Hur beskriver du själv din musik?
– Trotsig!
Som liten lyssnade du på Gogoosh och Timbaland, vad förenar dessa två akter?
– Båda är ikoner, före sin tid och för evigt relevanta, plus mycket bra percussion och trummor förekommer i både Gogoosh och Timbalands musik!
Nu kommer alltså Jessie, vem är Jessie och varför fick hon en egen låt?
– Jessie är alla och ingen. Alla känner en Jessie, och vissa är själva en Jessie. Hon är en person som har fått en nitlott, med förutsättningar som har gjort det svårt att ta sig fram i livet. Hon är kastlös. Min Jessie fick en egen låt därför att hoppet är det sista som lämnar en.
Vad tycker du om queer/flatscenen i Stockholm?
– Att den måste bli större och mindre vit. Det som finns är ofta jättenice uppstyrt, men det är alldeles för glest. Shout Out till Cherin som styr Hera, en av dom enda som styr klubb!
Du har ursprung i Iran, hur känner du som ung kvinna inför det som händer där just nu?
– Jag är lika orolig och uppgiven som jag är imponerad och hänförd av upproren i Iran. Det är särskilt rörande hur folket verkar har lyckats hålla en enad front, där olika folkgrupper oavsett bakgrund strider för samma sak.
Vad kan vi i Sverige göra för att påverka att utvecklingen i Iran går åt rätt håll?
– På en strukturell nivå kan vi, regeringen, migrationsverket, vi som röstar fram dessa och deras politik, börja med att sluta utvisa politiska flyktingar till länder som Iran där de riskerar död, förföljelse, tortyr eller andra inskränkningar av frihet. På individ-nivå kan vi rösta rött, amplifiera rösterna i Iran genom att gå på demos i solidaritet och sociala medier, samt organisera oss.
Vad ser du mest av allt fram emot just nu?
– Sommar! Och U*f Kristerssons förfall.
