”Carola är verkligen inte det minsta homofobisk” – i kväll intar Marika Carlsson Slottet med Carola & company

– Varför skulle jag ha tackat nej? (skrattar). Vem vill inte tro att man är stjärna för en dag? Jag har ju valt att komminicera utifrån mig själv i mitt yrke så på ett sätt är steget inte långt. Samtidigt är det väldigt långt, då man ska öppna upp om sitt liv inför andra.

Spelade de andra deltagarna in att du sa ja?

– Det hade betydelse. Efter 20 år i en mansdominerad bransch känner jag vilka som jag inte kommer att känna mig bekväm i att öppna mig inför.

– Absolut, det är en så stor del av mig. Och jag är supercool med att prata om det. Däremot stressades jag av att folk föräntar sig att jag ska vara rolig eftersom jag är komiker. Jag har väldigt mycket allvar och mörker, med rasism och att jag kom ut sent på grund av min religiösa bakgrund, och den sidan vill jag prata om och inte skämta bort. Så jag fick släppa det, och tänka att jag inte är inte anlitad för att vara komiker.

– Över förväntan. Vi behövde inte spela att vi tyckte om varandra, det var genuint. Och rent planeringsmässigt var det bra uppstyrt och hanterbart.

– Ja, Per och jag går tillbaks till Göteborgstiden då vi båda höll på med improvisatonsteater. Han var en stjärna redan då.

– Vi andra är ju plaststjärnor i förhållande (skrattar). Man kan prata om det från två perspektiv: Dels var hon min första idol och den enda som 10-åriga Marika fick idolposter på. Hon var enormt stor för oss religiösa snorvalpar.

Den vuxna Marika hade mer en medial bild av Carola. Jag trodde att hon skulle vara divigare, men hon är väldigt snäll och lyssnande, ger och ta på ett fint sätt.

– Fast är det så? Carola är verkligen inte det minsta homofobisk, och är väldigt tydlig med att kärlek är kärlek.

– Absolut! Däremot har vi inte hunnit ses ännu. Folk har tydligen liv också (skrattar)