”Han har en väldigt konstig kuk”, inledde John kvällens program med, men inte ens en rad småskojiga sexreferenser kunde inte rädda detta program. För efter förra helgens höjdare var vi återigen på väg ner för en floppig fors. Hej och hå!
Den konstiga kuken tillhörde för övrigt Måns, som mötte upp gänget med ett gäng paddelbollar i fickan. Molly, Maja, John och Måns deltog i aktiviteten och Måns mot byket blev som väntat Zelmerlöw-kross.
”Daniela Rathana har alla element som krävs för att bli en megastjärna” hyllade Norlie & KKV därefter den anländande artisten som började som körsångerska till Molly Sandén och Zara Larsson. Well, om stjärnstatus mäts i fyllda sminkbord vann i alla fall Daniela ikväll. Jag älskar folk som går all in och sköna Daniela gjorde entré på ett klassigt sätt.
Enligt dukningen ”tjejer på ena sidan och killar på andra” bänkade sig gänget för Norlie & KKV:s sista lunch. Anna Ternheim valde att tolka deras hyfsat okända Hon vill vara du. Det lät…Anna Ternheim.
Mello-Molly i fokus därefter, och och det är nog många som inte minns hennes låtar I´ll Be Fine och Hunger. Molly var med 2015 och 2016 och det gick sådär. Fast, i ärlighetens namn skulle det ha gått bättre i alla fall första året, 2015, då appröstandet infördes. Svenska folket hade såklart inte laddat ner nån app, så när man då som Molly går ut först i första deltävlingen lyssnade inte folk på låten utan la tiden på att söka upp appen.
Så hon åkte ut, trots att hon var finaltippad och droppades sen av skivbolaget.
”Dom hade fel”, sa Rathana, men jag vet inte jag… Det har ju ändå gått sex år sedan Mello och det har inte hänt så mycket med hennes karriär. Men med det sagt tror jag Molly är på rätt spår nu. Om hon håller sig på rätt spår det vill säga, hon förtjänar ju framgången.
John (som jag fortfarande inte riktigt kan förstå fick en större hit än Darin förra veckan), tog sig an Mollys Words som är co-skriven av Benjamin Ingrosso. Benji hyllade Molly i ett fint klipp där det visade sig att han sett Molly på Stockholm Prides schlagerkväll 2015 och sagt att hon är det bästa han hört. Lustig detalj är att Måns (och snart anländande) Nordman var där samma kväll.
Johns tolkning var..fin.
Fint men lite oengagerande blev det sen när Johns musiklärare Marja-Lisa berättade att John hade ett stort musikintresse och skolkade mycket. Har vi inte hört sånt här förut? Gamla lärare som redan under skoltiden såg nåt i sina elever?
Nej, detta var kanske en av de tråkigaste luncherna jag sett på Grå Gåsen. Ointressant snack, bleka låtar och sju artistskallar som huvud-diggade sig genom de ohittiga tolkningarna.
Det mest intressanta kom i slutsekunderna när Daniela tog upp att Håkan Hellström sagt att Herr Engelbert kallas för ”John och de elva kukarna”. John svarade med att berätta att det elfte fingret ÄR störst.
Hur mycket större fick vi dock aldrig svar på utan togs med på Majas Marie Antoinette-inspirerade fika. Som mynnade ut i en rätt underhållande Tarot-läsning där Måns satte dit Majas usla läsning angående hans stundande nedkomst. ”Det blir i alla fall en tjej, det är nåt som är säkert”, förkunnade Miss Francis.
Måns fick kort efter inspelningen en son.
Sen berättade Daniela om sin bröstdröm: ”Jag vill ha jättestora pattar. Jag vill ha grova ryggproblem.” Maja bekräftade enligt korten att melonerna KOMMER att skördas. Till Rathanas stora ratt-lycka.
”Jag hoppas det ska vara korv” blev sen en naturlig övergång för den sexuellt frustrerade klipparen av programmet när Nordman framförde middagsönskningar i bilen på väg mot den gotländska gården. Apropå duons ankomst: Jag har aldrig reflekterat över hur olycksbådande det är att Nordman släppte debutsingeln Förlist Estonia-året 1994…
En duo in och en annan ut, och Norlie & KKV smög märkligt bara ut ur programmet utan ett riktigt hej då. Och innan middagen berättade även Maja att hon nu skulle lämna.
Så direkt in på middagen, där Måns bekände beachclub-kunnighet då Håkan Hemlin berättade att han flyttat till Gran Canaria. Hur går man från GranCan till Py? Fan vet, men Py Bäckman berättade i alla fall om hur hon skrev texterna till Nordman. Hatten av för att naturligt få in ord som ”Mickelsmäss” i en text (som hördes i programmet).
