Jag sitter i taxin. Kroppen rymmer en flatförväntan så pass stor att den inte går att dölja. “Du ser glad ut! Vart ska du någonstans?” frågar taxichauffören. Glad är bara förnamnet, jag ska till Klubb EVES totala takeover på Morfar Ginko.
Det förekommer ett visst hopp om att kvällen ska sluta upp i ett ragg. En liten flirt i alla fall. Och efter pepp från mina QX-kollegor känner jag mig manad att lägga in en och annan stöt ikväll. Kruxet är att jag bara har 30 minuter på mig till stängningstid. Jag har alltså ingen tid att förlora. Wish me good luck.
Lokalen är mörk och rustik med nedklottrade kakelväggar och lysande neontexter i olika färger. Och självklart – balla brudar som hänger över bardisken. Befinner jag mig i New York, Stockholm eller paradiset? Svårt att säga, men det lutar mot det sistnämnda.
Aperol, vodka, tranbär, lime och sockerlag. Hm… även fast klubbens signaturdrink lockar så har jag jobbat hela kvällen och vill ha någonting som bränner till rejält. “En tequila tack!”. “Baren stänger nu tyvärr”, får jag som svar från den medlidande bartendern som genomskådar min jag-vill-bli-full-desperation. Under sista timmen? Partajets klimax. Det är ju nu starkspriten borde flyga över baren in i strupen på mig. Nåväl, jag får bli full på lyckorus istället.
När jag går ner till källarvåningen möts jag av ett varmt och fuktigt slag mot ansiktet. Som när man kliver av planet till den där efterlängtade semesterorten. En tjej med brillor har svårt att navigera framåt. Hennes glasögonen är täckta av imma. Men det gör ingen större skillnad för blind eller inte – in till dansgolvet ska hon.
Rätt vad det är springer jag på Alex. En amerikansk tjej som jag blivit polare med under Pride. Hon är på genomresa i Europa och är överlycklig att för första gången få prajda på ett Stockholmskt sätt. Vi hinner inte prata länge innan jag hör min all time favorite mellolåt Euphoria pumpa ut från högtalarna. Vi går in i den svettiga danslokalen och fulsjunger tillsammans med alla andra. Och som låttiteln antyder sprudlar stället av eufori.
Vi dansar, dansar och dansar lite till. Det är svårt att inte dansa när dj-duon Self Care verkar veta precis vad klubbgästerna gillar för musik. Men nu slår klockan snart 01 och det är dags för stängning. Kvällen avslutas på topp med Maggios Jag kommer. Nu skriker alla “en gång till” i kör men det blir tyvärr inte en “en gång till”. Det får oss att längta ännu mer till nästa Klubb EVE-fest.
På väg ut från dansgolvet står en tjej i dörrvalvsöppningen. Hon har rakad nacke, en hög bun på huvudet och bruna fina ögon. Vi utbyter blickar och ler. Hon nickar. Jag nickar. Men mer än så vågar blyga lilla jag inte göra. Jag antar att jag behöver mer än 30 minuter på flatfest för att ragga.
Uppdaterad 2022-08-06
