Daniel Norgren-Jensen, ikväll har jag förstått att det är mer Daniel än vanligt…
– Ja precis! Jag är väldigt nervös faktiskt, det blir ett ganska personligt avsnitt ikväll…
Har inspelningen varit kul?
– Ja, jag tycker att det är jättekul att folk får ta del av vår annars väldigt slutna värld.
Kändes det märkligt att ha kameror runt sig hela dagarna?
– Absolut! Det tog ett tag att vänja sig vid dem. Men mot slutet tänkte man inte ens på att de var där.
Hur är det att se sig själv på TV?
– Fruktansvärt (skrattar).
Har du fått någon respons efter de två första programmen?
– Ja, mer än väntat måste jag säga… Lustigast var nog att min spanska granne i trapphuset visade sig vara en enorm balettfantast och att hon sett mig dansa massvis med gånger men aldrig kopplat att det är jag som bor mittemot henne. Vi sågs i trappan häromdagen och nu ska jag dit på middag och träffa hennes dotter som vill bli ballerina.
Hur länge har du jobbat på Operan?
– I fyra år nu.
Vilka uppoffringar har du gjort för att nå dit du är idag?
– Jag flyttade hemifrån när jag var 12 för att gå på internatskola och det tyckte jag var jättekul faktiskt, men kanske är den egentliga uppoffringen att jag inte fått se mina småsystrar växa upp. De föddes bara några år innan jag flyttade och det är någonting som jag alltid kommer våndas över.
När började du dansa balett?
– När jag var fem år. Men läraren bad min mamma att att ta ut mig ur gruppen efter bara någon vecka. Jag störde alla så mycket eftersom jag tyckte det var så tråkigt och allt vi gjorde var att springa i cirklar (skrattar). Men när jag var tio år började jag på Svenska Balettskolan. Det var roligare.
Har du pojkvän?
– Ja, han heter Kungliga Baletten…
Vad jobbar du med just nu?
– Vi repeterar ”Pas de Trois’n” i Svansjön. Det ska bli jätteskönt att få stå på scen igen efter en lång sommar!
”Livet på Operan”, SVT1, kl 20.00.
Uppdaterad 2022-05-19
