”Vad är grejen, jag spelar fotboll och jag är gay liksom. What’s the big deal?”.
Så kunde det låta. I intervju efter intervju. Antonio var med i CNN i USA, han bjöds in till Europas största välgörenhetsgala för hiv/aids The Life Ball Gala i Wien där världsstjärnor som Elton John, Liza Minelli och Sharon Stone medverkat, han gick modell för D’Squared och plåtades för omslag av flera stora tidningar världen över. Alla ville ha en bit av den tatuerade svenska fotbollsspelaren som var öppet gay och dessutom son till före detta fotbollsproffset Glenn Hysén.
– Allt detta bara för att man är bög liksom, kommentar Antonio.
Här hemma i Sverige blev han sen dansar-Antonio med hela svenska folket då han vann Let’s Dance.
Men vad gör han idag? Vad hände med fotbollskarriären? Dansar han fortfarande och hur var det med namnbytet från Anton till Antonio? När jag intervjuade honom för tio år sedan sa han att Pride inte riktigt är hans grej, vad tycker han idag? Och hur är det med kärleken?
Allt skulle vi få svar på.
Det är juni och QX har tagit tåget till Göteborg tillsammans med fotograf Anna-Lena Ahlström, vi möter upp Antonio på ett hotell på Avenyn. ”Tjena” säger han glatt och ger oss varsin stor kram när vi möts i lobbyn. Han är sig lik, förutom att han är en näsring rikare och har en ny tatuering mitt på halsen –
MCMXC står det.
– Det är året jag är född, 1990.
Vi lämnar hotellet och rör oss ut på stan, vid en uteservering ser jag hur några damer sitter och dricker vinlunch och pekar mot Antonio. På Avenyn trängs vi med studentfirare och spårvagnar men hittar snart en bakgata där vi kan plåta i fred. Först på ett kafé, sen mot en lite ruffigare betongvägg som Anna-Lena spanat in kvällen innan. Antonio poserar vant framför kameran.
Vi plåtar i två timmar, hinner med några ombyten och avslutar med några bilder mitt på Avenyn där regnbågsflaggorna är hissade längs med trottoarerna eftersom det vankas West Pride i stan. Antonio får stå mitt i gatan, Anna-Lena ber honom göra några höga hopp i luften på några bilder. Folk tittar, en spårvagnschaufför vinkar glatt till Antonio. Han vinkar tillbaks.
När vi är klara går vi till en italienare och sätter oss på en uteservering runt hörnet från Bee Bar. Bort från stöket kring den göteborgska paradgatan.
Ska vi börja med namnbytet, i augusti 2020 bytte du namn från Anton till Antonio, varför då?
– Jag gjorde det för min egen skull, jag gillar Antonio mer och det var det både mamma och pappa egentligen hade tänkt att jag skulle heta. Men man kan säga Anton också, det spelar verkligen ingen som helst roll.
Det är tio år sedan jag gjorde den senaste intervjun i QX med dig, maj 2012. Med risk för att låta som en Tomas Ledin-låt, men, vad gör du nu för tiden?
– Haha, ja du, vad gör jag inte? Dels spelar jag fotboll i Sandarna BK i division 4, det är inget betalt utan det gör jag mest för skojs skull, för att jag älskar fotboll och vill hålla igång. Dels har jag varit assisterande butiksmanager på Thomas Sabos smycken i Göteborg, sen jobbar jag extra i mina vänners butik Scotch and Soda, som är en klädesbutik. Ja, sen gör jag lite andra saker som reklamuppdrag och små tv-grejer. Det rullar på. Jag har ingen aning om vad jag vill göra i livet så jag gör allt, jag har bara kul liksom.
Vad kommer du ihåg av dom där dagarna 2011 när allt brakade loss?
