Christer Björkman tackar efter 20 år som mellogeneral: ”Nära att ge upp flera gånger”

Efter de sex Melodifestivalsveckorna 2021 sätter Christer Björkman punkt för tjugo år som hela Sveriges Mellogeneral. Det har gått över tjugo år sedan han hösten 2001 fick i uppgift att dammsuga Sverige på artister som kunde framföra låtarna som vintern 2002 skulle utgöra stommen i Melodifestivalens expansion. Sveriges största -tvnstitution skulle då gå från ett program med tio låtar till en sex veckor lång turnérande kamp mellan 32 artisters låtar. Under dessa tjugo år har stjärnor tänts, veteraner har fått nya karriärer, och Sverige har i dag en makalöst bra rankning då det gäller bra placeringar i Eurovision.

Vad är du mest stolt över?
– Åh, det är mycket. Men det första målet var att få in musik som är relevant utanför programmet som radio ville spela och som folk ville köpa, idag streama. Det lyckades vi med, och idag har vi ett fast grepp om radiolistor och Spotify vilket gör att det blir relevant för skivbolag att satsa och för artister att vara med. Dessutom är jag stolt att vi lyckades bryta mörkret i Eurovision och bli en stormakt där. De sista tio åren tror jag vi har en snittplacering på 4,9!

Som fan märker man av att våra framgångar skapat ett hat mot Sverige från vissa Eurovisionfans i Europa. De tycker bara att vi skickar generisk pop. Känner du av avundsjukan?
– Nej. För jag är inte ute på sociala plattformar så mycket. Och jag känner absolut inte av det från mina kollegor ute i Europa. De är mer beundrande och älskar att vi lägger ner så mycket tid och kraft på vår uttagning. Vi är en förebild snarare än ett hot.

Men tillbaka till Mello: Vilken artist har du jobbat hårdast för att få med?
– Magnus Uggla och The Ark. Men jag la också ner väldigt mycket tid på att få tillbaka de som varit med och gjort Mello stort: Carola, Charlotte och Lena, artister vi behövde för att påbörja bygget och efter det kunna få med andra stora namn. Men det häftigaste är de artister man följt sedan de var spirande unga talanger och idag är fullfjädrade stjärnor. Som Eric Saade som var en valp när han dök upp, och Danny och Måns. Att känna att man var en bricka i den karriären är fint.

Det gnälls varje år kring att vissa artister inte vill vara med..?
– Med åldern blir man visare och förstår att populärmusiken är så stor, och alla kommer inte vilja vara med och tävla i musik. Och det är okej. Det är massor av artister hos oss som inte har en plats på P3 Guld. Det måste finnas plats för allt och alla. Däremot ska man ställa frågan, och det är skivbolagens och managers plikt. För Melodifestivalen är ett fantastisk fönster.

Om vi ser till resultaten, vad har överraskat och etsat sig fast?
– Marie Lindberg, skolfröken som med sin gitarr gick till final med The Ark. Det var en tv-producents våta dröm när de stora stjärnorna går vidare med en totalt okänd stjärna. Men det finns mycket: Splitbilden mellan Magnus Carlsson och Måns Zelmerlöw i deltävlingen 2007, Andra Chansen 2008 där ”Androla” (Andreas Johnson & Carola) åkte ut mot Nordman, och 2017 då Loreen åkte ut mot Anton Hagman…

För någon som brinner så hårt för tävlingen så kanske resultaten gjort att det funnits efterfester du inte varit så sugen att gå på?
– Det har hänt (skrattar). Men låt mig förklara: Resultatet i sig är jag inte så intresserad av. Däremot vill jag göra hela produkten så bra som möjligt för tittarna, och då kan det störa ihjäl mig när man inte får de maximalt bästa förutsättningarna att göra det. Som just Carola & Andreas, då Charlotte redan var i final. Vi blev berövade den drottningfajten. Detsamma med Loreen. Jag ville oerhört gärna se hur de elva internationella jurygrupperna skulle ta emot Statements. Tänk om hon fått alla tolvorna?

