Dags för Melodifestivalens tredje deltävling, och vad som såg säkert ut på pappret visade sig inte vara lika givet när vi sett veckans repetitioner.
Men först ett par ord om programmet. Precis som förra året blir det en dipp efter ett härligt andra program av Melloföljetången.
Oscar Zia får under kvällen sällskap av komikern/poddmästaren Johanna Nordström, vilket kanske inte är den mest lyckade matchningen i Mellohistorien. Inte mycket i kvällens manus lyfte eller lockade till skratt i polar-duons samspel. Och Johanna Nordströms egen, Malta-dåliga, ballad om saker hon skrivit elakt om Mello är ingen skrattfest. Eller ens bra. Större delen av folket kommer bara att fråga sig varför? Vi har liksom inte hunnit bygga upp en relation med Johanna för detta. Som tur är övergår det i efter ett tag att Sarek kommer in och sjunger Genom eld och vatten med henne. Det, och en Oscar med vev-instrument är ändå två fina schlagerminuter.
Pausnummer två: Oscars 2016-tvåa Human i en ballad-version stod kanske inte överst på min önskelista över vad jag vill höra som mellanakt i Mello. Originalet är så pass bra i original, och jag hatar det urvattnade Mello-pausnummerfenomenet ”ta ner tempot”. Lägg av med detta otyg tack.
Men vidare till det viktiga: Tävlingen.
När veckan började var jag helt säker på att det var två snoppbärare som skulle ta finalplatserna, Anders Bagge och Lancelot var liksom gjutna till final med sina starka låtar. Men sedan repetitionerna startade i torsdags har presentationerna av låtarna inte varit vinnarvärdiga.
Lance visade sig sjunga bra, men numret är riktigt trist med sin ”bandsättning”. Det ser mer ut som en Skavlan-gig än ett vinnarvärdigt Mellobidrag. Det händer alldeles för lite under de tre minutrarna och Lancelot är liksom bara en snygg kille med en riktigt bra låt.
Obegripligt, och så synd på en så bra låt.
Idol-domaren Bagge har också en väldigt bra låt, som är en vinnardänga som kunnat ta hem det vilket år som helst 2010-2015. Den pampiga arenapopen skulle ha blivit Turin-farlig med vilken röststark karismatisk sångare som helst. Men Bagge, som känns som en man med pondus blir som en liten hare på scenen, ja lite som de på skärmen bakom honom. Var är hans kaxiga Idol-bollar?
Och varför står han helt stilla och bara låter LED-skärmen göra allt rörligt jobb under tre minuter? Det blir lika trist som att titta på Lance.
Och jo, rösten är bra, men det är bitvis väldigt ansträngt och mot slutet får vi en riktig wail-vandring.
Men samtidigt, vad kan hota dem?
Killar har ju alltid övertaget när det gäller Mello, och det kan räcka med en bra låt, ett snyggt ansikte eller tja, att kunna ta ett par steg på scenen. Hade inte Linda Bengtzing varit med två gånger för mycket de senaste åren hade jag sagt att det solklart burit till final och att det är årets schlagersuccé. Linda levererar som aldrig förr och Fyrfaldig Hurra är en snygg hybrid av Thomas Stenströms Slå mig hårt i ansiktet, och allt, det bra, Linda gjort i Melodifestivalen. Jag vågar knappt hoppas, men DET kan hända. Och det måste fan bli minst semifinal för The Bengtzinger.
Alla de andra kan ta den sista semiplatsen. Och det är fine, för det behövs utfyllnad i Semifinalen.
Här är betygen:
1. I Can ́t Get Enough – Cazzi Opeia
Låtskrivare: Bishat Araya, Jakob Redtzer, Cazzi Opeia, Paul Rey
QX QX QX
Ronny: Det var nog länge sedan ett bidrag så tydligt lät som en låt av en annan artist. För detta måste vara en Ava Max-låt som framgångsrika låtskrivaren Cazzi fått nobben på att leverera till den blonda superstjärnan. Men att ha positiv poppig uptempo är ju såklart inget negativt och när sångerskan pastellpuffigt klädd står framför tittarna med sin härliga popkaramell, fyra dansare och stor säkerhet kommer hjärtrösterna att rulla in. Den kan nog funka bra i alla grupper och kommer absolut att gå vidare, minst till semifinal.