– Jag jobbade på Volvo då, min pappa hade väl snackat med tidningen Off-side, de visste att jag är gay och frågade om jag kunde gå ut med det i en intervju eftersom det kunde hjälpa andra. Jag hade inte riktigt tänkt på det på det sättet, men ingen hade kommit ut som professionell fotbollsspelare sedan Justin Fashanu så jag sa ja. Och sen bröt allt ut (skrattar). Det var intervjuer, tidningar, tv, resor fram och tillbaka. Det var helt galet.
Var det en kul tid?
– Ja, men jag minns att jag var nervös i början, jag visste ju inte hur allt funkade med media och jag var väl inte helt smart i mina svar kan jag tycka (skrattar). Idag har jag mognat och hela den här erfarenheten har gjort att jag vuxit som människa.
Om du läser gamla intervjuer som du gjorde då….
– …NEJ! Alltså då skäms jag (skrattar). Så mycket dumt jag sagt. Jag minns att jag sa typ att ”Pride är inte riktigt min grej” och jag skulle vara så jäkla macho. Pride är skitkul och det är så jäkla viktigt. Jag är så tacksam för den här resan jag gjort och jag har lärt mig så mycket om hbtq-världen och hur viktiga vi är för varandra. Det gläder mig verkligen att se de som är yngre och som precis kommit ut, man glömmer lätt hur bra man har det här hemma, men nu när jag är tillsammans med en kille från Bulgarien så inser man det. Där är det inte alls lika socialt accepterat, även om hans familj är underbara, så finns det politiska frågor där landet släpar efter. Man ska fasen vara glad att man har en familj som står bredvid en.
Innan Antonio kom ut var det bara en professionell fotbollsspelare som kommit ut, Englands Justin Fashanu, som berättade i en stor intervju i oktober 1990 att han är gay. Tre år senare begick Fashanu självmord då han inte orkade med all negativ press och när han falskt anklagades för våldtäkt hängde han sig i garaget och lämnade ett meddelande att han kände sig dömd på förhand och inte vill orsaka mer smärta för sin familj.
21 år senare kom Antonio ut. Och klimatet i samhället var ett helt annat.
– Jag har inte fått några negativa reaktioner alls, säger han. Alla har vart toppen, min familj, mina lagkamrater, alla.
På senare år har flera fotbollsspelare kommit ut. Robbie Rogers, Thomas Beattie, Jake Daniels och nu senast Josh Cavallo. Antonio har gratulerat dem alla på Instagram.
– Det är så otroligt viktigt att folk vågar komma ut. Det spelar ingen roll om man spelar som proffs eller i division 8, alla kan hjälpa någon. Vem vet, killen bredvid dig i omklädningsrummet kanske inte vågar komma ut, då kan det vara jäkligt skönt att höra att någon annan i laget är det. Straighta spelare som backar upp killar som kommit ut är också otroligt viktigt. En mening kan förändra någons liv. Därför var det så bra att Zlatan backade upp Josh Cavallo när han kom ut och skrev på twitter, ”football is for everybody”. Jag tycker man ska fokusera mer på de positiva kommentarerna än på de homofober som säger något negativt.
När Antonio kom ut spelade han för fotbollsklubben Utsikten, han backades upp av lagkamrater, tränare och inte minst familjen. Sen flyttade han till USA och spelade för Myrtle Beach FC, South Carolina i två år, idag spelar han i Sandarna. Men planerna på att bli professionell fotbollsspelare har han lagt på hyllan.
– Absolut. Nu spelar jag bara för att det är kul. Helt klart.
2012 tog Antonio plats i tv-programmet Let’s Dance med danspartnern Sigrid Bernson. Själv trodde han att han skulle åka ut direkt. Men så blev det inte. Han vann hela tävlingen och blev Antonio med hela Sverige.
– Det var helt sjukt, alla kollade ju på det. Då var jag inte längre fotbollsspelaren Antonio utan dansaren Antonio (skrattar). Och folk kommer fram än idag och frågar om jag dansar. Häromdagen var det en kund i butiken som frågade ”visst är du den goa dansaren?” (skrattar).
Antonio och hans danspartner Sigrid kom dessutom tillbaka i jubileumsprogrammet tre år senare och vann det också.
