Äntligen dags att sammanfatta säsongspremiären av Så Mycket Bättre! Att vi är iinne på den 13:e säsongen är en svindlande tanke. Och fortfarande ingen Robyn, Håkan eller ABBA-medlem i sikte. Och fortfarande lika Mello-fientligt. Var är Magnus, Linda, Jessica, Nanne eller Shirley? Att ha sitt hit-bagage övervägande från Sveriges största tv-program är inte poppis hos SMB-makarna. Morr.
Nåja.
Värdinnor detta år är Molly Hammar och Anna Ternheim, två begåvade brudar som körde in i programmet med lite olika ryggsäckar: Molly väntar på sitt stora folkliga brejk, medan Anna varit en populär indiedrottning i många år.
Man gillar ju Molly Hammar från första bildruta. Full av förväntan och med en smittande entusiasm körde hon nästan på ett par hästar på väg mot Grå gåsen. Samtidigt tömde Lasse Stefanz Olle Jönsson kylskåpet på delikatesser med en försynt Maja Francis som ödmjukt berättade att så många nog inte hört hennes musik. Helt korrekt.
Norlie & KKV:s Sonny och Kim möttes upp på en gård intill och visade sig ha fått den gemensamma terassen i Så Mycket Bättre-huset. Frågan var bara om det skulle bli Laban-lajbans i spökrädda Kims rum, eller om det är nån annan som gästas av gastar? Time Will Tell.
Undertecknad identifierade sig genast med Molly då hon halade upp två plast(sockerrörs?)påsar med smink ur resväskan. Man kan nämligen dela in folk i två kategorier: Necessär och icke-necessär.
Jag som skaffade mig en neccessär en bit över 40, vet att Molly har ett par år på sig.
”Det är ett sånt sjukt stort steg, dagen jag har necessär är jag vuxen och framgångsrik.”, sa hon.
Jag gissar att det är dags att skaffa en efter den här säsongen i så fall.
Snabbt dukades det upp lunch i trädgården och Olle Jönssons klädstil blev huvudrätten. Vi fick till och med träffa hans och bandets bestämda skräddare som förklarade att det klassiska dansbandet är viktpendlare de luxe.
Man älskar ju Olle ”Bojjabass” Jönsson direkt. Särskilt när han berättade att han ville gå in på scenen som Freddie Mercury i bar överkropp och vita hängselbyxor. King! Vi fick också ta del av en kavalkad av outfits, och inget överträffade hans höga Route 66-hatt med skallerormsryggrad och tvättbjörnspenis. Mest gillar man dock Olle för hans öppenhet. Han berättade om hur han tvingats sluta trumma och om skakningarna, och skippade medlidande och ledsamhet och bara sa: ”När domaren kommer på nio, då reser man sig igen”. Kung som sagt.
Första tolkningen blev en klassiker ur Lasse Stefanz låtskatt: De sista ljuva åren. I samband med att Anna Ternheim berättade att den skulle göras så fick vi se ett ljuvligt klipp från Jacobs Stege (eller var det Caramba?) där Jacob Dahlin och Kent Finell grattade Lasse Stefanz och Christina Lindberg för att ha slagit tidernas Svensktopps-rekord. Det är ju helt klart en av alla tiders bästa dansbandslåtar, så rättvis utnämning. Men tolkningen var inte riktigt där jag hoppats, dock en bra start för sympatiska Anna Ternheim. Mer om betygen nedan.
Olle-fokuset fortsatte med hans tolkning av Annas tolkning av en nyårsklassiker.
I en röd hatt utan tvättbjörnspenis.
Därefter blev det fokus på Molly som berättade att hon träffat fel snubbar och därför gjort låten Douchebag. Den ville Maja Francis ta sig an och resultatet blev aningen bättre än Ternheims dito, men njae… Behållningen här blev istället då Olle Jönsson undrande flikade in ”Robin Stjernberg?” när det pratades om anledningen till låtens födelse. Att bögbästisen Oscar Zia nämndes över andra sidan bordet var förstås ett skämt.
Sen kom Albin Lee Meldau rattandes och berättade att han hamnat på behandlingshem efter förra gången på Grå Gåsen. Han kändes också helt annorlunda jämfört med sin tidigare medverkan och vågade knappt titta folk i ögonen när han pratade. Men han ger ett mycket sympatiskt intryck. Mysiga Meldau liksom.
Så vidare till middag: Att sångerskan Thory Bernhards är Majas Francis farmor var coolt. Och cool var också Kim Vadenhags mormor Kerstin. Jag älskade när Kerstin rafsade bland fotoalbum med kanellängdskladdiga fingrar och stolt berättade om barnbarnet. Kim torkade ett par tårar och visst blev man varm i hjärtat när han berättade att han hjälpt mormor ekonomiskt. Mormor tackade med att säga att ”raps” inte riktig var hennes musik. Åh, ”Kärran”!
