Men first things first:
Fontana fick chansen att rangordna sina medsystrar i toppen/botten-skala. Hon satte sig såklart själv främst, vilket var helt rimligt. Att sätta Admira i botten var mindre rimligt, med tanke på hennes vinstfyllda track-record. Admira är ”the one to beat” och skulle tveklöst fått en toppenplacering. Nåja, Admira fick som bottenplacerad queen rollbesätta Diva Ass-oluta och var snäll i sin rollutdelning. Elecktra var kanske också lite för snäll som inte slogs hårdare för sin roll, och fick den mest ospännande rollen i deras lilla uppsättning
QX-galans Shima Niavarani, eller Shima Wasabi som Admira kallade henne, ryckte in och hjälpte till att regissera de fyra drottningarna. Fontana kämpade tappert med såväl uttal och text, och hennes uttal av ”Kukovski” föll väl inte riktigt rätt. Elecktra såg roligt risig ut som Sagga Norén och Vanity gick ju inte att känna igen som storbystad donna med nåltunna ögonbryn. Admira valde rätt roll och såg lovande ut som tysk-brytande forskare. Däremot fick vi ingen klarhet alls hur det gick, och när vi lämnade repetitionerna såg det i princip ut som att Diva Ass-oluta skulle läggas ner innan premiär.
Sen fick vi äntligen en bakgrundshistoria på Admira. Hon öppnade upp sig om hur hon hamnat i ett sex- och narkotikamissbruk, och att bakom den perfekt kyliga ytan var det kaos, och när hennes kille begick självmord brakade allt. Hon fick en psykos bland främlingar och det blev vändpunkten, och tog sig sen på egen hand ur missbruket. I dag är hon fri från missbruket, och hoppas nu att vi ska kunna prata öppet om det. Detta var ett steg framåt för just det, och det var fint att se hur de fyra hittat en trygg plats att dela med sig av sina tyngre erfarenheter.
Sen äntligen dags: Robert Fux gjorde entré i en fantastisk jeansskapelse som var lite som att någon från Jabba The Huts spaceiga hov gått loss på Britney & Justins matchade jeans-ensemble från American Music Awards 2001. Love it! Jag vill veta allt om Fux looks denna säsong, och var han och hans team får alla idéer från. Vem eller vilka ligger bakom denna stiluppvisning?
Och jag inser ju också att jag inte kommer får svar på det om jag inte skriver artikeln själv, så…
Vanity Vain gjorde än en gång en entré som fick mig att tappa andan. Som en homage till hennes psykiska ohälsa hade Vain två huvuden, läskigt realistiska, som blundade på hennes axlar och spetsklädda horn. Lägg därtill lårhöga stövlar och en fluffig vit axelskapelse, och jag kände att Vanitys finalplats var i en ask.
Elecktra var vass på catwalken i sin fågelbur runt huvudet, och en outfit som såg ut som en tillspetsad homage till Charlotte Perrelli i The Girl. Hon bjöd på ett dramatiskt skrik i sin bur och jag gillade vad jag såg. Men det toppade inte Vanity, och Lady E håller fortfarande tillbaka. Våga flaxa!
Fontana smaskade i sig ett blodigt hjärta, vilket var coolt. Och jag ger tumme upp för Cher/Bob Mackie-huvudboanden, men i övrigt var det tamt. Klänningen var som domarna sa ”gogodansare i Barcelona 04.45”. ”En iranierbröllop 1995”. För att vara en semifinalskapelse höll det inte alls måttet.
Sen Admira. WOW! Hennes vita hyllning till 1979-protesten på Socialstyrelsens trappa var nothing short of fantastic. Och man älskar ett Ru-veal! Nu dolde sig ett regnbågshjärta under tvångströjan och detta var fan ikoniskt. Admira visade att hon är the one to beat och knep finalplatsen med lätthet.
Visst, jag håller med Robert om att det var slarvigt att smyga in en blå nyans till. Antingen kör man på de klassiska sex eller så kör man den inkluderande med svart, brunt, vitt, ljusrosa och ljusblå. Men jag tyckte det var en petitess eftersom den vita looken var så ikonisk ihop med Admiras flawless smink och hår. Klass!
Catwalk-domen för mig var att Admira och Vanity var i en helt egen liga. Vitt för vinst!
