– Jag har plastikopererat mig typ åtta gånger sedan jag var i tjugoårsåldern, men aldrig vågat berätta om det för någon. I serien får man träffa personer som plastikopererar sig, med helt olika bakgrund och erfarenheter. Och man får följa mig i min jakt på att förstå vad det är jag skäms för, berättar Erik Galli för QX.Erik beskriver Under kniven som en faktaserie, ”lite som Historieätarna fast istället för mat får man se plastikoperationer och istället för Lotta Lundgren och Erik Haag som klär ut sig får man se mig klä av mig – och utsätter mig för andra hemska moment för att gräva i min skam. Jag har typ gjort förnedrings-tv om mig själv”.
– Man måste inte tycka att skönhetsingrepp är bra. Men det betyder inte att man inte borde prata om dem. Varje år råkar fler än tiotusen svenskar illa ut till följd av skönhetsbehandlingar, och mörkertalet trots vara stort utöver det. Jag tror att många går till oseriösa behandlare för att de inte vågat be om tips eller fått tillräcklig information, eller drar sig för att söka vård när de drabbas av komplikationer för att de skäms.
– Jag var rädd att folk skulle koppla ihop mig med ämnet och börja misstänka att jag gjort en massa saker. Den här skammen blev något jag började intressera mig för – för det är ju inte bara jag som smusslar med mina skönhetsingrepp. Jag ville göra ett program med avstamp i tystnadskulturen kring ingreppen, men insåg att det skulle bli väldigt svårt att skildra utan att outa mig själv. Jag har alltid stått bakom kameran och nu fläker jag plötsligt ut mitt liv och min kropp framför den. Men jag är tv-producent. Mitt jobb är att göra bra tv. När jag träffar mitt ex Fredrik och han säger min ängslighet över mitt utseende var ett osexigt inslag i vår relation – då vet jag tyvärr att programmet blir sämre om det klipps bort. Så nu har vi liksom inte klippt bort någonting. Och det känns jävligt läskigt.
– Jag tycker inte att plastikoperationer är något särskilt bra, i alla fall inte för mig. Men det är inte alltid man orkar vara bra. Ibland vill man bara göra något som känns kul och som man får en kick av. Jag kommer förmodligen att plastikoperera mig igen. En del av mig känner: Det vore nice om jag på sikt inte kände att jag behövde lägga mig under kniven mer och kunde frigöra mer tankeverksamhet åt annat. Men en annan del av mig känner: Eller så unnar du dig ett ingrepp då och då och släpper det så frigör du en massa tankeverksamhet i alla fall?
– Men det viktigaste jag insett är hur hur mycket makt man ger andra när man smyger med något. Om någon ljuger om sina skönhetsingrepp, ja då är det ett saftigt skvaller. Nu vet alla och så slipper jag tänka mer på det. Det är otroligt skönt.
Upplever du att gayvärldens utseende press vuxit genom åren och att särskilt bögar brottas med ouppnåeliga ideal?
– Alla bögar måste ju mer eller mindre kämpa för sin överlevnad när de växer upp och det tar sig ju sina uttryck; för mig verkar det vara så att jag måste vara perfekt på alla sätt, inklusive utseende, för att bli älskad. Bögar verkar ju vara helt besatta av att kategorisera varandra som twinks, twunks, uttrar, rävar och allt det nu är. När jag började med skönhetsingrepp kunde jag placera mig i twinkfacket och målet var väl att stanna där. Nu är jag trettio och fattar att det tåget har gått – och gott så. Men vad kan man bli efter det om man inte blir en hunk? Det är ju lite tidigt för typ en “silver fox”. Känns hemskt att bara se ut som en aged twink? Så ja, är nog lite skadad eftersom jag tänker i såna kategorier. Det måste väl ändå gå att bara se ut som en vanlig person?
SVT1 ikväll 22.00: Under kniven (1:4).
Alla avsnitt finns redan nu på SVT Play.
