Ronny: När jag som barn upptäckte musik som var annat än Disney och Bamse hade ABBA precis lagt av. Så det dröjde till i slutet av åttiotalet tills jag upptäckte vad de där omslagen med två tanter och två farbröder bland mamma och pappas vinylskivor dolde för skatter. Sedan dess har jag sett ”Arrival” med Dancing Queen, When I Kissed The Teacher, Knowing Me Knowing You, Fernando och Why Did It Have To Be Me som ett av tidernas bästa album. Jag tröttnar liksom inte på låtarna.
När sen ABBA-revivalen kom i början av nittiotalet var jag helt med på tåget och jag fick äntligen ett helhetsgrepp av kvartettens legacy. Det finns ingen musikakt varken nu eller då som levererat lika många hits, starka melodier, och ljuvliga harmonier.  Det är liksom inte konstigt att Madonnas Hung Up slog så brett då den perfekt förenade ABBA:s poperfektion med ett modernt dansbeat. Och det är klart att The Weekends Max Martin/Oscar Holter-skrivna dansbandspop i Save Your Tears lätt kunnat vara vad Agnetha, Anni-Frid, Benny och Björn spottat ur sig om de funnits (hmmm) 2021.
Och en schlagerbög som undertecknad är ju evigt tacksam för Eurovision-segern i Brighton 1974, och att de därmed styrde in min älskade musiktävling på modern popmark (och därmed säkrade dess överlevnad).
Med det sagt var förväntningarna stora när jag i höstas hörde att det skulle komma ett helt album. Jag blev ju helt varm i kroppen av det där omisskännliga soundet som bara Björn Ulvaeus och Benny Andersson kan knåpa ihop: Don´t Shut Me Down motsvarade allt det jag hoppats att en ABBA-comeback skulle innebära 2021 (ISHFIY såg jag mer som en seg b-sida med en fin text).
För visst måste det finnas nåt lika härligt bland de sju låtar världen väntar på?
Svaret på den frågan är tyvärr nekande. ”Voyages” spår motsvarar inte riktigt förväntningarna.
Visst finns här charmiga melodier som fansen kan höstmysa sig till, men några nya popklassiker innehåller inte detta efterlängtade alster. När jag nu lyssnat på allt blev det desto mer förståeligt varför charmiga, men småmossiga Just a Notion blev tredjesingel…
”Voyage” är verkligen inte dålig, men det det är en besvikelse om man förväntade sig fler dansanta pophits, eller ens en ljuvlig midtempotrall som Don´t Shut Me Down. Här bjuds vi mer en bukett av byrålådan-låtar som har fötterna i alla de musikaliska former Björn & Benny ägnat sig åt genom åren: Dansband, folkmusik, musik, pop och klassiskt. Dessvärre allt utom det jag främst älskar dem för, den refrängstarka uptempo-popen….

Annons
Annons

 

Anders: Jag är uppväxt med ABBA. Min storasyster och jag önskade oss alla skivor, lärde oss alla texter, samlade på filmisar, posters och bilder. Money money money och Tiger gick varma i pojkrummet.
ABBA var störst och ABBA är fortfarande störst. Flera av deras låtar är fortfarande mina mest spelade på Spotify varje år. Som If it wasn’t for the nights, I Wonder och As good as new.
För mig är ABBA världens bästa grupp. Och det finns inget som kan ändra på det.
När nyheten om ny musik kablades ut över världen blev jag barn på nytt, helt kärlekspirrig i magen och plågsamt nyfiken. Jag följde sändningen live och rös när låtarna spelades upp. Don’t shut me down är ju helt sagolikt bra. Bättre än jag nånsin kunde drömma om.
När de sedan berättade att det skulle komma ett helt nytt album blev jag både skitglad – och skitnervös. Varför skulle de ge ut det? Tänk om det inte är bra? De behöver ju knappast pengarna. Skivor fortsätter de ju att sälja ändå och biljetterna till Abbatar-konserterna behöver knappast en push av ett nytt album.
Nej, det här gör de nog mest för att de tycker det är kul tror jag, för att de trivdes ihop i studion, för att låtar blev till och för att de visste att fansen ville höra dem. Jag ser ”Voyage” som en present till alla oss som älskat dem så länge. Ett album för fansen.
Häromdagen såg jag reklamen nere på tunnelbanans enorma skyltar. ”ABBA Voyage, nytt album, ute nu”. Trodde aldrig jag skulle få läsa de raderna, ”ABBA, nytt album, ute nu”.
Nu har jag tillbringat en hel dag med ”Voyage ”och jag märker att jag kämpar lite för att älska låtarna. Jag hoppades självklart på en ny If it wasn’t for the nights eller en The day before you came.
Så blev det inte. ”Voyage” är något annat. Vuxnare, inte lika direkt som de tidigare låtarna men fortfarande lika spretigt som ABBAs album faktiskt varit genom åren. Pop och musikal. Vaggvisor och ballader. ”Voyage” innehåller lite för många lugna låtar för min smak. Här finns ingen Gimme Gimme Gimme eller Voulez-Vous. Men – här finns många andra gåshudsframkallande guldkorn. Och att återigen få höra Frida och Agnethas röster tillsammans i ny musik är helt fantastiskt.
ABBAs nya album behöver bara lite mer tid.

