…Så att sia om hur det ska gå är omöjligt.
Helt rimligen hade alla låtar kunnat gå till final i en annan deltävling.
But let’s break it down:
Danny Saucedo går in i tävlingen som storfavorit, men har haft svårt att leva upp till förväntningarna under veckan. Hans Jamiroquai-inspirerade nummer har inte riktigt funkat som det ska. Och när låten inte är ”all that” så krackelerar paketet lite. Synd på en artist som är självklar i allt han gör i vanliga fall. Visst, vi tror fortfarande att det blir final, för fansen finns där för en artist som Danny. Och låten är inte dålig, den är bara inte så stark man hoppats. Så vi sätter den till final ändå.
Den stora schlagerkampen står mellan Jessica Andersson och Arvingarna som båda två har fått kanske sina bästa Mello-låtar någonsin. Jessicas pampiga låt växer mäktigt under sina tre minuter, och Arvingarnas stämsångsexplosion med glädjebubblande refräng är magisk härlig. De slåss mest troligt om den andra finalplatsen, men så har vi även en övertygande Paul Rey som gör comeback efter succén i fjol, och övertygar i sin fina hyllning till sin dotter. Och folk gillar sånt de känner igen, vilket i detta fallet är Ed Sheeran-soundet. Så vi kom efter mycket om och men, fram till att ”schlagerstjärnorna” tar ut varann lite, hur bra de än är.
Så det bir Paul Rey som tar den finalplats han direkt borde fått i fjol.
Men innan allt spikas som snorsäkert: Släng in hårdrock med Lillasyster i matchen. Som growlar och röjer fram en refräng som inte alls är knasig. Sist en riktig rocklåt var med fick vi Outriggers Echo som tog sig till Andra Chansen. Och två år innan det tog sig Dead By April rakt till final. Sedan dess har det varit hårdrockfritt i Mello så vi har liksom inte att jämföra med idag.
Hur funkar hårdrock 2021? Kan bli final, och kan bli femma. Omöjligt att veta.
Nathalie Brydolfs ballad och Kadiatous danspop borde däremot falla på att helheten är för sval respektive för svajig.
Men bra låtar är det likväl.
Programmet då?
Lena Ph och Christer Björkman sköter sig med den äran. Christer är Lenas lite ”straightare” bollplank och levererar resultat med pondus. Lena är härligt avslappnad som programledare, och trots att man önskade mer av Lenas Mello-förflutna tycker jag att hennes småjazziga Dansa i Neon funkade bra. Hon leker sig liksom fram som programledare. Vi bjuds dessutom ett Christer Björkman-skoj inslag med Herman Lindkvist som är riktigt roligt. Edward af Sillén-klass på den.
Däremot är programmets inledning smått obegriplig. Lena vid en flygel som sjunger sin senaste singel Lära så länge man lever hade SVT definitivt haft råd att säga nej till. Det är inte en start värdig Sveriges största tv-program. Varför ska Lena öppna tävlingen med sin nya singel? Som inte har NÅGOT att göra med tävlingen. Nej, våga sätta ned foten för sjutton.
Och slutligen. Den här soffgruppen där Christer befinner sig i emellanåt borde strukits. Bara för att det inte är publik i arenan måste man inte skapa ett b-igt ”Inför Eurovision”-rum på scenen. Kolla på norrmännen här säger vi och låt allt i alla fall kännas ”arena”.
Men på det stora hela: En fin start innehållsmässigt där programledarna är behållningen.
Och låtarna. Och apropå det: Här är betygen:
Kadiatou ”One Touch”
QX QX QX
Ronny: En snygg brittisk klubblåt inleder årets festival, och det med Idol-tvåan Kadiatou. På pappret låter detta ljuvligt, men ändå blir jag lite besviken. Inte på låten, men Kadiatou är alldeles för loj. Koppla på den charm och starquality som jag såg att du hade under Idol-tiden, människa! Och sångmässigt skulle Kishti Tomita ha både ett och annat att säga…
Men det blir ändå en trea för låten är ett snyggt stycke klubbdänga för 20-talet som fyller en dansant kvot jag saknat i Mello.
