I söndagens avsnitt av Drag Race Sverige fick en Queen tacka för sig. Liverpool-boende Antonina Nutshell förlorade lipsynken mot Vanity Vain i Siwans Jazzbacillen, och fick svassa iväg. Vi ringde såklart upp Antonina för att ta en ”exit-interview”.
Hur var det att lämna Drag Race Sverige så tidigt?
– Det var den sjukaste känslan någonsin… Det var helt blankt i huvudet under hela lipsyncen. Jag minns inte ens om jag mimade rätt. När jag, Vanity och Endigo var i botten kände jag ”snälla, låt mig mima mot Endigo”. Jag älskar båda två, men hade ju sett Endigo i avsnittet innan och kände att ”henne kan jag slå”. Vanity är ju en erfaren showgirl, så jag fattade lite hur det skulle gå. Det är klart att man kände sorg när jag fick gå, men jag kände också att jag hade 30 sekunder på mig att göra intryck när jag sa hej då och det gjorde jag på mitt tokroliga sätt.
Hur kändes lipsyncen?
– Du, jag har ingen aning om vad som hände under de där minutrarna. Det är verkligen helt blankt när jag tänker tillbaka.
Hur resonerade du när du valde din ”talang” i det senaste avsnittet?
– Jag har alltid hållit på med teater och kände att jag skulle skriva en text som jag kunde framföra. Jag trodde det skulle passa bra i och med att Robert Fux är domare, och tänkte vara lite av en Mini-Fux (skrattar). Men det funkade ju inte! Men jag är nöjd ändå.
Känns det som att du och de andra skildras rättvist i programmet?
– Ja, det tycker jag absolut. Mycket av det som sas och gjordes saknas såklart, men så blir det när man klipper ett program. Men stämningen var som den visas och vi kom snabbt varandra nära. Vanity var lite bitter ibland och det är hon ju ibland (skrattar).
Har du fått några reaktioner efter första avsnitten?
– Ja, det har varit jättefint att höra från folk att de känt igen sig i min historia, och att de får styrka av att jag berättar om mitt liv. Och så har många norrlänningar hört av sig och varit glada över att jag representerar Norrland.
Ångrar du något?
– Hade jag haft mer tid och pengar hade jag låtit göra snyggare outfits. Samtidigt är jag inte lika avantgarde och polerad som vissa andra. I Liverpool klär vi klär oss liksom i Buttericks-kostymer. Vi gör en annan typ av shower och kabaréer och man spelar gravid nunna eller Mary Poppins typ. Det handlar inte alls om mode eller couture. Och jag såg mig mer som en svensk variant av Spankie Jackzon eller Jinkx. Min största tillgång är ju min glädje och talang, och det var den delen jag ville förmedla.
Du berättade i förra avsnittet om ditt förhållande till din kropp och hur du lärt dig tycka om den?
– Jag hade inte som mål att bli ”kroppsaktivisten” liksom, men det kom bara naturligt när ämnet kom upp. Det är ju något som känns viktigt för mig både som person och dragqueen, och nåt som vi borde prata mer om. Det ser ju likadant ut i alla länder och det är bra att prata om att bara en typ av kroppar lyfts fram och syns, särskilt inom vårt community.
Så, #Morrhårsslidan?
– Jag skrek av skratt när jag såg det! Jag ska trycka upp ”Morrhårsslidan forever” på t-shirts, det är min min legacy liksom. Det roliga är att jag aldrig tänkt att man ska titta så noga på skrevet. Men nu inser jag att det kanske inte ser likadant ut som det känns, så jag får börja kolla (skrattar).
Nu vet vi ju inte vilka moment SVT inkorporerat i Drag Race Sverige, men vilket klassiskt moment i Drag Race är du mest besviken över att missa?
– Snatchgame och andra skådespelar-utmaningar hade jag älskat att göra. Samtidigt fick jag ju ändå göra både talang-grejen och looks, så jag är rätt nöjd.
Så vad händer framöver?
– Massvis! Jag jobbar väldigt hårt med dragen och har tre-fyra shower i veckan, och snart ska vi dra igång Viewing parties i Liverpool. Jag har massa gigs över hela Storbritannien. Här finns det en dragscen i de flesta städer och det finns flera stora dragcommunityies. Jag jobbar för en grupp som heter Funnyboyz och under det namnet anordnas det massa event som dragbruncher och bingo, så vill man veta var jag dyker upp kan man kika in där.
