Filmaren och fotografen James Bidgood avled i tisdags i sitt hem i New York i en ålder av 88 år.
Han hyllas i minnestexter i internationell hbtq-media för sitt bidrag till en färgmättat och erotiserad underground-film, Pink Narcissus, som tog sju år att spela in, helt och hållet i hans egen lägenhet.
Filmen, liksom fotokonst han gjort genom åren, är alla föreställande unga lättklädda män som svärmiskt rör sig i en värld av pastellfärger.
Han föddes 1933 i Madison, Wisconsin och inledde sin konstnärliga resa med musik, design och som drag-show artist. Han har själv angett Folies Bergère och George Quaintance som sina förebilder, den senare med en mycket likartad kitschig och camp estetik med överkolorerade bilder på vackra män, gärna matadorer i erotiska poser. Verk som vid en fösrta anblick lätt kan avfärdas, men som är viktiga tidsdokument av en homosexuell dröm och en modig drift att vilja formulera den.
San Francisco-tidningen Bay Area Reporter citerar i sin minnestext Bidgood:
– Konst som bara stimuleras av beröm eller ekonomisk vinst är inte konst. Om den inte föds ur smärta eller ångest eller stolthet eller skam eller begär eller överväldigande glädje, är det bara något av dekorativt värde. Vad som är konst ska aldrig enbart bestämmas av dem som har råd. Du måste känna konst. Det kräver ett fysiskt svar.
Själv var han en inspiratör till efterkommande konstnärer som ni i februari i Stockholm aktuella Pierre et Gilles liksom David LaChappelle och nu på senare tid rap-artisten Lil Naz X.
Bland de utställningar han gjort märks Galeria Maraeini iBologna 2001 och ClampArt i New York, 2007.
Uppdaterad 2022-02-03