QX QX QX QX
Ken: Det här är exakt den där typen av härligt simpel elektronisk popmusik som för alltid, alltid kommer vara ett av fundamenten i min musiksmak. När det dessutom framförs av en av kvällens härligaste överraskningar – Cazzi Opeia har en självklarhet i både röst och scennärvaro som det var väldigt, väldigt längesedan man såg hos en debutant i de här sammanhangen – så dundrar jag mot bättre vetande till med en fyra (trots att låten absolut kunde varit starkare och på egna ben är en svag trea). Lekfullt, färgglatt och förmodligen ett litet folkligt genombrott för den 33-åriga småländskan som borde vara gjuten i topp fyra.
2. Lyckligt slut – Lancelot
Låtskrivare: Lancelot Hedman, Niklas Carson Mattsson
QX QX QX QX
Ronny: Det har nog aldrig hänt att en så här bra låt startat som nummer två i den moderna Melodifestivalen. För Magdalena Graafs son har en riktigt fin ballad som låter väldigt mycket Viktor Leksell goes Ted Gärdestad. Och visst, låtskrivaren Niklas Carson Mattson, har ju mycket riktigt skrivit Svag. Det jag gillar är att man uppfattar varje ord av den enkelt fina texten, och den är så lätt att ta till sig. Om inte detta träffar folks hjärtan efter Johns hitte-på förra veckan blir jag rasande. Det enda som talar emot detta är den urtrista scenbilden i tre minuter med grå musiker som kompar. Detta måste kunna ha gjort roligare? Det är ju för fan en vinnarlåt! Och ögonblicket när Lance själv spelar gitarr kan jag vara utan. SÅÅÅ Janne Schaffer.
QX QX QX QX
Ken: Möjligen årets bästa låt, och utan tvekan den som haft störst chans av alla att bli en stor Spotify-hit även utan tävlingen i ryggen. Att blanda Ted Gärdestad med Victor Leksell är såklart ett genidrag av Niklas Carson Mattsson, och Lancelot, som i stort sett aldrig sjungit live för publik förut, gör det med en säkerhet och en självklarhet som man bara kan få till om man själv skrivit det man sjunger och känner för varenda stavelse. Är numret kvällens bästa och mest innovativa? Långt därifrån (mitt sista QX ryker just därför). Men låten och Lance borde ändå räcka för final. Allt annat vore, som nån sjöng för några veckor sedan, Bananas.
3. Best to Come – Lisa Miskovsky
Låtskrivare: Lisa Miskovsky, David Lindgren Zacharias
QX QX
Ronny: Först tyckte jag att detta var en stor axelryckning från finalisten från 2012. Men steg för steg växte den här enkla luftiga countrypopen på mig och nu tror jag att det är nåt jag kommer spela efter kvällens uppspelning. Ja, för till final går den inte. Men Lisa är stabil och jag gillar att den har en liten höjning. Ut här, men in i sportradions spellista.
QX QX QX
Ken: En stor skopa singer-song-writer mixas med lika delar ABBA och Steps-ljud och bakas ihop till en tre minuter lång radiodänga med kvällens härligaste tonartshöjning. Ledordet här verkar ha varit “trevligt” för det liksom bara osar MYS över hela paketet. Det innovativa numret i tunnelbanan fungerar dessutom helt perfekt för låten. Mys, mys, mys. Och kanske en femteplats?
4. Shut Me Up – Tribe Friday
Låtskrivare: Isak Gunnarsson, Robin Hanberger Pérez, Noah Deutschmann
QX
Omdöme: Det här låter som en bidrag som skulle kunna dyka upp i webbjokern. Skramlig rockig pop från sent 90-tal, tidigt 2000-tal och i mina öron klart sämst i år. Den här tjatiga låten vill jag aldrig höra igen, och genren är nog det värsta jag vet. Lyssnar hellre på tio Owe Thörnkvist före detta. MEN. Jag fattar att det är med och det riktar sig säkert till nån grupp.
QX QX
Ken: Låten är kanske inte den starkaste, och jag tror väl kanske inte att bandet har någon chans att kunna slå sig in i topp fyra, men grabbarna verkar coola och numret är härligt lekfullt både visuellt och färgmässigt. Personligen har dock den stora behållningen av att höra Shut Me Up på repetitionerna varit att jag lyckligt och nostalgiskt hittat tillbaka till den musik jag lyssnade på runt millennieskiftet; The Strokes, The Plan, Broder Daniel, och så kan ju också Melodifestivalen fungera. Sexa?
