Frida Modén Treichl gör just nu succé som huvudrollen Maria i Sound of Music på Malmö Opera, en roll hon tidigare även spelat på Uppsala Stadsteater. Innan dess har vi bland annat sett den 36-åriga östgöten i HBTQ+coola roller som Alison Bechdel i hyllade Fun Home på Kulturhuset Stadsteatern, som Alice i Östgötateaterns LIZZIE, och som Sally Bowles i Cabaret i Malmö Stadsteaters turné.
Maria är en drömroll för Frida Modén Treichl, vars pappa var österrikare.
– Han såg ut precis som filmens Kapten Von Trapp, Christopher Plummer, han dog tyvärr när jag var ett och ett halvt. Men jag har tillbringat mycket tid i alperna som barn, och mamma brukade faktiskt joddla hem mig för middag (skrattar).
Redan för nio år sedan gjorde Frida rollen som Maria, under Ronny Danielssons regi på Uppsala Stadsteater. Då insåg hon vilken stark, och stor, roll det var.
– Som kvinnlig musikalartist servar man oftast männen med uppmuntrande repliker. De berättar historien, för den framåt. Men i Sound of Music är det Maria som driver berättelsen. 2012 var det lite chockartat att spela en sådan roll, idag är det ljuvligt!
Sound of Music har spelats så många gånger, kan man förnya?
– Vi är ganska låsta till formatet. Men musikalen är annorlunda jämfört med filmen, och har fler karaktärer, andra infallsvinklar. Vi har förstorat upp magin kring musiken, som har en stor roll.
Frida är musikalartist, men även sångerska, låtskrivare, skådis och pjäsförfattare.
Hennes egen föreställning, Above all this handlar om Fridas liv och hur hon speglar sig i idolerna Whitney Houston och Dolly Parton. Den fokuserar på psykisk (o)hälsa med avstamp i en ADHD-diagnos, bisexualiteten och artistlivet. Pandemin gjorde att vi bara hann spelas sex gånger, men den lever än.
– Min förhoppning är att Riksteatern ska snappa upp Above all this, så att vi kan turnera ut i landet.
Jag har en bild av livet som musikalartist som en ständig jakt på nya jobb?
– Visst, som frilansare jagar man alltid nya roller, men jag tycker inte att det är en ständig kamp utan snarare ständigt spännande (skrattar). Jag har gjort det här i tretton år, och haft turen att medverka i 1-2 uppsättningar per år. Jag har kommit in i systemet, men så är det ju inte för alla och jag avundas inte de som är nyutexaminerade. Det blir tuffare efter pandemin.
Trots att Frida synts på flera stora scener är hon inte ett namn för gemene man i Sverige. Sedan hon kom tvåa i SVT:s Jakten på Julia 2010 har hon mest synts på teatrarna.
– Det är klart att jag skulle vara med i Så ska det låta eller liknande program om någon ringde, men jag får inte de frågorna. Jag gör heller inte rena talroller, för det finns redan så sjukt många skådisar som är bra på det dom gör. Jag är verkligen musikalartist och trivs med det.
Frida har släppt två singlar i eget namn, och skrev all musik till uppsättningen Above All This tillsammans med Nils-Petter Ankarblom.
– Att inse att jag kunde skriva musik öppnade upp en ny värld för mig. Jag släpper allt på egen hand och i framtiden vill jag att Above all this ska bli en EP.
Sedan tio år tillbaka föreläser Frida även om ADHD. Hon fick diagnosen ”svår ADHD” som 22-åring efter att som tonåring bränt ut sig i massa olika aktiviteter, och varit hyperaktiv en längre tid.
– Det var först när mamma gav mig en bok om ADHD som jag fattade. Jag vill vidga förståelsen kring ADHD, göra folk medvetna om att tydlighet är viktigt för barn med diagnoser. Det är bra att vissa kan medicinera, men för mig var det inte optimalt. Det gick inte ihop med att vara musikalartist. En låg dos antidepressiva har funkat bäst, och fokus på välmående. Jag gör yoga, mediterar, håller mig borta från socker, gluten och alkohol. Att bli bakfull är en sådan svärta för mig att det inte är värt det. Jag var tvungen att lära mig lyssna på min kropp.
