Den andra semifinalen blev en betydligt mer avslagen fest än den i tisdags. Bra många trista och sömniga låtar och få vinnarkandidater. Schweiz stack som jag skrev igår ut ordentligt. Gjon Muharremajs röste är magisk och Tout´L Universe ÄR en vinnarlåt. Den står sig i mina öron alldeles för stark mot franska Barbaras segertippade Piaf-pastich. Den klättrade i oddslistan under kvällen och jag hoppas absolut att den utmanar om kronan såhär 33 år efter Celine Dions vinst för Schweiz i Dublin 1988.
Partynumren är det jag tar med mig från kvällens semi: Serbiska filler-trions Beyoncé-dans, San Marinos Senhit & Flo Ridas Adrenalina, som är ett ESC-härligt nummer, och popen från Grekland och Moldavien. Det behövs i finalen!
Än en gång gissade vi rätt på nio av tio finalister. Vi hade Österrikes Amen som en finalist. Vincent Bueno sjöng svinbra och numret påminde lite grann om John Lundviks ESC-femma från 2019. Konstigt att varken jury eller folket premierade hans grymma sånginsatser.
Och ja, jag saknar såklart den danska schlagern, som avslutade semifinalen på ett väldigt härligt sätt. Fyr og Flamme har i alla fall gett undertecknad en av de härligaste schlagerögonblicken på flera år. Bra jobbat, boys!
Slutligen kan nån förklara varför Nedeländerna valt fyra programledare? Varför lät ingen transikonen Nikki leda alltihopa? Hennes Nikki Tutorials är det bästa inslagen i programmen. Hon är svinbra på engelska och väldigt säker och charmig. Nikki hade varit en Petra-succé om man bara satsat på henne.
Nu hoppas vi på Tusse på lördag. Han måste i alla fall slå You från 2013?
Uppdaterad 2021-05-21