Albin Lee Meldau visade under middagen att han numer har Pop-Sveriges största poplugg som han gärna gömmer sig bakom. När han sjöng sin fina country-version av Maja Francis First Aid Kit-samarbete Mama, döpt till Mamma, blev jag helt klart berörd. En väldigt fin hyllning som fick Maja själv att fulgråta. Och visst, här torkades det också en tår.
Därefter berättade Kim att han har en hjärntumör som inte går att operera, men som han sa att han lever med och ”it´s all good” med darrig röst. Ett fint ögonblick som såklart var inplanerat i middagsscemat av produktionen, men som var totalt äkta. Tack Kim för din ärlighet. En uppmaning till alla om att ”leva nu” avrundade detta ögonblick fint.
Sen klingade Molly i glaset och vi som kan vårt SMB vet ju att det alltid bjuds en stor hit i öppningsprogrammet. Miss Hammar förkunnade att hon skulle ta sig an Norlie & KKV:s Ingen annan rör mig som du på uppmaning av Benjamin Ingrosso (då hon fick reda på sin SMB-medverkan i just Benjamins kök). Innan Molly fattade micken fick vi en kul anekdot om duons 71-miljonersstreamade ”sexlåt”, som Aftonbladet kallade den, efter att de sjungit textraden som innehåller ”knulla” i Allsång på Skansen. Och det förbjudna ordet beskriver också vad Mollys version gjorde med mina trumhinnor. Vilken debut i programmet!
Kvällen avslutades i dur då Norlie & KKV gick upp och brände av Lasse Stefanz andra låt för kvällen: En man som han. Den 67-årige sångarens dans till duons dunderdänga är för alltid inetsad i mitt medvetande. Ett härligt avslut på ett fint första program.
Och förhoppningarna om att det blir ÄNNU bättre nästa vecka då Mums-Mums Zelmerlöw glider in är såklart stora.
Betygen:
De sista ljuva åren (Lasse Stefanz) – Anna Ternheim
QX QX QX
Låten i sig har ju en så bra melodi så jag sörjer att Anna sjunger helt annan melodi till den fina texten. Men vemodet var intakt och texten berör fortfarande. Och Annas personliga röst matchade den här inramningen fint. Kanske ingen brottarhit men en stabil start.
Minns det som igår/Auld Lang Syne (Anna Ternheim) – Olle Jönsson
QX QX
En fin liten bit, men pampigheten Olle pratade om infann sig aldrig riktig. Det fina här var att det kändes som att Olle menade varje år när han iklädd sin röda hatt sjöng den här nyårsklassikern.
Douchebag (Molly Hammar) – Maja Francis
QX QX
Jag älskar Majas röst. Som en poppigt kaxig lillesyrra till Kate Bush liksom. Tolkningen var okej eftersom hon lyfte den på sitt egensinniga sätt och la in ett ursnyggt pianobreak. Men låten är i grunden bättre och coolare rent textmässigt än melodiskt, så ja…
Mamma/Mama (Maja Francis) – Albin Lee Meldau
QX QX QX QX
Albins country-doftande tolkning griper tag. Vilken text! Jag älskar att han landar ganska nära originalet och att han gör tolkningen med en fantastisk närvaro och inlevelse. Tolkingen pendlar så snyggt mellan att vara ljuvt mysig och desperat raspig. Detta skulle absolut kunna bli en stor hit.
Ingen annan rör mig som du (Norlie & KKV) – Molly Hammar
QX QX QX QX QX
Fan Molly, vilken tolkning! Hon tar en av alla tiders bästa svenska poplåtar och gör EXAKT det jag vill att man ska göra när man är med i SMB: Gör den till sin egen, men behåller essensen av originalet. Molly gör en urpampig ballad med delvis egen text som känns väldigt personlig men relaterbar. En ursnyggt producerad tolkning som rör sig i samma land som Leona Lewis Run, med en av Sveriges bästa röster. Och jag älskar att Molly skippar wailande för att koncentrera sig på att leverera detta stycke perfektion. Magiskt.
En man som han (Lasse Stefanz) – Norlie & KKV
QX QX QX
Kan inte Sonny & Kim stanna hela säsongen? De visar direkt varför de är så stora genom den här 80-talssnygga tolkningen som fick Olle Jönsson att ”vajba sönder” då han reste sig upp och dansade loss med grabbarna. Snygg svensk pop och en tolkning som lät som hämtad från Norlie & KKV:s katalog. En väldigt stark trea, på gränsen till fyra.