Innan vi går in på vad som hände sen måste jag säga att det fortfarande är smärtsamt att se Måns få sina 48 poäng i Mello-finalen 2009. Nej, Hope & Glory kanske inte skulle ha vunnit, men det ÄR en bra schlager.
Som slaktades under Nordmans nödrimsgästabud. Herre, jag skriver bättre rim i tvättstugan på julafton fem minuter innan klapparna ska delas ut. Alltså, jag gillar duon och de har haft starka svenska superhits och dessutom ställt upp i Mello med två riktigt bra låtar, så mina förhoppningar inför att de verkar vara med i Mello nästa år är stora. Men, den här debuten i Så Mycket Bättre är nog en av de största kalkonerna som kacklat på Grå Gåsen. Skämskudde.
Sen blev det fint med Anna Maria Sörensen, Danielas mamma (som såg ut att vara hennes syster). Och så fick vi höra Danielas mormor läsa texten till Ansikte med klassiska snuskraderna ”Gå och sätt dig på hans ansikte. Om han dör kommer han att dö mätt” . Fnissigt. Måns valde tyvärr inte den, utan tog sig an Hatar dig och sjöng om att bli mobbad i femman.
Sen avslutades programmet med Majas tolkning av Nordmans Be Mig som såklart skulle vandra den molliga stigen och ta upp en destruktiv sida av henne. Än en gång: Fint, men Jesus vad sömnigt.
DARIN, KOM TILLBAKA! ville man skrika till tv:n.
Detta program behöver typ en hjärtstartare. Det beter sig ju som en person som går in och ur ur medvetande. Ibland vaknar det till och får liv för att veckan efter somna bort helt.
När det i veckan visade sig att Så Mycket Bättre inte ens ligger på topp 10 över de mest sedda programmen i Sverige, så måste TV4 kavla upp ärmarna.
Det är på tok för många okända ansikten för den breda massan. Tittar man runt bordet under avsnittets lunch är det i princip bara Måns som folk över 55 har koll på. Klart de hört nån Norlie & KKV-låt på radio nån gång, men annars…nä.
Att då ägna lördagskvällarna till att lära känna dessa artister, serveras finstämda avskalade tolkningar av låtar folk aldrig hört och dessutom får höra massa musikerkollegor berätta hur bra dessa artister är, nej, det är inte bra tv. Varenda kanal har ju idag kändisar som sitter kring ett bord, på en brygga eller på en gård i Italien och berättar om sina karriärer.
Med risk för att låta som en trasig skiva: Blanda upp, bjud in lite ”okreddiga” artister som folk i stugorna har koll på, och återge SMB lite glans. Nu fattar jag att folk skippar programmet.
Nästa vecka kommer Anne-Lie Rydé.
Och så gör Daniela Vandraren.
Och så badar Daniela, Måns, John och Anna jacuzzi.
Peppen, hörni!
Och så betygen:
Hon vill vara du – Anna Ternheim (Norlie & KKV)
QX QX
”Jag har gjort det här till en riktig singer/songwriterlåt”, och det stämde bra. I och med att Anna inte ändrat i texten och behöll ”hon” så får väl detta ses som Annas flatlåt. Och det var väl det som var kul med det här…
Words/Dina ord – John Engelbert. (Molly Hammar)
QX QX QX
John har en schyst känsla för melodier och att hitta stämningar i låtar. Han gjorde en fin avskalad tolkning på svenska av den låt som fram till denna vecka varit Mollys mest streamade. Nu är det såklart Ingen annan rör mig som du. En svag trea får han för ansträngningen.
Dead End/Återvändsgränd – Daniela Rathana (Johnossi)
QX QX
Jag tyckte att originalet lät fruktansvärt så detta var ju bättre. Men nja, jag vet inte… Det är liksom bara musik för mig. Det bara pågår.
Se Mig/Hope & Glory – Nordman (Måns Zelmerlöw)
QX
”Jag ska visa hur vi kan vinna, ta emot mig och bli min kvinna”, ”håll mig nära och bli min kära”, ”du är både själ och kropp, du måste ge mig hopp” … . Nej, men snälla. Bränn denna hädelse på bål.
Hatar dig – Måns Zelmerlöw (Daniela Rathana)
QX
Måns sjunger en låt om att bli utfryst som 11-åring. Jo, jag fattar att det var tungt då, men så här 20 år senare känner jag nog att Måns fått sin revansch och det är svårt att beröras av den här småputtrigt popfunkiga låten om stulna jeans. Detta ger inte Måns den hiten han behöver.
Beg me/Be mig – Maja Francis (Nordman)
QX QX
En av Nordmans bästa poplåtar med bra driv blev en avskalad countrylåt. Det funkade ändå rätt bra, för melodin är fin. Men efter första refrängen tappade jag intresset, det grep aldrig tag. Godkänt.