Det var en del tuffa skriverier i början om att du styrde för mycket och du kritiserades för att ta med polare, har du varit nära att ge upp din roll inom det här?
– Ja…. Det var tungt efter några år, men det som komplicerade saken var att jag jobbade som artist samtidigt och jobbade med artister som var med och tävlade. Men jag var projektanställd av SVT och hade ingen lön i fyra månader så jag var tvungen att jobba som artist. Men då tog SVT ansvar och mitt jobb blev ett helårsuppdrag. 2010 var jag också nära att ge upp efter flera års misslyckande med Eurovisionplaceringar. Men sen kom Saade och bröt förbannelsen efter att vi förändrat en massa, bland annat infört internationella jurygrupper. Så utvecklingen gav resultat. Men de första tio åren var en tuff skola.

Festivalen har sett ungefär likadan ut ett bra tag, har ni hittat det ultimata formatet nu?
– Ja, utifrån detta format tror jag det. Vi har vridit och vänt och en del har funkat. Och annat inte. Dueller i deltävlingar var inte så himla kul (skrattar). Så inom dessa ramar kan man inte göra så vansinnigt mycket mer. Det är i så fall en fråga för de som tar över, och det kommer jag med spänning se fram emot.

Foto: JAN DANIELSSON/TT

Vilket år har du mest positiva minnen från?
– Åren efter att vi vunnit Eurovision. Då var allt väldigt happy-go-lucky och alla var så uppfyllda av att vi skulle arrangera ESC. Jag minns särskilt 2013. För då hade vi ett förfärligt år om vi ser till låtarna, och upphovsmännen hade slagit knut på sig själva. 700 låtar i inskicket hade ”up-up-up-uuup”-hooken. Men det var ändå bara glada miner. Så 2013 och 2016 var lätta, och vi hade inga negativa skriverier.

Så, fanns det en homoelit som styrde Mello som kvällstidningarna skrev runt 2005?
– Nej. Men om man ska plocka ut två personer som satt en väldigt stark personlig prägel på den moderna Melodifestivalen så är det ju jag och Edward af Sillén. Han via sin tonalitet som manusförfattare och regissör, men även som kommentator för Eurovision. Och jag genom låtar och artister, att festivalen blivit en institution som präglar populärmusiken under våren. Så ja, i den aspekten. Om nu homosexualitet har nåt att göra med att vi har haft makten att sätta vår prägel på formatet.

Excellence startade allt i deltävling 1 2002, och Eric Saade avslutade i deltävling 4 2021. Kommentar?
– (skrattar) Tja, att han avslutade allt var häftigt. Han har ju blivit en stjärna under de här åren. Men kopplingen till Excellence vet jag inte riktigt…. Men jag hade ju ingen aning om hur man byggde ett program eller satte startordning då. Det dröjde till finalen innan jag fattade.

Innan du började jobba med programmet blev du historisk som den första artisten som sjöng om mellan kärlek mellan två män på Melloscenen…
– Tyvärr sjöng jag inte Välkommen hem så bra, men jag är stolt över att jag sjöng den texten. Särskilt med tanke på att jag inte vågade vara öppen innan, så det var på nåt sätt ”ja men nu gör jag det här istället”. Sen är jag stolt att jag vann, och över mitt framträdande i Eurovsion. Jag är även nöjd med min tredje medverkan 1993. Välkommen till livet är en vacker låt som jag tycker att jag framförde fint.

Så, vad händer nu?
– Förhoppningsvis ska jag sätta mig på ett plan till Los Angeles så fort jag får, för att jobba aktivt med att iscensätta ett American Song Contest. Men, det är inte signat än och vi försörjer en massa jurister som håller på att formalisera det här. Så fram till att det är påskrivet är det en dröm. Samtidigt är det skönt för mig eftersom jag gör det här just nu. Men förhoppningsvis blir det av, och då blir det ett fantastiskt äventyr.

Blir Christer Björkman rik borta i Hollywood?
– Det kan jag bli…det beror på hur det faller ur. Men om det faller ut som Melodifestivalen har gjort, så kommer vi som jobbat med detta bli välmående.

Slutligen, känns det tryggt att lämna Melodifestivalen nu då?
– Ja. Jag har haft en lång utfasning och min arbetsroll delas upp på två personer. Karin Gunnarsson är ansvarig för musiken, och Lotta Furebäck är ansvarig för numren. De kommer förvalta detta på ett jättefint sätt. Så nu ser jag fram emot att göra det jag saknat i alla dessa år: Rösta och tycka till, och det ska bli jättekul!