Efter förra veckans kanonprogram med övervägande bra tolkningar, kul snack och intressanta utflykter såg jag fram emot kvällens avsnitt. Men den peppen sjönk i takt med att kvällens program pågick. För knappt nåt på kvällens bord föll mig i smaken. Vi fick en skolträig början, mesiga tolkningar och för mycket Gustaf Norén.

Siw Malmkvist må vara borta, men hennes musik lever kvar i programmet. Tweedle Dee ljudsatte till exempel Casper Jarnebrinks bakfulla kärleksförklaring till messmör. Därefter ringde magister Gustaf Norén in till Melissa Horns skolnostalgiska glädje. Jag hade nog inte uppskattat Gustafs poetiskt luddigt udda lärarskap, men gänget verkade underhållna av flumföreläsningen och munspels-kakafonin. Inslaget var stelare än bänkarna eleverna satt i, och jag längtade efter kvällens första tolkning.

Men innan dess fick Peter Jöback i uppgift att ringa rossliga Siw som åkt på en förkylning som inte var covid.
Okej, jag som tyckte att Melissas förklaring om Siws frånvaro förra veckan VAR ett tydligt bokslut. Men fine, nu visste vi definitivt att Siw var uträknad.  Ute i trädgården förklarade därefter alla sin kärlek för Tunna skivor-ikonen innan Peter berättade att han skulle sjunga just Siws Sju vackra gossar. Underbart val, och låten blev härligt homo när Peter jazzade fram den med storbandet. Så ledsamt att inte Malmkvist fick se detta. Jag kunde nästan se framför mig hur Casper bjöd upp Siw till dans till Peters sång.

Gustaf Norén beskrev sedan sitt musikskapande, om hur han inte skriver musik själv, och hyllade sin Mando Diao-kollega Björn Dixgård. Gustaf lämnade bandet 2015 efter att meningsskiljaktigheter, och det fick Gustaf berätta mer om. Jag brukar alltid hålla med fantastiska Fredrik Strage i allt som sägs, men att han verkade tycka att det var glasklart vad Norén sa i sin intervju med Filip & Fredrik var ofattbart. Jag tyckte att den småexcentriske Norén pratade i gåtor och kändes lite obehaglig där han satt i Breaking News-studion.

Oh well. Siw skulle tydligen ha tolkat Higher Love av bröderna Norén. Siws tolkning heter Samma flod, och den fick killarna lyssna på i en iPhone. Jag vet inte om det var så nödvändigt, för detta var inte bra tv. Och att kalla Siws uttåg ur programmet för ett långsamt farväl är en underdrift.

Thomas Stenström har varit med i Mello, med Eric Gadd i AC-låten Vi kommer aldrig att förlora 2013, som han också skrev. Det var en hemsk upplevelse tyckte han, och det förkunnade han för Christer Björkman också. En småkul anekdot som kanske inte gav så mycket mer än att vi vet att Stenström inte är ett av de namn Aftonbladets Tobbe Ek kommer att gräva fram de närmsta veckorna.
Cherrie sjöng sen Röda himlar av just Stenström som hon tillägnade sin producerande pojkvän. Fint. Och trist.

Casper Jarnebrink tog därefter initiativ till pizza-bak. Fan, vad jag hade velat vara på Grå Gåsen med en sån som Casper! En positiv bjussig skit som inte tar sig själv på så stort allvar. Han tvingade Stenström att ta itu med sina värsta demoner: Att bli kladdig om fingrarna. Stenström körde ner fingrarna i degspadet som att han skulle rensa avloppet, och detta var mer spännande att se än nåt annat så här långt i programmet.
Efter lite trix och fix glufsade gänget i sig Caspers pizzor medan han själv berättade: ”Just nu mår jag väldigt bra, lite bärs och lite pizza, i sin enkelhet”. Kung Casper!

Norrländska allkonstnären Maxida Märak gjorde entré och Siws rum blev samiskt space. Efter att ha gett Stenström namnet ”Stenen” gjorde Maxida det klart att samer hatar kyla lika mycket som alla andra. För mig var det kvällens chock. Jag trodde alla nordbor älskade snö och kyla?
Denna insikt var deppigare än hela Melissa Horns-låtkatalog.
Sen höll Gustaf Norén låda igen. Inte för att vara sån, men är det inte väääääldigt mycket prat om och med Noréns? Jag gillar dem, men tre lördagar i rad har det varit Noréntungt i ordets andra bemärkelse.
Som tur är styrde samtalet över på Melissa Horn som berättade om sin mellanstadielärare Göran. Han verkar vara en grym lärare! Inte bara greppet att låta kidsen ta del av The Popsong of The Week och lära ungarna vad den handlar om, utan att han också verkar vara en varm och skön snubbe. Vi fick såklart träffa Göran, och det var väldigt fint att se Melissa som Spice Girls-poppig skoltjej och att höra att de är vänner idag!
Lärare var alltså lite veckans tema.

