I ett rum på Dramaten träffar jag Eva Röse och Jessica Liedberg. De är mitt uppe i repetitionerna inför premiären av De oskyldiga den 5 september. Pjäsen handlar om Karen och Martha, två lärarinnor som startar en internatskola för flickor i början på 1900-talet. En av eleverna startar ett illvilligt ryckte om att de två lärarinnorna är mer än goda vänner. Fast är det verkligen bara ett rykte? Även om pjäsen skrevs för 80 år sedan känns den otroligt relevant med tanke på det hårdnande klimatet i öst.
– Det var en ögonöppnare att hon hade skrivit om det här ämnet redan på 30-talet och att det är aktuellt än idag.Vi har pratat jättemycket om det, med tanke på hur det ser ut i
Ryssland och i många andra länder, säger Röse.
Går den att sätta in i ett sammanhang idag?
– Ja tyvärr. Kanske inte i Sverige men vi har inte den erfarenheten av att bli utsatta heller, men vi vet att det finns, säger Jessica. Det är lätt att tro att vi lever i ett samhälle som är väldigt tolerant och öppet men vi rör oss också i Stockholm, i teatervärlden och inne i city vilket är en väldigt tillåtande miljö. Men jag har hört att klimatet har hårdnat även här.
– Det räcker med att flyga någon timme åt ett annat håll så ser vardagen helt annorlunda ut, tillägger Röse.
De Oskyldiga är regisserad av Jenny Andreasson som arbetar mycket med att plocka fram gamla dramer skrivna av kvinnor för att visa att det även finns kvinnliga författare.
– Jag hade aldrig hört talas om författaren när jag fick förfrågan. Däremot hade jag hört talas om regissören Jenny Andreasson och hennes spetsprojekt där hon har plockat fram och dammat av dramer skrivna av kvinnor de senaste århundraden.Vi skypade och hon berättade om projektet. Sedan fick jag ett väldigt långt mail där Jenny berättade om sina tankar om pjäsen, vilket gjorde mig jättenyfiken både på henne och Lillian Hellman. Jag kände att jag hade ett stort hål i min utbildning, säger Eva Röse.
Det är inte så vanligt att pjäser med homotema spelas på de större teatrarna, varför tror ni att det är så?
– Det är en jätteintressant och bra fråga, säger Röse.Var finns de? Jag vet att viljan finns att spela de här pjäserna på den här teatern, Dramaten vill spegla samhället och inte bara spela gamla dammiga verk. Det skulle vara fantastiskt att få en ny pjäs som är tung och håller måttet. Låt oss göra en efterlysning. Jag uppmanar alla QX läsare, snälla skriv. Skicka in historierna om läget idag, det behöver inte vara lyckliga slut bara det är äkta. Så ska vi försöka göra vad vi kan , men just nu är vår pjäs redan skriven. Jag vet att det finns spännande, häftiga, starka berättelser där ute om all sorts kärlek. Det är verkligen dags för nya vindar.
För att läsa intervjun i sin helhet ladda ner senaste numret av QX här
Uppdaterad 2021-03-05