QX QX
Anders Wrethov och “The Debs” kan sin Dua Lipa, sin Mabel, sin Rihanna-från-2007-innan-hon-blev-för-RnB och har kokat ihop en modern, snygg radiohit till Idol-tvåan Kadiatou, som gör sitt bästa för att presentera den med den typ av dansnummer tidigare nämnda artister alltid excellerar i. Det går…okej. Den enorma scenen gör vad den kan tillsammans med duktiga dansare i flätat löshår för att dölja att stackars Kadiatou har svårt att hitta den självsäkerhet och lysande starquality som hon hade på TV4. Ingenting går att räkna bort ikväll, men One Touch-gänget borde haft en mindre uppförsbacke om vi säger så.
Lillasyster ”Pretender”
QX QX
Ronny: Nickelback möter Dead by April i en låt som börjar väldigt melodiskt och gitarrmjukt innan sångaren brakar loss i ett primalvrål och låten byter skepnad. Dock, refrängen är väldigt allsångsvänlig och till och med en icke-hårdrocks-dyrkande snubbe som undertecknad gillar den. Men på det stora hela saknar jag det där ”oumpfet” som jag tycker att många rocklåtar haft i Mello.
QX QX
Ken: Betygstvåan ska inte på något ses som någon ovilja för genren eller för grabbarna i ett av Göteborgs bästa rockband – jag tycker bara inte att låten är mer än “okej”. Det tror jag dock inte de som tvingades ställa in sina resor till Sweden Rock i somras bryr sig ett dugg om, när de nu sitter med Mello-appen i handen istället för en iskall stöl på O’Leary’s. Det här kan gå hur långt som helst.
Jessica Andersson ”Horizon”
QX QX QX QX QX
Ronny: Jag hade ju knappast trott att jag skulle tycka bättre om denna än Party Voice, men herregud vilken grym låt! Den här låten har allt jag vill ha av ett Mellobidrag. Den växer sig starkare och mäktigare genom sina tre minuter, ökar taktfast mot en exploderande final genom två – ja, ni hörde rätt, två! – tonartshöjningar. Och framförallt: Äntligen en låt där Jessica får visa sina röstresurser och det där fantastiska lilla raspet kommer fram i de höga tonerna.
Hur det går? Ja, i min värld är ju detta en solklar finalist. Jag ville ju så gärna höra vad de utländska jurygrupperna tycker om detta då detta är väldigt ESC-vänligt. Jag säger final, men ”risken” finns att det blir AC. Nåt annat är otänkbart.
QX QX QX
Ken: Jag är en stor fan av både Jessica Andersson (Heja Göteborg igen!) och låtskrivarna (Fredrik Kempe är ett av mina spirit animals) och jag tycker det är väldigt coolt att man kan vara med i Mello för åttonde gången och ändå förnya sig själv utan att det känns det minsta konstigt utan snarare eleverat från det man gjort tidigare. Samtidigt kan jag inte förmå mig att trycka betyget högre än en stark trea, eftersom det något i den här nästa skamlöst upplyftande och härliga Move-möter-Kingdom Come-popgospeln som jag inte riktigt connectar med. Den är liksom FÖR perfekt i sin uppbyggnad? För husfridens skull i den här duon hoppas jag (och håller tummarna för) att Jessica inte hamnar lägre än topp fyra, men jag är mentalt beredd på allt!
Paul Rey ”The Missing Piece”
QX QX QX
Ronny: En fin liten hyllning till sin dotter, som kompletterade Pauls liv likt en saknad pusselbit då hon föddes. Lite Ed..MYCKET Ed Sheeran-feeling i detta lilla mysstycke som växer för varje lyssning. Detta är en så tydlig radiohit som känns så löjligt bekant även om man aldrig hört den förut. Jag blir dock inte så berörd som jag borde bli av detta och stör mig liiite på sättet han sjunger på, som om han har munnen full av varma köttbullar i början av låten.
QX QX QX QX
Ken: Förutom möjligen Danny så finns det ingen annan låt som känns mer radiohit i kvällens startfält än The Missing Piece. Det är nog ingen som tvekar på att Paul Rey lyssnat en hel del på Lewis Capaldi, på James Bay, på Ed Sheeran, och sämre förebilder kan man ju ha. Dessutom lyckas Lunda-killen använda den enorma (och i vissa nummer ganska ödsliga) Mello-scenen på bästa sätt, när han bygger upp ett eget rum litet rum som delar sig till flera olika scenarios. Dessutom älskar jag bilden där Paul försvinner som superhjältarna i Avengers: Infinity War. Så som ni gissat, jag tycker mycket om det här, både låten och Pauls röst och charm. Men. Pecis som med det mesta ikväll så har jag ingen aning om hur det kommer tas emot av andra.
