla låtar har en personlig historia bakom sig.  Låten “Va?” utspelar sig under nyår när hennes dåvarande flickvän gjorde slut och allt hon kunde säga var “VA?” eller låten “Henne” som handlar om  känslan av att träffa en person och direkt veta att man aldrig kommer att glömma den.

– Hela albumet är som ett långt kapitel ur mitt liv.  Det är så mycket Kerstin som det bara kan bli, från en 15-årig skitunge i Bollnäs tills idag.

Musiken har alltid funnits där.  Varje gång Kerstin fick veckopeng gick hon raka vägen och köpte CD-skivor som sen gick på repeat hemma. Mammans restaurang möblerades ofta om till scener för Kerstins tonårsband. Som 16-åring flyttade hon ensam till Stockholm för att följa sin dröm som artist och började plugga musik på gymnasiet. Hon började först som låtskrivare åt andra artister men efter nästan ett decennium inom musikbranschen kände hon sig redo att fullfölja sin dröm: Skriva musik till sig själv.

En dag  när hon stod i studion bestämde hon sig för att  trycka på “stör ej”- läge på mobilen och under en intensiv vecka slutförde hon albumet.

– Allt bara föll på plats, säger Kerstin. Resultatet är albumet “Till dig”. Ett album med ett eget sound som har växt fram ur flera decennier av kärlek till popmusik, ända från 90-talet till idag med influenser som Bo Kaspers, Eva Dahlgren, Jonathan Johansson och Oskar Linnros.

Vilken är din favoritlåt på albumet?

– Första låten på albumet, “kokain”. Det är den mest fria och kreativa låten. Jag försökte göra exakt som jag ville och inte följa några normer. När jag sen fick prova att spela den för första gången med mitt band live blev det min absoluta favoritlåt.