Att hitta sin identitet på äldre dar kan vara både befriande och bitterljuvt. Stefan Berg och Amanda Erixon Ekelund regisserar dokumentären om den sistnämndas pappa Marisol.

Annons
Annons

Malmö-författaren och poeten Fredrik Ekelund är i 60-årsåldern när han börjar bejaka sin dragning till lösbröst och höga klackar. Självbiografiska boken Q blir hans sätt att komma ut som transvestit för världen. Under bilturerna över bron till Köpenhamn förvandlas kulturmannen till en partypingla, som får dansa ut i storstadsnatten i sällskap av likasinnade.

Med hjälp av Marisol får Fredrik upptäcka nya sidor hos sig själv, och hitta något som kanske saknats under hela livet. Men den tragiska baksidan av myntet är äktenskapet som gick i kras och ensamheten som kom på köpet.

Plot twist! Pandemin slår till och Danmark stänger sina gränser. Utan sin kära tillflyktsort och sina vänner tvingas Fredrik/Marisol att reflektera över vem han/hon/hen egentligen är.

Dokumentären Marisol är delvis regisserad av Fredriks egna dotter, Amanda Erixon Ekelund (vilket osökt för tankarna till dramakomedin Min pappa Marianne). Via kamerans lins försöker hon att lösa mysteriet som är hennes far och gräver efter svar i hans uppväxt. Det gör filmen kanske mer personlig än vad den behövde vara – för tittaren är det inte så givande med alla tillbakablickar. Inte heller står det klart om Amanda hittade något tillfredsställande svar.

Trots det engagerar filmen, främst när vi får spendera tid med modiga Marisol. Filmskaparna hittar mycket humor och värme i alla champagnedränkta möten med de danska väninnorna och det slutar i ett sympatiskt, om än ytligt porträtt.