5. Freedom – Faith Kakembo
Låtskrivare: Laurell Barker, Anderz Wrethov, Palle Hammarlund, Faith Kakembo
QX
Ronny: Faiths Crying Rivers från 2020 var som en stor varm mysig kram. Men den här gapiga gospelballaden ger mig ingenting alls. Varför är sånt här med? Det känns så konstruerat, så påhittat ESC/Mello. Så synd på en sån fin artist som Faith. Och om inte Natalie Brydolfs känslosamma ballad blev bättre än sjua i fjol kan detta OMÖJLIGT hamna högre.
QX
Ken: Det här är bara inte för mig. Balladen vill hänga med Adele, men kör lite fel någonstans på vägen och det blir istället Nano möter tysk Eurovision-gospel. Jag lyckas inte hitta något här som berör mig ens hälften så mycket som jag gick igång på Crying Rivers, och jag tycker faktiskt inte alls Faith får komma tills sin rätt här på samma sätt som hon fick 2020. När den snygga LED:en i början dessutom försvinner och ersätts av en massa människor som likt en märklig sekt börjar besatt-dansa runt sångerskan, ja då går jag ut och fyller på chipsen. Chipspåsen lär vara den enda påse som är min här.
6. Fyrfaldigt hurra! – Linda Bengtzing
Låtskrivare: Thomas G:son, Linda Bengtzing, Myra Granberg, Daniel Jelldéus
QX QX QX QX
Omdöme: Linda Bengtzing goes Slå mig hårt i ansiktet med schlagerströssel. Jag älskar att man förpackat det så otroligt snyggt i Sara Danius-valet orange och cerise. Plus fyrverkerier och fyra dansare som slänger med håret som är allt jag önskat att Jessicas Party Voice-bruttor var. Och drivet! Linda är urhärlig på scenen. Detta är årets maffigaste schlagercomeback, och jag önskar SÅ att detta är vidare på nåt sätt ikväll!
QX QX QX
Ken: Utan tvekan Lindas bästa låt i tävlingen sedan G:son var med och skrev förra gången, ni vet då E De Fel på Mig kastade ut Love Generation (och Cornelia!) ur finalen och Christer Björkman aldrig blev sig lik igen. Det här är Myra Granberg-pop som möter schlätta-schlager framfört med en Bengtzingsk energi som skulle kunna ersätta Ringhals. Lägg till det ett perfekt färgsatt och koreograferat partynummer med stora LED-fyrverkerier och den här gamla schlagerbögen skrockar förnöjt. Jag hoppas inte Linda bränt för många broar med massa onödiga låtar de senaste åren, och att folk inser att det här är den Linda vi vill ha i Mello. Vi behöver i Mello. Vi KRÄVER i Mello. Helt klart chans på topp fyra – för första gången på över ett decennium!
7. Bigger Than The Universe – Anders Bagge
Låtskrivare: Anders Bagge, Jimmy Jansson, Peter Boström, Thomas G:son
QX QX QX
Omdöme: Finalen, möt David Lindgrens We Are Your Tomorrow som förlovat sig med Ulrik Munthers Tell The World I´m Here och nu skaffat sig en liten Bagge. Detta hade vunnit 2013, och det är så solklart mycket final över Bagges Mellodebut. Jag gillar´t och tycker att barnkörerna mot slutet är ljuvliga. Det är en verkligt stark trea, och bara Bagge får lite ”cojones” och självförtroende så kommer detta vara ostoppbart ikväll.
QX QX QX
Ken: Låten är nog egentligen fyra QX, men Bagge har haft det svårt att få till det på repetitionerna, vilket gör att jag håller på det sista tecknet till en eventuell final. Idol-domaren har sett märkligt stel och ensam ut framför de där animeringarna hämtade rakt ifrån Jehovas Vittnens broschyr om paradiset, och låten, som skulle vara vansinnigt svår att sjunga för den mest erfarne artist, har mer och mer känts som ett lite för stort skepp att styra för den gamle sjöbjörnen. Sitter allt i sändning så ska det dock till mycket för att det här inte bara ska rasa raka vägen till finalen, men där tror jag däremot att det blir svårt. 2013 hade den här låten vunnit (och jag hade haglat i väg 5 QX till typ Ulrik Munther eller David Lindgren). Nu lär den varken charma en utländsk jury eller knäcka Cornelia. Men det tar vi då.
Vi tippar!
Final: Lance & Bagge
Semi: Bengtzing & Cazzi
Femma: Lisa
Sexa: Tribe Friday
Sjua: Faith
Uppdaterad 2022-02-20
