Regissören och producenten Eva Beling tar oss med på en resa genom den svenska filmhistorien sedd ur en regnbågslins. Från världens första queerfilm, Vingarne från 1916, till Guldbaggevinnande And Then We Danced, via Bergman, Änglagård och Fucking Åmål.

Annons
Annons

Efter ett samtal med Svensk Filminstitutets presschef Jan Göransson föddes idén om att sammanställa en dokumentation över den svenska queerfilmshistorien. Beling satte på sig queerglasögonen och under sju år har hon botaniserat i den svenska filmskatten, med fokus på spelfilm.
– Jag har sett över 130 filmer, 1000 timmar film. Att ingen gjort detta tidigare överraskade mig, men jag blev samtidigt glad för detta har varit så intressant.

En stor utmaning låg i att berätta om personer som sedan länge är döda, och knappt har släktingar. Och om släktingar finns vill de inte prata om den avlidnas queerförflutna.
– Och det har varit svårt att få loss klipp. Men jag kämpande jag stenhårt för Queen Kristina med Greta Garbo. Hon var en sådan ikon.
Vad har du för förhållande till HBTQ+communityt?
– Jag är utbildad i San Francisco och livet där påverkade mig. Det var under tidigt 90-tal och aids drabbade communityt hårt. När jag flyttade hem blev jag chockad över att Sverige inte var lika öppet. Så jag har haft queerglasögonen på mig sedan dess.

Eva Beling hoppas att filmen ska bli en ögonöppnare, om svenskt queerberättande.
– Det är ju fantastiskt att flera av Sveriges ledande filmpersonligheter i slutet av 1910-talet så såsom Mauritz Stiller, Greta Garbo, Nils Asther och Hjalmar Bergman var hemligt gay. Stiller var ju en fantastisk personlighet, men det framkommer ingenstans!

Jonas Gardell, Saga Becker, Levan Akin, Björn Kjellman, Mian Lodalen…många namn intervjuas. Vem bjöd på mest överraskande berättelser?
–  Gösta Ekman var fantastisk. Han berättade bland annat om hur Hasse Ekman höll på i logerna… Rikard Wolff slutade heller aldrig prata. Jag är så glad att han är med.

Vad önskar du av svensk queerfilm framöver?
– Att komma ifrån ”komma ut”- historierna och att inkludera mer, särskilt T. Producenten Josefin Tengblad säger att man ska inte lyfta på ögonbrynet för att en queerkaraktär är med, och där är vi inte riktigt ännu. Men det går framåt.

Foto: Knut Koivisto