Då var det dags att säga adjö till gänget på Grå Gåsen och ingen är mer lättad än undertecknad.
Programmet har gått på tomgång de senaste veckorna och det är ju bara Daniela som gett programmet lite nerv och hitfeeling.
Men, låt oss knyta ihop säcken en sista gång.
Avsnittet inleddes med en folkmusiklektion ledd av Nordmans Mats Wester som entusiastiskt berättade om de olika instrumentens användning. Jag blev inte direkt pigg på att testa mungiga om tänderna kan få sig en kyss och gå sönder. Burr.
”Gett mig en häst och en klänning!”, utbrast Molly och jag fattade ingenting av den kopplingen till den dova vevlirans ljud. Men med det sagt, mer vevlira i musiken!
Vad fint det var när Daniela sen fejstajmade med sin 80-åriga mormor som lite motvilligt bekände att Daniela var favoriten. Mormor Rathana ville att barnbarnet skulle duetta med Carola och sjunga kristen musik. Man kan väl säga att Daniela knappast lyssnar på sin mormors önskan med sina låtar om att sätta sig på någons ansikte. Jag gillade i alla fall Danielas outfit som hon tyckte påminde om en liten kyrktant. Jag älskar när folk tar ut svängarna och är lite busiga stilmässigt.
Lunchdags så!
Anne-Lie Rydé berättade att hon var sen att skaffa att skaffa Insta och bara fick dickpics, vilket varken Rathana eller Molly kände igen sig i. Så Daniela erbjöd sig storsint att ta över Anne-Lies dickpics. Nordman tog sig efter det an kvällens första tolkning: Light of Day av Anna Ternheim. Py Bäckman hade gett låten en svensk text och Vevlire-Göran anslöt. Och Mungige-Britta.
Jag ger den två mungigor och en utslagen tand.
Sen berättade John nåt om en teori som innebär att vissa saker sker och är för bra för att vara sanna. Och det speglades i nåt som hänt i deras karriär. Jahopp.
Daniela fick en överraskning när hennes musikmentor Oskar Linnros spelat in en videohälsning där han läste upp hennes första mess till honom. Så fint att han sparat det! Och deras vänskap och samarbete verkar också väldigt fin. Albin tog sig så an Danielas flatanthem Kyss, om en destruktiv relation. ”Förruttnelse behöver vi innan fredagstacon behöver vi? sa Meldau och drog igång en klassisk Cornelis-tolkning av nämnda låt.
Daniela gav en tillbakakaka och sjöng Meldaus Darling till sin mormor, och döpte den till Amen. Som framfördes i en gammal träkyrka där alla satt på rad som i ”Den sista nattvarden”. Fint ögonblick (ja, förutom att Håkan Hemlin visade sig ha somnat under allt det fina).
Därefter anlände andra halvan av Johnossi – Ossi, för att förbereda en riktig ”grand finale”. Men först skulle Molly göra Anne-Lies superschlager från 2005, Så nära. En låt jag älskar. Molly såg något fint i texten som Anne-Lie skrivit med Thomas G:son, och tog sig an låten i balladform. Fint.
”Var fan är vinet?” skrek Molly efter sin tolkning och det vankades lite festligare stämning då John berättade om hur han kickat sin kollega Ossi i ryggen och nästan dödat honom på en Europaturné. Därefter blev det tydligt att produktionen ville att Daniela skulle få in sin Kent-koppling då hon ju turnerat med bandet. Helt rätt, då vi ju bjöds en ljuvlig story där Daniela visade sig ha slösat upp hela sitt Kent-gage på dyra Barolo-viner och taxi uppe i Ö-vik. Love her!
Anne-Lie bjöd oss på en stompig tolkning av Johnossi innan just Ossi kom in. Så nära-sångerskan ville direkt veta var Ossi bodde nånstans vilket John nappade på och efter Arvid Nero-törsten förra veckan utsågs Anne-Lie nu till den som ”fiskat lammkött hela veckan.” Fnissigt.
Johnossi avslutade säsongen med Nordmans, i mitt tycke bästa låt, Förlist. Jag minns att jag köpte den på en skivbörs i Stockholm under 90-talet och var helt tagen. Kort efter det kom Vandraren och Nordman blev hela Sveriges darlings. Johnossis lovade att göra den ännu fetare ute på gården.
Och visst blev det en röjigt rockig historia som jag gärna inte hör igen.
”Vad händer!” skrek Molly och jag undrade detsamma.
Tack och hej, för i år Så Mycket Bättre.
Nu känns det bra att tvätta öronen med julmusik i nån vecka.
Och så betygen:
Light Of Day – Nordman (Anna Ternheim)
QX QX
Tja, det lät…Nordman. Jag tycker killarna numer är så mesiga melodimässigt. Var är trycket? Jag vill ha mer Förslist-fart. Vandraren-drag eller I lågornas sken-drama. Nu är det bara halvdan folkmusikpop som aldrig lyfter.
Kyss – Albin Lee Meldau (Daniela Rathana)
QX QX
Albin gör en egen tolkning av Danielas hit. Det blir Cornelis på göteborgska av Danielas kvinna-till-kvinna-epos, och jag fick lite vibbar av ledmotivet till True Blood. Helt ok.
Amen (Darling) – Daniela Rathana (Albin Lee Meldau)
QX QX QX
Den stora behållningen här är texten som Daniela sjöng direkt till sin mormor Rodhe. Otroligt fin lyrik där hon ber sin mormor vara kvar ett tag till: ”Vänta med Amen ett tag till”. Inramningen gör detta till en modern psalm och jag jag slänger in ett extra QX för text och äktheten.
Så nära – Molly Hammar (Anne-Lie Rydé)
QX QX
Undrar om en ballad, eller någon annan låt för den delen, gjorts om till ”schlagerdänga”? Den som nångång gör det ska få ett stort fint pris av mig. För det Molly gör här är verkligen inte unikt. Vi har sett det med Andersson-Wijs Evighet och Den dagen vinner allt (Popular), Amanda Jensens Fångad av en Stormvind, Lisa Ekdahls Crazy in Love och Motoboys Hero. Molly sjunger gudomligt och en bra låt är en bra låt. Men nej, det blir inte riktigt Ingen annan rör mig som du-feeling. Det är fint, men griper inte riktigt tag. Nu vill jag fan att nån ger Mollster THE BALLAD Mello 2024. Då vinner hon allt. Benji?
Här är luften fri (Air is Free) – Anne-Lie Rydé (Johnossi)
QX QX QX
Py Bäckman hade tagit sig an den svenska texttolkningen och Anne-Lie bjöd på en riktigt svängig poplåt. Det bästa Anne-Lie gjort tycker jag, och hennes enorma röstresurser kommer fram.
Förlist – Johnossi (Nordman)
QX
John har inte direkt gjort sig känd för att direkt göra om låtarna han tolkar. Och det gör han inte här heller, förutom att han tar bort allt bra med låten och gör den till skramlig rocklåt. Förlist, det är vad jag känner mig efter det här gitarrövergreppet på en bra melodi. Hua.
