I går släppte Dear Martin singeln So Much From The World, som skrevs en vinter på Rivieran då Martin lånat ett hus av vänner och satt och skrev musik i poolhuset om dagarna.
– Utsikten från huset var helt bedövande vacker med sina gröna kullar, azurblått hav och i diset anades öarna utanför Cannes. Samtidigt fanns en motsats till allt det där vackra: En helt annan sida med motorvägar rakt igenom landskapet. All den där grönskan var muromgärdade trädgårdar, gated communites med vakter och jag kunde inte släppa kontrasten: kraschen mellan det oändligt vackra och det där fula, giriga… Det blev låten.
Du har gjort ett uppehåll med musiken på flera år, varför?
– Jag har gjort ett långt uppehåll med att ge ut musik, men jag har hela tiden skrivit musik. Eller sjungit i andra sammanhang och band. Dear Martin är min ego-tripp, i bästa mening, och jag har sedan länge bestämt att göra precis allt i den takt och form jag vill. Att jag sedan också är oändligt lat och gärna skjuter upp saker, det ökar ju inte direkt takten…
Sist vi intervjuade dig var 2008, hur har musiken och influenserna förändrats sedan dess?
– Inte mycket (skrattar). Jag blir fortfarande golvad av artister, låtar och produktioner som sticker ut för att de är så där självklart mycket bättre än allt de andra: Som First Aid Kit. Eller Lana del Rey. Det inspirerar. Jag försöker själv hela tiden träffa högre, bli bättre i låtskrivandet men också rent röstmässigt. Vid sidan om Dear Martin så sjunger jag i ett band med bara live-instrument. Där gäller det att ha sångteknik för att överhuvudtaget höras över trummor, gitarrer och blåssektion. Den där tekniken försöker jag ha med mig i Dear Martin.
Vilken låt har du lyssnat mest på det senaste halvåret?
– Det är så mycket musik, bra musik som passerar hela tiden. Med det sagt så har jag en man som är precis tvärtom vilket är praktiskt: Han gör första gallringen och jag får sen höra det bästa. Och om det är en låt som jag hört mycket det senaste så är det Love and Appreciation med Agnes. Väldigt bra produktion och hon är äntligen så där pop-prinsessig hon var ämnad att vara hela tiden.
Hur var pandemin för dig och har den påverkat dig musikaliskt?
– Pandemin har ju inneburit ett tillfälle till reflektion. Vad håller vi på med? Vad håller jag på med? Jag har tack och lov varit friskt hela tiden så egentligen har det bara inneburit färre människor och att det varit helt normalt att sitta inne en lördag kväll och skriva musik. Väldigt lyxigt.
Vad har du för koppling till HBTQ+communtyt?
– Massor, men jag tar det för så självklart att jag ibland glömmer bort att det inte är lika självklart för alla. När jag berättar för folk att jag är gift så tänker jag att alla fattar att jag såklart är gift med en man. Att jag är gay är liksom så uppenbart, tycker jag. Att jag kan ha den självklarheten kan jag tacka alla som gått före och faktiskt påverkat lagar och attityder. Bara häromdagen såg jag en intervju med Mian Lodalen och slogs av hur fantastisk hon är och hur mycket hon har gjort. Det finns fler starka röster som påverkar positivt och jag jag är väldigt tacksam för att de finns, vare sig det är Olly i Years and Years, Rickard Söderberg eller som sagt, Mian Lodalen.
Vad händer framöver?
– Först ska det bli så spännande att se hur So Much For the World tas emot. Jag har varit i min bubbla så länge och jag har ingen aning om hur det blir. Jag tänker att om jag gillar det så måste ju någon mer tycka om det. Lite senare i vår så släpper jag en singel till och sen, innan sommaren, släpper jag en EP. Nu kan man ju faktiskt ha spelningar igen och jag går och skissar på ett live-gig. Vågar knappt tänka så långt, men en liten, svettig klubbspelning, det vore kul.
Uppdaterad 2022-02-27
