Pedro Lima

---

Ålder: 29 år,
Bor: Stockholm
Jobbar som: DJ och modell
Civilstatus: Singel
Paradise-taktik: Lowkey sneaky

---

”Paradise första ickebinära deltagare” hur känns det att bära den titeln? 

– Stort! Det är ett program som många i Sverige känner till och längtar efter. Jag blir motiverad och jättetaggad av att höra det.

Du känner ingen press över att gå ut och representera? 

– Jag hade mycket ångest i huset, men jag har ju ingen ångest för den jag är. Mitt mål är bara att visa att det finns andra sätt att leva på, det var också en av anledningar till att jag sökte till programmet, för att sätta mitt community på kartan så att säga.

Berätta om din regnbågsidentitet!

– Jag kom ut som homosexuell när jag var runt 14-15 år. Jag är ursprungligen från Brasilien och min familj är väldigt troende så att komma ut var ganska svårt för mig. Det tog ett tag innan min familj ens kunde prata öppet om det. Vi bodde i Umeå och jag var väldigt kreativ och längtade bort. Så efter gymnasiet flyttade jag till Göteborg där jag verkligen hittade min queera identitet. Jag började jobba på gayklubb, engagerade mig i Pride och började skaffa mig ett namn inom communityt på.

– Sen kom jag ut som ickebinär för ett och ett halvt år sedan vilket var ungefär lika svårt som att komma ut som gay. Men när jag insåg vem jag är och hur jag ser på mig själv så var det enda rimliga för mig att gå ut med det och bemöta världen.

Varför sökte du till Paradise?

– Det var rätt tidpunkt när det kom på tal och jag såg en möjlighet i det. Jag har alltid lyft fram hbtqi-frågor och försökt driva det framåt. Så när jag fick det nya konceptet förklarat för mig tänkte jag att jag kan göra det jag gör i en bredare plattform. Jag har aldrig sett någon som mig i den här typen av reality show.

Vad hade det betytt för dig om du hade sett någon på tv som identifierade sig på samma sätt? 

– Det tror jag hade betytt jättemycket. Att se någon som är från en stad som Umeå med utländsk bakgrund hade nog gjort att jag känt mig mindre ensam. Speciellt som ickebinär för då räknas man inte riktigt upplever jag.

Var inspelningen som du hade tänkt dig? 

– Nej verkligen inte. Min resa i Paradise var väldigt speciell men jag är glad att jag var med. För mig som är minoritet och har levt i ett samhälle som jag ofta känner inte är gjort för mig så har jag ett stort behov av trygghet och att vara med rätt personer i en bra omgivning. Så att resa till Mexiko och vara instängd med personer som jag aldrig hade umgåtts med annars var väldigt tufft, jag bröt ihop ganska snabbt.

Hur var stämningen bland er deltagare? 

– Den var bra. Vi var alla väldigt olika individer men det gjorde mig mest nyfiken. Sen är ju jag 29 år så jag var lite äldre än de flesta och kände av det. Jag är inte den som vill snurra flaska varje kväll kanske, men ändå var man ju där..

Kändes det regnbågigt?

– Vi försökte lite och tänkte att vi kanske skulle ha en Pridevecka för vi längtade så. Men nej, jag tyckte verkligen inte att det var regnbågigt, det var hetero. Utåt är det jag och Andreas som är queer personer och det är bara två deltagare.

Berätta mer om taktiken ”lowkey sneaky”!

– Det var min tilltänkta taktik men sen kom jag in i huset och blev påverkad och osäker. Jag kom kanske inte  jättebra överens med alla så då hamnade jag direkt i mitt huvud. Så min taktik ändrades till att jag behövde hitta personer att bonda med och gå på magkänsla. Så det var det som taktiken blev till slut.

Kommer du sitta med skämskudden eller står du för allt?

– Jag kommer sitta beredd med skämskudden, ja. Men det är för att man ser sig själv tror jag.

Andreas Montoya

---

Ålder: 34
Bor: Uppsala
Jobbar som: Frisör
Civilstatus: Singel
Paradise-taktik: Taktiklös

---

”Uppsalas partyprins som tillhör hbtqi+”. Är det en bra beskrivning?

– Ja det är det.

Hur identifierar du dig i regnbågsfamiljen?

– Som homosexuell, bög.

Varför sökte du till Paradise?

– Jag jobbad i produktionen för Masked singer i tv4 där jag var body double till Yohio i sjöjungfrudräkten i ledtrådarna, för artisterna är bara i dräkterna på scen. När vi var klara med det i slutet av februari så hade folk där sett att man castade till Paradise och de sa att jag måste söka till det eftersom de letade efter en ny typ av deltagare. Så jag sökte.

Hur var inspelningen? Något du inte hade räknat med?

– Det var precis som jag hade trott. Jag var ganska införstådd i vad som skulle krävas och hur det skulle gå till. Jag tror att jag var den enda av deltagarna som var 100 procent förberedd.

Och vad är det som krävs? 

– Man måste ha tänkt igenom det noga. Redan på planet dit bör visualisera scenarier som skulle kunna hända. Man får nästan leka med tanken att ”jag kommer få utstå det här och det här”.

– Sen vill jag säga till alla som ställer upp i en dokusåpa: Man får inte skylla sen på hur man blir ihopklippt, man får inte klandra redigeringen.

Med vetskapen att allt kan hände i efterproduktionen, blev du mer begränsad? 

– Nej, jag hade nog varit det om jag var yngre men jag är 34 år och jag tänkte att jag bara är mig själv och ger allt.

Hur regnbågigt upplevde du att Paradise var?

– Mer än någon av de tidigare säsongerna men inte tillräckligt. Du ska få se varför men det fanns lite som jag tyckte saknades. Jag var ändå glad för att vara där och representera.

Hade du tänkt att du skulle ha en taktik när du gick in i det här? 

– Om man har tittat på tidigare produktioner har man ju sett att det inte spelar någon roll hur taktiska folk försöker vara, det kommer  ju ändå alltid något emellan. Så därför tänkte jag bara att jag skulle gå in och njuta av den här produktionen och bara vara mig själv fullt ut.

Vad tyckte du om de andra deltagarna?

– (Skrattar). Vad ska jag säga? Vi alla som är i startelvan är väldigt olika varandra, men jag tycker att det var jag som stack ut mest och syntes mest.

Kom du överens med alla?

– Nej jag kom inte överens med alla. Jag är den som bjuder på mest vad det gäller vänskap, kärlek, intriger och drama. Det är min uppgift som latinamerikan att bidra med lite drama.

Skrek du?

– Jag skrek. Jag skrattade. Jag grät.

Hur känns det att det snart ska visas upp?

– Det känns kul. Jag är förväntansfull och jag tycker att det är roligt att så många har åsikter om hur den här säsongen kommer vara och att det snackas i förhand. Jag antar att det betyder att vi har gjort någonting rätt.