”Jag är glad att flera av årets artister har HBTQ+koppling”– Anna är festivalgeneral för Lollapalooza

Anna Sjölund har byggt sig en gedigen bakgrund inom musikbranschen sedan hon som 14-åring började engagera sig i Kulturmejeriets verksamhet i Lund. Karriären började som produktionsassistent för bolaget som idag är Live Nation, hon tillbringade tre år i Prag med att utveckla konsertverksamheten i länder som Ryssland, Tjeckien och Polen och återvände sedan till Sverige 2013 . Idag har Anna en global roll i Live Nation SVP Touring International som betyder att hon utöver festivalen gör konserter och turnéer med internationella artister hos oss i norr, men även i Europa och övriga världen.

– Vi är ett litet land långt upp, men trots det står vi oss då vi har bra arenor och många artister vill komma till Sverige då de har samarbeten med svenska låtskrivare, producenter eller andra artister, berättar hon för QX när vi ses på Live Nations kontor på Södermalm i Stockholm.

Hennes baby just nu är återvändande och aktuella Lollapalooza som i år lockat stora artister som Lil Nas X, Lizzo och Travis Scott, och Sveriges egen Zara Larsson.
– Det är alltid ett pussel att sätta ihop en festival som ”Lolla”. Uppställningen förändras alltmedan det som bekräftas. Vad saknar vi? Vad har vi redan? Man vill att publiken ska vara nöjd, och planera hur ska de röra sig så vi inte lägger saker många vill se samtidigt. Sen finns alltid tänket manligt/kvinnligt, som det idag är väldigt naturligt att prata om. Men det finns fortfarande något färre starka kvinnliga headliners, och alla turnerar samtidigt, så det är en liten utmaning att få till det som man vill ibland.

Bokningsarbetet med årets festival är dock sedan länge klart och Anna och hennes kollegor jobbar redan med 2024 och 2025.
– Det är ett spännande spel. Ibland exploderar en artist och då är man glad att man bokat den innan det stora brejket. Billie Eilish hade vi enorm timing med. Hon var på gång men fick sitt stora genombrott efter att vi bokat henne. Samma sak med Måneskin som byggde upp en svensk publik efter att vi bokat dem.

Apropå Måneskin: Jag ser flera HBTQ+akter i årets uppställning: Lil Nas X, King Princess, Baby Queen, Daniela Rathana, Japanese Breakfast…hur HBTQ+ är Lollapalooza?
– Det är en festival där alla är välkomna och man alltid ska hitta något för alla. Lolla är frihet, att komma ut och träffa människor. Jag är glad att flera av årets artister har HBTQ+koppling och är väldigt pepp på Lil Nas X efter att ha sett honom med stora glittrande hästar i Texas. Lolla är en plats där man kan vara precis som man är oavsett om man gillar killar, tjejer eller alla. Vi har exempelvis ett barnområde, Kidzapalooza, där man upplever saker med sina barn, som går in för en betydligt billigare biljett. Dit kommer populära Bland drakar och dragqueens för att läsa sagor. Det är ett viktigt statement för oss att de är med i årets uppställning.

Lollapalooza jobbar med trygghetsvärdar, kompisvärdar och vakter, och på området finns också en polisstation.
– Vi vill att våra besökare ska känna sig trygga, och också ta hand om varandra. Att våga säga till om folk inte mår bra eller om man ser något som inte är okej. Sexuella trakasserier är ett samhällsproblem, och på det området har vi total nolltolerans. Lolla ska vara en plats att ha kul och mår bra på.

Du och din fru har varit ihop i 14 år, gifta i tio och har två barn. Hur är det att vara öppen inom livemusikvärlden?
– Jag har länge varit relativt ensam öppen svensk ung kvinna på min nivå i en ofta mansdominerad miljö. Och det svåraste är inte att ha fru utan det svåraste är att vara kvinna. Men det blir bättre och bättre med tiden.
Anna fortsätter:
– Jag kom aldrig ut på jobbet, utan vi blev kära och då fick ju alla bara gilla det. Jag levde ett bisexuellt liv innan, och definierar mig som att jag lever lesbiskt nu, men jag hamnar sällan i situationer där jag definierar mig.

Anna med fru.

Däremot är Anna noggrann med att använda ordet fru i stället för partner, och hon rättar absolut om någon förutsätter att hon har man.
– Och jag är maniskt i att rätta i blanketter där det står mamma och pappa, vi är två föräldrar. Många har svårt för det här med donator och pappa, så då får man förklara att det finns ingen pappa i det här fallet, utan en donator. Det är bara att vara en del av utvecklingen och säga till och förklara, även om folk blir obekväma. Det har jag inga problem med.
Annas fru jobbar också inom branschen och driver ett företag som producerar olika scenföreställningar.
– Vi ser till att vi tar över musikbranschen steg för steg (skrattar).

Det har ju hänt mycket de senaste åren med öppenhet i artistvärlden. Lil Nas X river murar med sin queera hiphop, Kim Petras & Sam Smith toppar Billboardlistan och nämnda Måneskin blir enorma efter Eurovision-vinsten.
– Queera artister är inte längre communitybaserade utan man vänder sig till alla och det är en tydligförändring de senaste fem-sex åren. Just nu är också hela popestetiken väldigt gränsöverskridande, vilket är bra för en total öppenhet. Men man vill samtidigt ha fler öppna rockartister, där är det lite glest.

Anna jobbade som volontär under Stockholm Pride i ett par år efter att hon flyttat till Stockholm. Men på senare år har det varit svårt att få till Pridebesök eftersom det ofta är någon stor konsert just då.
– Men är jag i Stockholm går jag. Det är extra viktigt i de tider vi lever i att skapa den här kombinationen av fest och allvar. Den borde kännas hela året.

Lollapalooza hann köra 2019, ett väldigt hyllat år, med artister som Foo Fighters, Lana Del Rey och Molly Sandén, innan pandemin slog till.
– Man var galen och frustrationen var så stor. Det hade tagit fem år att ta dit festivalen, publiken älskade allt och vi var översköljda av positiv energi…sen var det bara frustration. Men den byttes till kampvilja. Allt stöd var anpassat till kulturinstitutioner eller sport, till oss var det inget.  Alla förlorade massor av personal de här åren så det var rostigt när det väl rullade igång. Men vi hade en känsla av att det gäller att härda ut och det gick.

Vad är du mest stolt över?
– Att ha rott i land Lollapalooza till Sverige tillsammans med teamet.  Vi tyckte det var konstigt att vi inte hade en stor musikfestival i Stockholm när man varje år ser svenska akter på scener över hela världen. Det var inte självklart att festivalen skulle expandera hit men när de såg att platsen på Gärdet i princip var mitt i stan och att man promenerar ut på klubbarna efter festivalen, så kändes det rätt.

Vad har du för drömartister till Lollapalooza?
– Jag skulle gärna se ett klassiskt rockband som Red Hot Chili Peppers. Och Pink, som är en otrolig liveartist. Få kan leverera en show på det sättet hon gör. Jag såg henne i USA i somras och det var helt fantastiskt. Folk i min närhet tjatar mest om henne, Rosalia och Lizzo, som ju kommer i sommar. På det svenska planet tycker jag väldigt mycket om Daniela Rathana som ju ska spela på Lollapalooza i år. Hon tror jag är vår nästa riktigt stora stjärna.

Efter år av förhandlingar, och väntan på att spelningen ska bli av, när kan du slappna av? När artisten står på scenen?
– Nej, det gör man när grindarna stängs efter sista spelningen. Eller förresten, stryk det: Man slappnar av när allt är rivet (skrattar).