Hallå, William, hur kommer detta sig?
– Som barn älskade jag Wild Kids, och min största dröm var att vara med där. Och när jag blev vuxen fanns drömmarna kvar och då var det logiskt att söka till vuxen-varianten, Robinson. Många i min närhet har uppmuntrat mig att söka, och jag letade efter en ny utmaning efter att jag trappat ner på jujutsun. Jag är lite i ett mellanläge med sporten just nu, och har bestämt att ta det lugnt på den fronten. Plugget på KTH är tidskrävande, jag och pojkvännen har flyttat och renoverat, och corona har gjort att det mesta ställts in. Så jag behövde som sagt en ny kick.

Annons
Annons

Har du kollat de senaste åren?
– Nja, jag kollade som liten då det var veckans höjdpunkt. Men jag såg förra säsongen då det var riktigt bra casting.

Vad överraskade dig mest under inspelningarna?
– Att produktionen var så strikt. De tog verkligen avstånd från oss, så det var inte som att man skapade vänner där. De svarade inte ens på vad klockan var. Men det var en bra grej, för jag ville bli utmanad och verkligen leva det livet man ser i rutan. Men jag trodde liksom att vissa saker var lite mer ”for show”, men det är verkligen allvar.

Ni spelade in uppe i Haparandas skärgård, var det en besvikelse att äntligen komma med i Robinson och så fick man inte åka till en söderhavsö?
– Haha, ska jag ärlig så skulle jag alla dar i veckan velat ha gjort det här på Fiji. Och det kände nog de flesta, utom möjligen de få galna friluftsmänniskorna som var med (skrattar).

Du säger i kvällens avsnitt att du inte ska vara öppen med din idrottskarriär inför de andra?
– Ja, jag ville hålla på den hemligheten ett tag så man inte sågs som ett starkt hot direkt. Men det var inte helt lätt eftersom man lär känna folk på djupet när man väl är där. Så det tyngde mig, för det är ju en del av mig. Men det blev en principsak att hålla tyst om det.

William med utmanarna Rickard Länta, Anna Frycklund och Wilma Wernersson.
Foto: Linus Nilsson/TV4

Beskriv vem du är i Robinson!
– En kämpe som inte vill ta för mycket plats. Målet var att försöka bli omtyckt av alla, att försöka passa in.

Du anländer som en ”utmanare”, var det sämre än att komma in som en originaldeltagare?
– Vi kom ju dit utvilade och ”uppkäkade”, vilket var en fysisk fördel. Däremot var det dåligt för det sociala spelet. De som var där från början tyckte att det gjorde oss mindre värdiga att gå långt i tävlingen.

Berättar du att du är gay i programmet?
– Ja, det gör jag. Jag kan dölja min idrottskarriär, men jag hade aldrig klarat att dölja den biten, och jag pratar om Pontus i synk. Sen vet jag inte hur det kommer fram i programmet.

Vad saknade du mest?
– Jag skulle vilja säga Pontus, men det var absolut maten (skrattar). Överlevnadsinstinkterna slog in, och längtan efter en bit mat var orimligt stor emellanåt.

Vad ska du göra för prispengarna om du vinner?
– Om jag vinner ska jag köpa massa presenter till Pontus som får stå ut med mig som student, och sen spara resten för att kunna köpa lantställe i framtiden.

Vad var det första du gjorde när ditt äventyr var över?
– Tryckte en calzone och drack en halvliter cola. Det var produktionen som fixade det. Jag ville helst åka raka vägen till IKEA och beställa en dubbel köttbulletallrik. Men jag var tvungen att åka raka vägen hem för att skriva på för försäljningen av vår lägenhet.

Ja, jag har sett på Insta att du och Pontus flyttat och renoverat en del?
– Haha, en del ja. Vi bodde på Gärdet, renoverade och sålde den och har nu flyttat igen. Men nu får det räcka. Allt logisktiskt tar mycket tid tid, och det tär på ett förhållande att ständigt befinna sig i renoveringsfas (skrattar).

@williamsethwenzel