Vi som kan vår Drag Race vet ju att det kanske inte är Oscars-standard på skådespeleriet i de här små drama-övningarna, men jag tyckte divorna skötte sig bra. Däremot hängde jag inte alls med i handlingen, det gick så snabbt och var mest massa gapande. Men det jag kunde utläsa: Vanity visade än en gång att hon är en look-kamelont av rang och är bra på att hitta på kul karaktärer, Admira visade att hon är är bäst på skådespelande, och Fontana kämpade på bra med texten, men det var ju överspel de lux. Elecktra fick en otacksamt trist roll, och det var rätt givet att mimen skulle bli Fontanas och Elecktras.
Vanity fick beröm för sin fantasifullhet och komiska tajming, även om Shima ville ha lite mer commitment.
Elecktra fick kritik för att hennes nerver inte var i balans, bassning för sin dåliga nude illusion och alla tre i juryn var eniga mig mig om att Elecktra borde ”öppna buren och låta skatan flaxa ut”.
Fontana fick beröm för att hon slet på med språket, men looken var lite enkel. Och Admira fick beröm för revealen och Shima höjde hennes skådespelande.
Sen resultatet: Admira till final.
Hurra! Slev, möt gryta!
Men sen: Huuuuur kunde Fontana än en gång ”coasta” sig förbi en lipsync och ta finalplats nummer två? Obegripligt.
Hennes runway var klenast, och det var ju tydligt att alla tre domarna var ense om att den hjärtsmaskande Cher-på-Yumbo Center var basic. Och hennes överspel i drama-biten höll inte måttet.
Nej, detta var säsongens mest farsartade resultat.
Visst, jag hade satt Elecktra i mim-duell då hon hade en otacksam roll i drama-utmaningen, och inte riktigt fick fason på den. Catwalken var ursnygg, men ja, hon är som jag sagt tidigare aningen stel och behöver vridas upp de där sista 20 procenten.
Men det finns inte på kartan att Vanity Vain var sämre än Fontana på någon punkt! Förlåt, men Vains catwalk var freakkin´ stunning! Vi har sett extrahuvuden bäras på DR-catwalken förut, men nu var det så galet snyggt gjort. Hon bar verkligen upp den drottninglika sagoskapelsen i vitt och den hade även en fin mening bakom. Lägg därtill en kul insats i pjäsen, där hon var helt olik sig och skapade en tuttig donna som man ville se mer av. Vanity har överhuvudtaget varit bra på att skapa karaktärer på en kul sätt: Mellopresenterande Vivvi, bruden på möhippan och nu denna Tutt-lisa.
Nej hörni: Det var 2-0 med fördel Vanity i båda grenarna och kvällens resultat sorteras in i Drag Race-upprördheter som när loser-drugorna gick ihop och röstade ut toppkandidaten Shangela i All Stars 3 eller när La La Ri vann första duell-lipsyncen mot skridskoåkande Denali säsong 13. Escandalo!
Mimen som följde var tyvärr rätt blek, som många av de andra vi sett den här säsongen. Var är gnistan, drivet och klöset? Eller är det fel på låtvalen? För i ärlighetens namn: Det ÄR ju inte helt lätt att dansa till Kisses of Fires tradiga verser. Men i princip alla av årets lipsyncs har varit…energilösa. Det har inte varit mim för livet, mer för en påse godis och en Festis.
Ta ut gesterna, artikulera och DANSA! Även om låten inte alltid kräver det, så brassa på med lite energi. Bara Fontanas Euphoria har i princip levt upp till ett livs-mim. Så det hade alltså inte bara varit rimligt att Fontana skulle lipsynca, det hade också varit roligare eftersom hon är den enda som imponerat just i denna gren.
Nu gav Vanity lite mer i sin mim och det blev hon som rättvist fick stanna. Elecktra har ändå gjort en finfin säsong och en finalplats står sig lite slätt ändå mot en viral succé som Unna Daj. Ljuvliga Electra ÄR en vinnare ändå.
Nåja, nu står vi inför finalen och det blir spännande. Admira är min favorit med Vanity som sprakar strax bakom. Det är dem det står mellan tycker jag. Fontana har kämpat på bra under säsongen, och imponerat i make-overs och mim såväl som entrélooks. Men hon har också fått frisedel en för många gånger: Efter den tama Britney-imitationen i Snatch Game skulle hon ha mimat, och så även denna gång. Även om mitt hjärta såklart ömmar för hennes story och att hon nu får leva sin dröm. Hon SKA gå långt i Drag Race Sverige, och hon kanske till och med SKA nå finalen. Men hon skulle ha fått göra det genom att ställa mim-skåp i en duell.
Inte på en räkmacka.
Uppdaterad 2023-04-17
