17 år och öppet gay – Erik Rapp är favoriten i Idol

Framför mig i svängdörren in till hotellfoajén gå två kostymklädda män.
– Kolla där sitter Idolerna.
– Vart då?
– Där, kolla den där blonda killen. Har var faktiskt jävligt bra i fredags. Han sjöng hur bra som helst.

Erik Rapp har onekligen redan gjort avtryck hos Idol-tittarna. I fredags sjöng han Sam Cookes Nothing Can Change My Love och fick grymt fina hyllningar både av Idol-juryn och tittarna. På fredag är det dags för den första fredagsfinalen och QX tog ett snack med 17-åringen som i somras twittrade ”Jag är så glad att jag inte längre skäms för att jag är homosexuell och för att jag inser att jag har ett liv. Mitt enda och käraste liv.”
Du är helt öppen med att du är gillar killar?
– (Erik nickar)
Hur länge har du varit det?
– Helt öppen har jag varit sedan i vintras så det är inte så jättelänge…
Var det givet att du skulle vara helt öppen med det under Idol?
– Ja, det var bara att fortsätta vara som jag är nu. Det är ingenting jag vill trycka i ansiktet på folk, men om det kommer upp så vill jag inte mörka det. Jag pratade faktiskt om det här med produktionen häromdagen då jag fick frågan ”om QX ringde och ville intervjua vad skulle du säga då?” . Ja, då säger jag som det är sa jag.
…Och hur är det då?
– Förut sa jag att jag var bi, och då tänkte jag att det var så. Men nu…om jag ska utgå från hur jag känner idag och imorgon så är det killar liksom. Men sen kan jag inte säga så mycket om framtiden och om jag skulle träffa en tjej. Men det känns väldigt långt borta idag. Jag skulle nog definiera mig som bög, ja.
Hur var det att komma ut?
– Det har aldrig varit någon som reagerat negativt eller så. Mina närmsta vänner har vetat sedan åttan. I skolan var det ingen homofobisk stämning alls, men i högstadiet användes bög i skämtsammanhang och det var väl lite jobbigt. Men det har aldrig varit något som riktats till mig.
Har du många kompisar som är gay?
– Nu i Stockholm träffar man ju folk på varenda fest som är det (skrattar), men annars så är det bara en kille i mitt närmsta kompisgäng som är bög.
I fredags hyllade juryn dig väldigt mycket. Alexander Bard var lite snokig och ville veta om du sjöng din låt till någon speciell, men du svävade lite på svaret…
– Det är klart att jag kände mig lite pressad för jag vet ju att det är en spetsad grej. Om jag var hetero och hade tjej så hade det inte varit en lika stor grej. Men jag kunde inte säga nåt för jag träffar ju inte nån…eller är inte kär i nån. Och frågan var ju om jag var kär i nån. Det låter så dramatiskt med kär… så jag visste inte vad jag skulle säga.
Men finns det nån?
– Ja, alltså…jag vet inte hur jag ska förklara…kanske. Men jag är singel…
…men lite intresserad av någon?
– Mmm.
Finns det någon del av dig som tycker att det är lite jobbigt att prata om gaybiten?
– Det beror på vem man pratar med. Om man kommer in på det väldigt lättsamt, om nån frågar om man träffat en kille då är det enkelt. Men om det har hållit på att skämtats om det och det är ovisst vad folk egentligen tycker om det då kan jag tycka att det är lite jobbigt.
Är du rädd att få en stämpel som bögen i Idol?
– Det känns som man inte kan göra något åt det. Det är bara att köra och vara mig själv Om folk stämplar mig så är det så, synd för dem då. Jag vill ju bara att folk ska se mig som Erik.
Vilken riktning skulle du vilja ta musikaliskt?
– Det ändrar sig nog, men just nu är det pop i grunden med influenser av soul och elektroniskt. Det jag gjort hittills har jag valt själv, och som första kvallåt valde jag nåt bekant som alla har hört, U2, och i fredags ville jag köra lite soul, så då blev det Sam Cooke.
Vem har du kommit närmast av de andra deltagarna?
– Sarah Mathisen och Jens. Vi är lika lugna alla tre och gillar samma typ av musik. Men jag hoppar runt lite och hänger med alla, och är själv en hel del.
Var kommer du från?
– Leksand. Men jag bor själv i Stockholm nu. Jag flyttade hit lagom till gymnasiet. Leksand var en liten stad och det var lätt att växa in i en roll och jag kände nog att jag ville se något nytt. Och det var nog bra, för nu när jag kommer tillbaka så är Leksand det bästa som finns. Det har varit ett händelserikt år med flytten och ny skola. Och i och med skolan har jag lärt känna en massa folk, mina kompisar har blivit som en familj.
Vad gör du på fritiden?
– Jag skriver låtar och är med mina kompisar, vi lever ihop mer eller mindre nu när jag bor själv.
Vem av de tidigare Idolerna gillar du?
– Jag inspireras av Loreen och tycker att hon är en skön person. Jag gillar hennes artisteri. Det är en sådan väg som jag skulle kunna se mig gå.
… som att vara med i Melodifestivalen?
– Alltså, jag har varit helt anti det tills fram till för ett halvår sedan. Nu har jag börjat tänka om. Melodifestivalen presenterar många olika musikstilar och är en del av branschen. Så kanske.
2011 vann du Lilla Melodifestivalen. Hur ser du på det idag?
– Det har ju gått två år och när man är så pass ung så händer det rätt mycket. Jag vet ju vad jag vill på ett annat sätt och jag tror att folk kan skilja på mig då och nu. Och Lilla Melodifestivalen sändes ju bara i Barnkanalen…
Nu är du sjutton, det känns som en mittemellanålder där man bara väntar på att få bli arton..?
– Ja, jag känner mig ju lite liten för att man inte riktigt får göra så mycket än. Man står liksom mittemellan ungdom och vuxenhet. Men det är bara att hålla ut, i juli nästa år fyller jag 18.
Så. Trots att vi redan pratat om det så måste jag ju ställa samma fråga till dig som jag ställt alla Idol-deltagare sedan starten 2004. Hur gay är du på en skala från ett till tio?
– (skrattar) En femma- sexa. Men det är bara för att jag kan vara en etta när jag sitter hemma och fiser och äter chips, och ibland kan jag vara en tia eller till och med gå utanför skalan. Så det blir nånstans mittemellan.