Arvingarna ”Tänker inte alls gå hem”
QX QX QX QX
Ronny: Arvingarna är tillbaka efter succén 2018 och detta är en ljuvlig schlagertrall med sextiotalsfeeling, inte alls olik sån musik kvartetten gjort till sitt signum. Refrängen är löjligt bekant och har jämförts med alltifrån Lena Ph:s Stjärnorna till ABBA:s hela katalog. Maximalt med glädje, stämsång och synkrona danssteg, och gjutet bland de fyra i toppen. Det här är precis det jag vill se i en deltävling, och jag tror att svenska folket säger I Do till Arvingarna i kväll.
QX QX QX QX
Ken: Nyskapande kanske det inte är. Eller Spotify-riktat. Men jävlar vad jag älskar det här lyckopillret till dansbandsschlager, extremt härligt och säkert framfört av vinnarna från 1993. Texten är så fullständigt on point 2021 (vem vill inte hänga ute hela nätterna med massa gamla och nya vänner och bara vägra gå hem efter ett år av social distansering?) och jag utmanar er som lyssnar att inte sjunga med i andra refrängen eftersom den första vändan sitter lika tajt som Arvingarna-Tommys sotarmössa. Ska vi skicka detta till Rotterdam 2021? Nä, det är väl klart att vi inte ska. Men det har väl aldrig varit vad Melodifestivalen till 100% har handlat om heller. Den här mixen av Jackson 5, It’s Raining Men, Vanessa Paradis och alla Gson/Bobby-schlagers som skrivits måste vara i final!
Nathalie Brydolf ”Fingerprints”
QX QX QX
Ronny: Idol och Bachelor-bekanta Brydolf levererar sin ballad klanderfritt. Hon sjunger utmärkt med stor inlevelse, och låten är vacker. Men tyvärr blir hela paketet lite väl svalt och jag tror tyvärr detta inte kommer att hända ikväll. Utanför toppen.
QX QX
Ken: I vilken annan deltävling som helst hade jag nog både gett det här högre betyg och tippat den till en högre placering, men frågan är om Nathalies röst och låtens skirhet räcker där den ligger inklämd mellan kvällens två mest favorittippade bidrag? Jag tror den får det svårt. Utan att för den sakens skull missunna den dess plats i den här tävlingen. För det är tre väldigt vackra minuter vi bjuds på.
Danny Saucedo ”Dandi Dansa”
QX QX QX
Ronny: Njae. låten är liksom bara ”helt okej”, och numret är inte där jag vill att det ska vara. Men Danny är ju en stjärna och skulle kunna sjunga ett suddgummi till final, för att citera Aftonbladets Markus Larsson. Final borde det rimligen bli, men personligen tycker jag att detta platsar mer i Andra Chansen än final. Men när Danny kopplar på det lilla extra så är han smått ostoppbar.
QX QX QX
Ken: Jag älskar Danny. De shower han gjort på senare år har alla varit magnifika timmar underhållning. Däremot så älskar jag inte all Dannys musik och delar inte alls hans kärlek till det funkiga. Inte för att jag på något sätt undrar vad Dandi Dansa gör här, det är ju så här Danny låter 2021, och kvällens bästa show bjuds jag ju också på (även om jag har ganska mycket att anmärka på vad gäller den där återvinningsstationen för flyttlådor som han flyttat in i), men det är inte låten jag personligen kommer smälla på i mina lurar den dagen man återigen får besöka ett gym. Kvällens mest givna finalkandidat! En mening jag vill minnas att jag även skrev om Felix Sandman i deltävling ett förra året… Just sayin’. Men nä. Inget rubbar Danny ikväll.
Tippning:
Final: Danny & Paul Rey
AC: Jessica & Arvingarna
Femma: Lillasyster
Sexa: Nathalie Brydolf
Sjua: Kadiatou
Uppdaterad 2021-02-10
