Murray Bartlett är efter succén som den girigt egensinnige hotellmanagern Armond i The White Lotus en av Hollywoods mest eftertraktade män. I höstas belönades han med en Emmy, och nu dyker han upp i Disney+ kommande serie Welcome To Chippendales (premiär nu på onsdag, den 11 januari). I dramaserien, som utspelar sig under sent 70-tal/tidigt 80-tal då det barbröstade manskompaniet av dansanta strippor först såg dagens ljus, spelar den 51-årige hunken Nick de Noia. De Noia var koreografen som var med under starten och som hamnade i en twist med Chippendales-partnern Somen Banerjee vilket senare ledde till hans död. Nick de Noia var gift med en kvinna, men beskrivs på Wikipedia som en ”closeted homosexual”, och i serien skildras självsäkra de Noias sexuella eskapader med män väldigt tydligt. Med andra ord fortsätter Murray Bartlett att spela homosexuella män i huvudrollspositioner.
QX fick medverka under ett så kallat ”round table” då journalister från hela världen kopplas in i ett zoom-samtal och får ställa varsin fråga till intervjuobjektet i tur och ordning under de 12 minuter samtalet pågår. Undertecknad avskyr den här typen av intervjusätt då 90 procent av ”journalisterna” från andra delar av världen slösar bort sina frågesekunder på att presentera sig, smöra upp intervjuobjektet i 180 eller bara snurra in sig i ointressanta frågor. Självklart skilde sig Murray Bartlett-intervjun inte från tidigare tillfällen. När en av journalisterna frågar Murray om han vill ha en ”kul fråga” eller en ”mörk fråga” är jag redo att stänga ner alltihopa, men av respekt för er läsare stannade jag.
Murray Bartlett är till skillnad från mig avslappnad och glad, och ler stort på skärmen framför oss. Han berättar att spela gay inte är en nödvändighet, men om han får en intressant roll som är bög så tar han den.
– Eftersom jag själv är gay och spelat gay förut så får jag ofta frågan om att spela just de rollerna. Och dyker queer- eller gayroller upp så blir jag glad över att få möjligheten att tillföra ärlighet och äkthet, och kanske utmana folks förutfattade meningar om just gaypersoner. Men främst skulle jag säga att jag bara haft turen att spela intressanta karaktärer.
Serien har främst Sonen ”Steve” Banerjee i fokus (spelad av Kumail Nanjiani) som är den Indien-födda immigranten vars misslyckade Backgammon-klubb leder till att han 1979 startar den första strippklubben riktad mot kvinnor. Framgången med Chippendales driver Banerjee och de Noia på kollisionskurs och den ekonomiska överenskommelse som en gång skrevs ner på en pappersservett blir föremål för en rättsprocess.
Murray Bartlett berättar hur han ser likheter mellan serien och verkligheten:
-Serien speglar hur vårt samhälle idag ser ut på ett ganska talande sätt, att bara vilja ha mer och mer vilket förr eller senare leder till katastrof.
– Men det är också en berättelse om att vara invandrare och så gärna vilja leva den amerikanska drömmen. Att jaga framgång till vilket pris som helst.
Nästa fråga ger jag 1,5 av 5 på intresse-skalan: ”Fick ni intensiv dansträning inför filmen?”. Antagligen tänker jag, och lyssnar när Murray förväntat svarar att ”vissa scener var mer utmanade än andra” och att han ”tränade om och om igen i sitt vardagsrum, men att det var till stor hjälp att ha duktiga koreografer i ryggen.”
”Next we have Ronny from Sweden”, säger den kvinnliga moderatorn (som har en orimligt lång tystnad varje gång efter att Murray svarat på senaste frågan). Jag inser att jag bara kommer att få en fråga under dessa 12 minuter. Så jag klämmer in Sverige, ABBA och striptease-show i en och samma fråga:
Vilken ABBA-låt skulle du dansa till om du skulle uppträda på en sån här klubb?
(Murray skrattar glatt och jag känner mig nöjd)
– Den första skiva jag köpte var ABBA:s skiva med Ring Ring, visst var den med på ett album? Hmmmm. Jag får nog säga The Winner Takes it All. Jag älskar den så mycket och får gåshud av den. Jag tror också att den låten hade varit Nick de Noias val om han skulle ha framfört ett nummer på klubben, så det är väl vår gemensamma nämnare.
Frågorna ”Tror du att alla personer är kapabla till mord” (”alla karaktärer existerar inom oss och med det deras impulser”), och ”Vad var din största utmaning i den här rollen?” (”Att se ut som en koreograf som kan dansa”), var knappt värda att nämna på grund av förväntade floskelsvar, men ja där får ni dom.
Och eftersom vi fick tillsägelse om att inte ställa privata frågor till Murray så blev det inte roligare än så här.
Men vi vet att han är ihop med pojkvännen Matt då han tackade denne under nämnda Emmy-galan tidigare i höstas med orden ”Till min partner Matt, tack för att du är min fristad”, och att han kom ut tidigt efter som ”han aldrig känt att han kunde vara något annat än sig själv”.
Murray Bartlett har tidigare setts i Sex & The City (som Carries nye bögpolare Oliver som Stanford blir svartsjuk på), som Dom Basaluzzo i Looking och som Michael Tolliver i Tales of the City. Den australiensiske skådisen dyker snart även upp i HBO Max-serien The Last of Us där han spelar överlevnadsspecialisten Frank.
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
