Vilka är Artymove?
– Peter Sydén, Mathias Näslund och Mathilda Lindgren, eller Monome-nörden, Rockbjörnen och Duracellkaninen. Vi har hängt ihop ett bra tag nu och kan inte sluta spela ihop. Det är för kul helt enkelt. Och från och med i år samarbetar vi med nya labeln Uniform Beat, vilket känns sjukt kul och annorlunda. Vi har mycket på gång framöver…
Var kommer idén till låten och videon från?
– Både Mathias och Peter kommer från små bruksorter där det definitivt krävdes att man passade in i normen, där drömmar inte riktigt var tillåtna och där det definitivt inte skulle varit ok att komma ut ur någon garderob. Människor i allmänhet verkar vara experter på att kväva sina drömmar och vågar inte vara dem de verkligen är. Samtidigt vill vi visa på att människors attityder förändras. Sverige är mer tillåtande än någonsin. Man får numera gifta sig med vem man vill, straight som gay. Hence the video.
Vilka är personerna som är med i videon?
– Några fina gaypar och fina vänner som tyckte att videon verkade stå för en bra sak. Vi fick även med ett gäng dancehall-dansare från Blue Hill vilket vi tror är unikt för en sån här låt. Vi fick grymt bra uppbackning av Hässelby församling.
Är låten typiskt för Artymoves musik?
– Det är vår absolut gladaste låt någonsin – ovanligt glad. Men annars är den definitivt typisk för vår kommande EP. Vår musik kan beskrivas som nån typ av electropop med inslag av 90-tals RnB kryddat med lite afrobeat. Och texten är precis så pretentiös och storslagen som de brukar vara… Vi brukar hamna där av någon anledning.
Er låt har ett tydligt budskap, finns det någon låt som påverkat er ordentligt att tänka på ett annorlunda sätt?
– Ja, absolut. Declare Independence med Björk är ju fantastiskt rak på sak och Lady Gagas texter behandlar liknande ämnen som One Of These Days gör. Born This Way är ett lysande exempel. Fan vad bra hon är!
Uppdaterad 2016-12-06
