Storyn bygger på Sergey Fetissovs självbiografiska The Story of Roman, och filmen premiärvisades redan mars 2021 på Londons hbtq+filmfestival BFI Flare. Den har sedan dess hyllats på filmfestivaler runt om i världen och nu är det alltså äntligen dags för svensk premiär. Tidigare i år prydde 31-årige Tom Prior, som dessutom varit med och skrivit manus, brittiska Attitudes omslag och filmen har blivit omskriven då den utsattes för stora protester under en visning i Ryssland.
När QX når de båda huvudrollsinnehavarna på Zoom sitter Tom hemma i Storbritannien och Oleg är på ett kafé i Kiev. De har inte träffats fysiskt på väldigt länge, och Oleg har förbud att lämna landet med tanke på pågående krig. Han kallades in för vapenövning men har inte hört något sedan dess
– De behöver mig inte sa de, men jag står redo. Samtidigt hoppas jag få möjlighet att lämna landet, och att kriget ska ta slut. Kriget handlar om rätten att vi ska få vara oss själva, lite som temat i den här filmen.
Han vrider kameran och visar oss ett kafé där folk dricker sitt kaffe, samtalar eller läser.
– Just nu är det som vanligt, och jag känner mig trygg just här. Men det kan ändras närsom helst. Jag ser på nyheterna varje dag hur mitt land förstörs. Men jag har inte förlorat något förutom min frihet att resa. Jag är fortfarande i livet och har mitt hem. Många i Ukriana har förlorat allt. Det är vidrigt.

34-årige Oleg Zagoridnii har ukrainskt medborgarskap och har bland annat jobbet med tv-produktioner i Ryssland. Han tvekade aldrig när han erbjöds rollen efter att ha genomgått audition mot Tom. Då hade Tom och den estniske regissören Peeter Rebane letat efter ”Roman” i London, Berlin och resten av Europa.
– Vi visste redan från start att det var honom vi ville ha, han hade rätt energi, berättar Tom Prior om första mötet.
Oleg, var det kontroversiellt att du tog rollen?
– Folk runt om mig hade inga problem. Ukraina är inte som Ryssland, vi är fria. Vi har bland annat en HBTQ+batiljon som strider i kriget just nu. Jag har tillbringat mycket tid i Moskva och många i rysk showbiz är ju gay, men officiellt har alla problem med det. De ljuger och försöker vara någon de inte är. Det är galet.

Firebird anmäldes som sagt till Moskvas Internationella Filmfestival 2021, men Tom Prior trodde aldrig att den skulle antas för visning.
– När vi gjorde filmen förstod vi att vi inte skulle bli populära i Ryssland med tanke på lagarna där. Men så blev den antagen och vi tänkte ”wow, saker kanske är på väg att ändras…”. Men så kom festivalen och av 93 artiklar som skrevs om Firebird var 92 negativa och folk protesterade utanför, om att vi spred gay propaganda. Senare skedde också en cyberattack mot en Q&A vi hade. Men, med det sagt, jag vet att den piratkopierats mycket i Ryssland och jag tror den gjort skillnad för väldigt många.

Filmen utspelar sig i Estland som då tillhörde Sovjetunionen. Där var homosexualitet inget som det togs lätt på och fängelsestraff hade väntat om Sergey och Romans affär avslöjats.
– Men passionen var så stark att de inte kunde stå emot den. Det finns ett ögonblick där deras ögon möts, det är som två själar som hade väntat på att träffas. En elektrisk samhörighet, säger Tom Prior.