Privat är Frida tillsammans med Sofia, som många känner igen som dragkingen Qarl Qunt.
De klickade som polare när de jobbade ihop i samma musikal, och träffades sedan av en slump i New York. Då hade Frida pojkvän och Sofia flickvän.
– Jag blev så omotiverat glad av att se Sofia, det var så…starkt. När jag sedan mediterade kom hennes ansikte upp och jag kunde inte sluta tänka på henne. Jag hade inte haft de känslorna för en tjej förut, det var omtumlande. Sen hamnade vi på samma fest, kysstes i en garderob, efter det tog hela mig fem månader att kunna säga högt att jag var bisexuell. Men det var hela tiden hon. Jag var så kär och fick en vision av hur Sofia skulle se ut som 90-åring vid min sida.
Idag har paret varit ihop i fem år och är förlovade.
– Jag är väldigt öppen med att jag är bi men lever i en lesbisk relation. Ett tag trodde jag att jag var tvungen att bli lesbisk, för bisexuella är så osynliga i samhället. Trots att det är den näst vanligaste sexualiteten så hamnar man i ett mellanförskap som det knappt pratas om. Det finns ett tydligare community för homosexuella, där personer som är bi inte riktigt har någon naturlig plats.
Hon fortsätter:
– Det var också lite av en chock att komma in i HBTQ+samhället och se att patriarkatet styr lika mycket som i övriga samhället. Det var de vita rika bögarna i toppen, och alla andra under. Den maktstrukturen trodde jag inte existerade där på samma sätt.
När vi pratar om bög-övertaget inom communityt kommer vi in på Stadsteaterns extremt (flat)populära uppsättning av Fun Home, om 19-åriga Alison som kommer ut som lesbisk och vars far visar sig vara gay. Frida spelade huvudrollen, och den lesbiska publiken vallfärdade.
– Att Fun Home inte nominerades till QX Gaygala blev en chock. För mig var det något av det största man kunde göras inom communityt. Då kändes det som att det inte spelar någon roll, för större än så här blir det ju inte. Men det klart föreställningen spelade roll för dom som såg den.
Finns det någon HBTQ-roll du skulle vilja spela?
– Emma i The Prom skulle jag gärna spela, hon är lite yngre men jag kan göra henne ett tag till (skrattar). Det skulle också vara kul att spela en roll i drag, king eller queen. De rollerna brukar oftas göras av män, men det vore coolt om en bisexuell kvinna gjorde en sån roll.
– Musikaler är inte bara bögarnas favorit, det var flera unga tjejer som hörde av sig efter Lizzie, och många lesbiska såg Fun Home. Det handlar om representation, att få se nåt som har med en själv att göra. Det finns så mycket fördomar kring vad musikal är. Queerkidsen som såg Lizzie var överlyckliga, en blodig rockshow om lesbisk kärlek med fyra kvinnor i centrum. Att spela nåt sånt öppnar dörrar för en generation som tittar på Netflix-serier som Stranger Things.
Fram till den 30 januari spelar Frida Maria, därefter väntar Sound of Music fast i Stockholm, då som rollen Syster Berthe, plus att vara understudy till Maria-rollen.
– Jag repade på Stadsteatern i våras innan jag lämnade för Malmö. Allt blev ju uppskjutet på grund av pandemin och har skapat krockar. Stockholm har en annan översättning så det ska bli intressant hur jag ska komma tillbaka till de gamla replikerna men i samma musikal (skrattar).
Avslutningsvis, har Sofia fått dig att testa att vara dragking?
– Ja, första intrycket gjorde mig förbannad. Jag kan uppfattas som rätt maskulin med mina käkar och så, och att se det…nej, det ville jag inte fejsa. Men så kom ”Max Ludvig” fram, vilket hade varit mitt namn om jag fötts som kille. Han är en jävla douchebag, Sofia blir inte glad om ML kör sin jargong och daskar till henne på rumpan. (skrattar)
