50 år efter Petra von Kants bittra tårarRainer Werner Fassbinders genombrottsfilm om passionerade kvinnor och ohanterlig breakup-sorg – byter en fransk nyinspelning ut huvudrollerna mot män.

François Ozon (Sommaren 85) omvandlar en lesbisk klassiker till en modern gay-melodram, som laddas med teatraliskt överspel och flörtar med läder- och björnkulturen. I Ozons händer blir det också en tragikomisk skildring av gubbsjuka och desperation, men det centrala triangeldramat följer samma spår som i kultfilmen från 1972.

Här möter vi Peter von Kant, en hyllad men ensam filmregissör som bor tillsammans med en hunsad assistent, tystlåtne Karl. När den äldre Peter förför den betydligt yngre Amir, en twink med skådisdrömmar, inleds en eldig kärleksaffär dömd till att sluta i gråt och förtvivlan.

Ett snyggt och uppskruvat drama låter starka känslor fylla lyxvåningen som är filmens enda spelplats – det märks att detta i grunden bygger på en pjäs. Men på film känns det väldigt pratigt och nästan klaustrofobiskt.

(Biopremiär i dag den 4 november)