Uppmärksamheten var stor.
”Jag har aldrig tänkt att det är viktigt att bli känd. Tvärtom. Vem fan bryr sig?”
Trivdes du med att bli känd och vara i rampljuset?
– Det är klart att det är kul med uppmärksamhet, särskilt i mitt fall när jag kom ut och gjort något som faktiskt betytt något för folk, sen har jag aldrig tänkt att det är viktigt att bli känd. Tvärtom. Vem fan bryr sig? Jag har ju alltid haft en känd pappa och jag minns när jag var liten att jag bara tyckte det var jobbigt att han blev stannad varenda minut på stan av folk som ville prata. Det enda jag tänkte på då var att vi aldrig skulle komma fram till Liseberg i tid.
Att du inte syns lika mycket i rampljuset idag stör inte dig?
– Nej, inte ett dugg. Jag tycker bara att det är skönt. Hade jag varit skådis eller artist hade det varit en annan grej, men jag behöver inte uppmärksamheten, jag trivs med att jobba med mina grejer, spela lite fotboll och sen göra lite reklamjobb eller media då och då.
Är du en kille som trivs bäst hemma och gärna stannar i Göteborg?
– Nej, inte alls, jag kan flytta imorgon, ge mig ett bra jobb och jag kan åka till New York, Thailand eller var som helst. Jag behöver ingen trygg punkt i livet, jag vet att andra människor vill ha hus och ekonomisk stabilitet och så, men sånt tänker inte jag på. Det kommer alltid finnas jobb, men just nu har jag ingen aning om vad jag vill göra i framtiden så jag testar lite olika saker.
Kan det stressa dig att du inte vet vad du vill?
– Ja, ibland om jag tänker på det för länge, men då släpper jag det bara efter ett tag (skrattar). Jag är för rastlös för att göra samma sak varje dag, jag kan inte stanna för länge på ett ställe.
När du kom ut 2011 var du singel, men det är du inte idag…
– Nej, jag träffade Vasil för 2,5 år sen. Han är djurskötare och fyller 40 i höst. Jag skrev till honom på Facebook minns jag, ”du är typ det snyggaste jag sett” (skrattar). Men så svarade han inte. Då blev jag helt lack och tog bort meddelandet. Sen svarade han långt senare och berättade att han hade varit ihop med en kille när han hade fått meddelandet så det var därför han inte svarat. Han frågade om jag fortfarande ville ses och då gjorde vi det och ja, sen dess har vi hängt. Han flyttade in hos mig direkt och allt är lugnt. Han är världens mest simpla människa. Han lagar bra mat, allt är enkelt, inget drama, jag gillar att ha det så. Och han har träffat hela min familj och de gillar honom och ser att han håller koll på mig (skrattar). Det är fan bra alltså.
– Det vet jag inte, varför då? Måste man det? (skrattar). Man kan väl vara ihop ändå.
Vill du ha barn?
– Ja, det vore fasen nice alltså. Men det är inget som är aktuellt just nu. Vi har varit ihop 2,5 år, det är först nu man börjar känna att det här på riktigt.
Vad ska ni göra i sommar?
– Nu blir det väl lite party på West Pride, sen ska vi åka till Malta och hälsa på hans släkt, sen blir det en sväng till Bulgarien och Portugal.
Till sist, hur blir det med dokusåpan Hyséns på Kanal 5 som du var med i. Blir det någon ny säsong?
– Jag skulle lätt vilja spela in en till, jag tyckte det var skitkul. Men du vet, vissa vill inte filma med vissa och så blir det lite drama. Men va fasen, är det inte det som folk vill ha, lite drama? Alla familjer är inte perfekta. Det kan väl vara bra att visa det.
– Så vi får se, jag har lite andra projekt på gång i höst, antingen blir det väldigt mycket jobb, eller så blir det inget alls. Det är som det är. Det ordnar sig.
Uppdaterad 2024-09-02
