I slutet av april släpptes boken Anas – Från Damaskus till Malmö. Genom samtal mellan den tyska författaren Sabine Neumann och Anas Al Khan får vi höra om allt från det rika men dolda böglivet i Damaskus, till flykten som för så många andra 2015 gick med gummibåt till Grekland. Och om att nå fram till Sverige, där verkligheten för hbtqi-personer är en helt annan än vad Anas var van vid.
– Jag har fortfarande många bra minnen från de busiga sakerna som vi gjorde i Syrien. Det är lite spännande och utmanande att göra sådant som man inte ”ska” göra. När man lyckas blir man jätteglad och stolt, säger Anas på frågan om hur det var att gå från att leva i ett land där han som homosexuell klassades som en brottsling till att hamna i hbtqi-vänliga Sverige.
– Den spänningen försvinner här i Sverige och det är skönt såklart. Samtidigt blir livet lite tråkigare. Här kan man säga att man har gift sig med en man och folk reagerar bara med att säga ”grattis”.
Trots att spänningen har försvunnit och bytts ut mot en lite tråkigare trygghet skulle han inte vilja ha det på ett annat sätt.
– Jag skulle inte vilja bo i Syrien igen och gå tillbaka in i den stängda känslan. Men visst finns det en del nostalgi. Vi var yngre också.
I Syrien är homosexualitet kriminaliserat och samkönat sex är straffbart med fängelse. Trots det överhängande hotet berättar Anas om ett gayliv i Damaskus som frodades.
– Det finns ett jättestort gaycommunity i Damaskus, jag kände hur många som helst.
Finns det något du saknar i jämförelse med det svenska gaycommunityt?
– Om jag saknar någonting så är det att vara i 20-årsåldern. När man är yngre har man mer energi och andra förväntningar på livet. Nu är jag vuxen och tänker mer på att skaffa mig ett liv. Det är viktigt för mig att ha en bra partner som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Med Lasse fick jag en stabilitet, han bjöd på ett vardagsliv och ett sammanhang, han visade att han ville ha mig. Och det är viktigare för mig än romantik eller att bli hög på känslor.
Sabine och Anas bok släpptes den 21 april, men ännu har inte Anas föräldrar läst boken om sonens märkvärdiga liv. De vet faktiskt inte ens om att han har skrivit en bok.
– De har annat att tänka på just nu i Syrien. Jag är inte rädd för att visa omslagsbilden och berätta för dem om boken, men jag gör det inte just nu. Det handlar om respekt. Mina föräldrar visste och vet nog att jag hade relationer med män och de har alltid varit vänliga mot mina pojkvänner. De vet om att Lasse finns och de bryr sig om honom. Men vi pratar inte om min läggning.