Stenström berättade sen om sin kärlek till Melissa och gjorde en av hennes största hits till en typisk Stenström-låt. Jag ville känna mer, men Stenström är Stenström och han gör det alltid bra. Därefter fick Cherrie prata varmt om rappande brittiske kändispolaren Stormzy, och att hon har många fans utomlands trots att hon sjunger på svenska. ”Hennes röst är så stark”, sa Strage och för andra gången i kväll höll jag inte med.
Bra, ja, men stark? Nä.
Det jag tog med mig av det här samtalet var att Viktor Noréns hip hop-alias var No Clean (No Ren = No Clean). Fniss.

Sen äntligen lite fokus på Casper! Caspers mamma Ing-Marie berättade om sonens dansbandsval i farsans fotspår, framför hårdrocken, och sonen tindrade. Fan, vad fint av Arvingarna att först bjussa på en klassisk titta-på-konsert och sedan en tre timmar lång danskväll för de som ville bugga när de olika dansgrupperna hamnade i konflikt efter att bandet blev stora efter Eloise. Alltså, dansbandssvängens slitvargar hyllas för lite!
Därefter fattade alla varthän det skulle leda då Maxida nämnde Eloise. Spännande att göra debut i programmet med den!  Det var ett bra avslut av ett segt program. Nästa vecka gör Popsicles Andreas Mattson entré. Kanske inte min musikaliska påse, men det känns bra med lite nytt blod.

Kanske färgades min dysterhet i kväll av att varken Casper eller Melissa fick tolka nåt. Det är de jag mest ser fram emot just nu. Och att Noréns ska tolka Arvingarnas Bo Diddley.

Betygen:

Peter Jöback – Sju vackra gossar (Siw Malmkvist)
QX QX QX
Jättekul val av Peter att sjunga Siws karlodyssé! Jag gillade den storbandssvängiga somriga homo-versionen tillsammans med Gotland Big Band, och det kändes som att Peter hittade rätt uttryck här. Detta var det bästa han gjort i programmet. Och att han inte har storbandsvana märktes inte, för detta ju väldigt proffsigt. Det var dessutom charmigt med den lilla hyllningen till maken Oscar.

Siw Malmkvist – Samma flod (Viktor & Gustaf Norén)
QX
Om man inte är där räknas den inte. Ja, så säger vi.

Cherrie – Röda himmlar (Thomas Stenström)
QX QX
Det var såklart fint att Cherrie sjöng den till sin snubbe, men denna tolkning tydliggjorde mitt största problem med Cherries musik. Det är kompetent, duktigt, välsjunget…men så jäkla ljumt. Lojt. Den bara är. Versionen berörde mig inte alls, och känslan hon förmedlade i Stockholm i natt-tolkningen fanns inte alls där.

Jag saknar dig mindre och mindre – Thomas Stenström (Melissa Horn)
QX QX QX
En av Melissas bästa låtar blev bra i Stenströms tapping. Jag vet inte om jag var okänslig och inte mottaglig den här veckan men jag wow-ades inte alls som middagsgästerna i tv. Men det var en bra Stenström-låt helt enkelt, och det är aldrig fel.

Aldrig igen (Må så här) – Gustaf & Viktor Norén feat K27 (Cherrie)
QX QX 
Att ta med Cherries lillebror i tolkningen var såklart ett smart grepp. Men jag vet inte om brödernas Peps Persson-version var så kul musikaliskt. Och herre vilken tjatig låt.

Eloise – Maxida Märak (Arvingarna)
QX QX QX 
Det här var bäst ikväll. Inte magisk, men Arvingarnas klassiker blev en sammanhållen bra låt med driv i den samiska rapparens strupe.  Smart av Maxida att kaxigt rappa i verserna och sen behålla den klassiska refrängen. Coolt att hon behärskar rap lika bra som sång, och framförallt: Hon sjunger den queerigt till en brud, och befäster därmed Eloises status som flatornas, bibrudarnas & queerqueensens schlageranthem No.1.