Det pratas en del kring huruvida HBTQ+roller ska spelas av skådespelare som är HBTQ+, vad känner ni kring det?
– Jag är väldigt tydlig med att den person som får rollen är den som är mest lämpad, fastslår Tom Prior och fortsätter:
– Det är en farlig väg att gå om bara gays ska spela gayroller. Ska straighta också bara spela straighta roller? När det handlar om skådespeleri så kan det inte spela roll hur en lever sitt liv privat. Däremot är det en skillnad med transroller. Det är en starkare, mer fysisk utmaning. Det är en specifik händelse som påverkat en människa starkt. Så med facit i hand skulle Eddie Redmayne inte kunnat spela Lili i The Danish Girl, hur bra han är var.
I artiklar jag läst innan jag såg filmen omnämns du Tom som en ”out and queer actor”, stör det dig eller är det något du vill ska nämnas?
– Det har skrivits artiklar om att jag är en öppet homosexuell skådespelare, och det stämmer inte. Men ser jag mig själv som en del av HBTQ+communityt? Absolut. Men vi lever i en tid där folk inte fattar att man inte vill specificera sig. Jag är av uppfattningen att sexualitet är ett spektrum. Folk har svårt att ta att jag inte vill sätta etikett på mig, men för mig är det så framtiden ser ut.
– Och när folk frågar mig om min sexualitet svarar jag alltid ”försök inte ta dig in i mitt sovrum”. Det är mitt privatliv, och ingen annans, säger Oleg, och vi lämnar ämnet.

Tom Prior träffade den verklige Sergey Fetissov innan han gick bort 2017, och imponerades av den gamle mannens ärlighet och styrka.
– Hans sätt att beskiva kärleken till Roman var oöverträffbart…. Och trots att det ser ut som det gör i Ryssland så levde han äkta. Vi gick vi ut på en restaurang i en förort till Moskva där han flirtade öppet med en servitör. Han visste exakt vad han kunde visa av sig själv. Han var väldigt smart, och en fantastisk man.

I filmen finns en scen där Sergey drömmer om att de två ska lämna Sovjet och fly till Sverige…`
– Ja, Sverige hade ett rykte om sig som ett paradis, ett land där friheten fanns. Det fanns en möjlighet att fly om de vågat. Då hade deras liv sett helt annorlunda ut. Men Roman ville inte, säger Tom Prior.
Han har varit i Stockholm ett flertal tillfällen. Han är god vän med Jag är Ingrid-regissören Stig Björkman. Stig var även med och bidrog med åsikter längs produktionens gång.
– Jag gillar Sverige, men har varit där för lite för att kunna säga mer än att jag gillar Stockholm.
Oleg drömmer om att en dag åka till Sverige, men just nu har han bara koll på att IKEA och H&M kommer härifrån.
Det slår mig när jag sitter med er att ni kom etta respektive tvåa i Eurovision, tankar kring det?
– Vår vinst är ju enbart politisk. Det är jättefint att folk vill stötta oss, det är en normal reaktion. Men jag tycker det är bättre att vinna på rätt sätt. Toms land kanske var bättre i det här fallet.
– Ja efter år av nollor så lyckades vi äntligen få till det, skrattar Tom Prior.

I samband med att Firebird fick premiär inledde produktionen ett samarbete med organisationen AllOut, som kämpar för HBTQ+personers rätt att vara sig själva.
– De gör fantastiskt jobb och slåss bland annat för att alla ska få älska den de vill utan att åtalas för det.  Jag kände att jag ville aktivera publikens känslor efter att de sett filmen, att det fortfarande i vissa delar av världen ser ut som det gör i filmen för homosexuella.  Det är viktigt att hitta sätt att göra skillnad, berättar Tom Prior.
Han fortsätter:
– Tyvärr är inte den ryska armén bättre idag och samhället har bara gått bakåt. Men. Precis som under Sovjet-tiden fortsatte kärleken att existera trots att man försökte kväva den. Folk blev kära och hade sex, trots förbud mot det. Det kommer inte sluta för att det finns förbud mot det.  Detta är en kärleksfilm som berättar en viktig historia som få känner till. En kille skrev till mig att den hjälpte honom att acceptera den han här efter att han sett den. Och exakt det är meningen med mitt filmskapande: Jag vill inspirera och läka. Film är det mest kraftfulla sättet att influera människor, och skapa mer förstående.