Låt oss ta det låt för låt:

ABBA ”VOYAGE”

”I Still Have Faith In You”
QX QX
Ronny: Jag kan inte lyssna på den här låten utan att tänka på hur jag och några vänner gjorde en roadtrip och bakfulla bögsextolkade texten: ”Do I Have It In Me?” ”I Believe It Isn’t There”. Fniss.
Hursomhelst, den har en fin text om ABBORNA som frågar sig om de har det inom sig att ge sig tillbaka till musikscenen trots de bitterljuva minnen de delar. Men som låt har jag aldrig fångats av den, den är för lång och seg.

QX QX QX
Anders: Redan i låtens första rader får Fridas inledande röst att kittla mina tårkanaler varje gång jag hör den och det här är ett perfekt öppningsspår, och ett vackert sätt att hälsa oss fans välkomna till ABBA – 39 år senare. I still have faith in you är en låt som hela tiden växer och jag gillar den mer och mer varje gång jag hör den.

”When You Danced with Me”
QX QX QX
Ronny: Här skulle man kunna tro att Bennys son och svärdotter, Peter och Nanne Grönvall, varit inne och pillat i studion. Tänk Maria Rådstens Vad som än händer (Melodifestivalen 1992) korsat med One More Times underskattade albumspår Kvarnen och krydda med lite Orsa Spelemän och ett par stänk irländsk folkvisa. En mysigt stunsig popbagatell.

QX QX QX QX
Anders: Här kommer en tuffare släkting till The Piper (från ”Super Trouper”). Agnetha och Fridas röster sammanstrålar över en matta av säckpipsliknande syntar och hela låten är som en allsångsblandning av Irländsk folkmusik, One More Times Highland med markerande trummor och samplingar från The Piper. Och jag kommer ha den på repeat hemma!

”Little Things”
QX QX
Ronny: Jullåten. Nej, detta blir inte vad Happy New Year är för nyår. Det är en småfin liten menuett där Frida och Agnetha sjunger om ”naughty eyes” och ”children playing with their new toys” på ett fint tantigt sätt. Låten får ett litet lyft av en klassisk barnkör mot slutet, men är det meningen att tjejerna ska sjunga på svengelska och betona T:et i Things den första strofen?

QX QX
Anders: Abbas goes Blinka lilla stjärna. En söt liten julvisa där Frida sjunger i samma anda som Like an angel passing through my room, det är stråkar, små flöjter, lite klockspel och en barnkör – en låt som säkert kommer att spelas på varenda radiokanal runt jul, men som är lite för tam för min smak.

”Don’t Shut Me Down”
QX QX QX QX
Ronny: ABBA:s motsvarighet till Lili & Susies Show Me Heaven. Ni vet när man försiktigt uppdaterat ett äldre sound och kokat ihop exakt allt som är bra med en artist från förr i en låt. På samma sätt som Show Me Heaven blev ett tre minuters ”Best of” av den blonda duon är Don´t Shut Me Down exakt allt som är bra med ABBA: Refrängen, körerna, pianot, Agnetha & Anni-Frids röster, och ett oemotståndligt melodisnickeri.

QX QX QX QX QX
Anders: När ABBA släppte den här i september trodde jag knappt mina öron. Det här var exakt vad jag ville ha. En klassisk vacker ABBA-pop-låt i midtempo som ändå doftade 2021. Klockspelet när Agnetha sjunger ’When I left I felt I’d had enough” ger mig alltid gåshud. En klassiker som jag älskar idag och kommer älska lika mycket om ytterligare 39 år

”Just a Notion”
QX QX QX
Ronny: Okej, nu fattar jag varför jag är så svag för den här buggiga boogiewoogien! Detta är ju en bonnigare och mer opolerad kusin till Take Me To Your Heaven!  Jag gillar drivet i den här nysläppta singeln, och jag hör såklart att det kanske är lite Sten & Stanley-mossigt, men det är också det som gör den lite oemotståndlig. Det här är ju en bra uppföljare till Jag vill vara din Margaretha liksom.

