Den andra festivaldagen visade upp ett brett spektrum av musik – men även av väder. Dagen startade med ett hällande Göteborgsregn som förvandlade Slottsskogen fläckvis till lervälling, därefter kläddes området in i starkt solljus och hetta – för att sedan avslutas av en niogradig svensk sommarkväll där utandningsluften förångades till rök i munnen på de spelande banden.
Att den brittiska protestsångaren Billy Bragg blev den första på Way Out West som tog tillfället i akt att plädera för frisläppandet av den ryska punkgruppen/konstnärskollektivet Pussy Riot var kanske inte så förvånade, men när flatfavoriten (empiriskt undersökt) Feist äntrade scenen lite senare hade även hon ett stort plakat med texten Free Pussy Riot! på scenen. Snyggt av båda, och bra konserter.
Ane Brun, First Aid Kit och Jean Grae gjorde alla trevliga framträdanden, men det rådde ingen tvekan om att fredagens Way out West tillhörde Bon Iver – bandet som kanske definierar hela festivalen och som älskas sönder av dess publik – och Blur – nittiotalsgiganterna som inledde med en fantastisk Girls and Boys och därefter bjöd på hits blandat med mindre kända spår för dagens största folksamling framför scen.
Med 27 000 slutsålda biljetter och ett nytt publikrekord i ryggen går festivalen idag in på sin sista dag och frågan på allas läppar är om nyutkomne Frank Ocean verkligen kommer dyka upp i Göteborg. Efter inställda konserter på grund av röstproblem i både torsdags och fredags ser det inte ljust ut… I kväll klockan 20.00 vet vi.
Uppdaterad 2020-10-22
