OG Bella “gillar poesi och pussy”

Det är ingen gaddad kriminell tårdroppe som skymtar under ögat på OG Bella. Nej, det är feminist-venussymbolen dedikerad oss kvinnor. För kvinnor älskar hon. På sin Instagram pryder texten “gillar poesi & pussy”.

– Det var min Tinder-beskrivning först (skrattar). Jag tyckte det var fyndigt och sa mycket om mig som person så det fick bli min beskrivning även på Instagram.

OG Bella kommer från Göteborg men har även varit en vända i Malmö där hon pluggade urban musik på folkhögskolan Spinneriet och nu slutligen har hon landat i huvudstaden.

– Ända sedan jag var liten har jag skrivit texter. Efter ett tag började jag köra spoken word och sen dröjde det inte länge tills jag insåg att poesi och musik är samma sak bara att man lägger till ett beat.

Och på den vägen blev det. 2019 släppte hon EP:n “Bejaka eller dö”, året därpå singeln “Yours to Keep (om du vill)” följt av singeln “Bendjupt” som släpptes 2021.

– Alla mina låtar genomsyras av melankoli. Jag skriver om relationer, förtvivlan och hjärtekross. För mig är det enklare att skriva om problem som jag och ett ex hade än lyckan som jag och min flickvän har nu. Sorg behöver processas, inte glädje.

Men att ställa sig på scen har alltid varit extra pulshöjande för artisten. Vad hjälper?

– Betablockerare och några glas whiskey, berättar hon och fortsätter:

– Att läsa upp mina egenskrivna dikter och musik är så naket och blottande så jag behöver något som lugnar nerverna.

Skulle du säga att din musik är flatig?

– Ja, min musik är “av en lesbisk till lesbiska” så att säga. Det är alltid tjejer jag sjunger om och jag använder alltid pronomen “hon” i mina texter. Men jag hade velat nå ut till fler flator och gays. Vem vet? Jag kanske gör det efter den här intervjun.

Hiphop-artisten beskriver sin lesbiskhet som en stor del av sin identitet. Redan som liten visste hon att tjejer var hennes cup of tea. Extra hårt klappade hjärtat för fröknarna.

– Jag blev alltid kär i mina fröknar och självsäker som jag var trodde jag att jag hade en chans på dem. Men det var först i femtonårsåldern som jag började utforska tjejer på riktigt. Några år senare “bidebuterade” jag och till sist insåg jag att jag absolut inte gillar killar.

Så… hur var din “flatdebut”?

–  Det var en internal struggle. Min familj kommer från Iran och har en annan kultur. Därför kändes det som en högre tröskel att överkomma. Men min pappa blev glad och sa  “killar är hundar – låt bli dem” (skrattar). Mamma tyckte det var jobbigt och sa att hon ville ha barnbarn i framtiden. Men jag har förståelse för att den äldre generationen har gått på en annan planet än vi. Jag är ändå tacksam för den upplevelsen jag fick.

Hon lyser upp som solen när hon kommer att tänka på ett fint regnbågsminne.

– För två år sedan åkte min pappa bil och fick syn på en Pride-parad. Han parkerade och gick med i paraden för att stötta mig. Även fast jag inte visste något. Min mamma har berättat det här till mig i efterhand. Det är så fint.

Vad händer i framtiden?

– Jag kommer låta vardagen rulla på. Sova, vakna, äta, träna, jobba, skriva och hångla med min flickvän Agnes. Det har varit lite svårt för mig att komma in i Stockholm. Musiken får ligga på hyllan ett tag. Jag känner mig vilsen och måste ta reda på hur jag ska navigera framåt innan jag blottar mig på scen igen.

Vad vill du hälsa dina regnbågsfans?

– Har jag ens några (skrattar)? Om ni finns där ute vill jag att ni hör av er till mig. Det är min ambition att nå ut till er och connecta över min musik. Jag uppskattar queera lyssnare mer än straighta lyssnare.