QX QX QX
Anders: Om man bortser från de första mossiga tio sekunderna så är det här en riktigt bra schlagerlåt som för tankarna till ABBAS Why did it have to be me. Och när tjejerna sjunger Just a notion i kör i början är det bara att kapitulera. En låt man gillar mer och mer ju längre den pågår, det är ”a-ha-ha”-körerna ”, det oemotståndliga drivet i låten, man sjunger med, det spritter i benen, munnen ler. Det här är gamla ABBA!

”I Can Be That Woman”
QX QX QX QX
Ronny: Agnetha kommer hem full efter en utekväll och ber om ursäkt för sin existens. Det är upptakten till denna sorgesamt vackra ballad om ett bråkande par som iakttas av hunden Tammy som ryggar tillbaka när mannen svär.  Jag är lite tvekis över texten om den urskuldande kvinnan som begraver sig i skuld inför mannen, ingen ”Girl Power” här inte. Men det är en väldigt fin melodi där den trovärdigt berättade texten får ta ordentligt med plats.

QX QX QX QX
Anders: Okej, höj volymen och be alla var tysta. Det här är Agnethas finest moment på skivan! En ballad där Agnetha sjunger så det gör ont i hjärtat. Pianoklink, Frida som körar, stråkar och cello. I can be that woman now är en vacker och lågmäld ballad som stundtals doftar Roxettes Listen to your Heart och country. Albumets höjdpunkt tycker jag och snudd på en femma – och kanske nästa singel?!

”Keep an Eye on Dan”
QX QX QX
Ronny: Väldigt långt intro-traskande till en refräng som inte motsvarar förväntningarna. Jag saknar både tryck och energi i den här låten som har lite tagit lite från Eagles struktur och kryddat med lite från SOS. Refrängen har en bra melodi, men jag tycker inte att man alls utnyttjar det i produktionen. Det låter som en demo! Den här refrängen kunde ju varit magisk i en kraftfull Voulez Vous/Gimme Gimme Gimme-produktion. Nu blir det mer fiskbullefjams än lyxig lax. En svag trea.

QX QX QX QX 
Anders: Plattans popigaste låt. Agnetha sjunger en smådramatisk poplåt som brakar loss i synthslingor som känns lite Summer Night City, det är dramatiska stråkar och en lite stökigare produktion med Björn och Benny på kör. Kul avslutning där pianoriffet från SOS får runda av låten.

”Bumblebee”
QX 
Ronny: Ballad i marschtakt med klockspel där Anni-Frid sköter leaden till Fernando-flöjtens inledning. Hon undrar hur den ludna lilla humle-kroppen överhuvudtaget kan flyga, och sjunger om deras nynnande bland liljor och rosor .Jag ser framför mig hur en vithårig kvinna, inte olik Drottningmodern, sakta faller in i den eviga sömnen i en brittisk trädgård medan humlor surrar över den rosaklädda kroppen och den blommiga tekoppen som spillts ut på gräsmattan.

QX QX
Anders: Det här är en småputtrande låt som aldrig riktigt lyfter eller kommer igång, Fridas röst är visserligen oklanderlig men det här är inget jag går igång på alls. Det bara tuffar på i samma tempo medan flöjt-VM pågår i bakgrunden.

”No Doubt About It”
QX
Ronny: Poprockig bagatell som borde legat kvar i byrålådan. Den här låten är inte ABBA-värdig, och är själva essensen av album-utfyllnad. Nej, den skulle inte ha tagit plats här, No Doubt About It.

QX
Anders: Frida går loss i en låt som skulle platsa i vilket musikalnummer som helst, jag riktigt ser hur det dansas för fullt och hur statister, kulisser och rekvisita flyttas runt på scenen medan huvudpersonen står i mitten och sjunger. Låten har tre olika tempon, en enormt körfylld refräng och känns väldigt mycket musikal! Personligen blir det alldeles för rörigt och gapigt för att jag ska gå igång på det.

”Ode to Freedom”
QX QX 
Ronny: Avslutningen bjuder oss på ett hyfsat pampigt intro med ljuva stråkar och filmisk harpa. Detta är en variant av We Write The Story-introt som B&B gjorde med Avicii till Eurovision i Malmö 2013. En vacker hymn som skulle funka utmärkt i en…Eurovision-inledning.

QX QX
Anders: Frida får avsluta i plattans lugnaste spår – en filmisk hyllningsvals till friheten. Över en vacker matta av stråkar sjunger hon uppbackad av en kör och det kan säkert bli mångas favorit på bröllopen i vår. Men den kräver sitt rum och sin volym. Och att avsluta albumet med dessa tre låtar lämnar lite att önska. Här hade man behövt något uptempo, och in i det sista hoppades jag att den (i sin helhet) outgivna fan-favoriten Just Like That skulle ligga gömd nånstans på albumet. Men det får kanske vänta – till Voyage II.