Hösten 1987 åkte Lili & Susie–affischerna upp på väggarna i pojkrummet på Hjortvägen i Upplands Väsby. Deras genombrottslåt Oh Mama gick varm på skivtallriken och den fejkade reklamfilmen för Knegoffs Choklad i tv-succén Solstollarna där systrarna Päivärinta sa ”Vi delar alltid lika…i vanliga fall” ekade i huvudet. Nåt år senare började min brorsa spela trummor för Lili & Susies pappa Paavo, och därmed säkrades autografkortet. Sedan dess har Lili & Susie alltid haft en discodunkade plats i mitt hjärta och efter årets Så Mycket Bättre-medverkan vill jag nu ha svar på femton fan-nördiga frågor: Ni tolkade två låtar i Så Mycket Bättre: Markus Krunegårds Hela livet var ett disco och Eldkvarns En kyss av dig, varför dessa?
– Först fick vi en lista med låtar där vi inte riktigt hittade nåt, det fanns ingen LilI & Susie-känsla att locka fram.
Benjamins Tror du att han bryr sig var faktiskt med där, men den kändes så ung och vi hade ingen producent då. Så vi fick lite fler förslag och då var Hela livet var ett disco med. Men när sen vi fick höra att den nog var tagen, var vi redo att hoppa över allt. Det var för kort om tid och vår producent Anders Hansson (som jobbat med bland annat Lena Ph, Agnes, Army of Lovers och såklart, Lili & Susie) var inte ombord. Men då fick vi den, och Anders kom in. En kyss av dig ska spegla Lili & Susies live-energi. Däremot var vi lite kluvna till att vi valt två drogreltaerade låtar (skrattar).
Vad handlar Oh Mama egentligen om?
– Haha, ja det kan man fråga sig. Det är inget man ska forska för djupt i (skrattar). Vi brukar säga att alla får göra sin egen tolkning. Den hette ju Min och Jonnys sång från början men då ville ingen ta i den med tång, så när den engelska texten kom så föll allt på plats. Den typen av låtar hade vi inte i Sverige då.
Hur kändes det att höra att ni rev ner 30 års kvinnokamp på tre minuter med er Oh Mama-video?
– Vi fick så mycket skit på oss där ett tag. ”De döljer sina bristfälliga sångresurser med glossigt läppstift”, skrev nån. En annan frågade hur det kändes att vara delaktiga i att sprida hiv genom musik som uppmanade till tillfälligt sex. Folk letade liksom fel på oss.
– Hur vi såg ut fick allt fokus, men vi var ju discotjejer och såg ut sådär när vi gick ut. Men vi har alltid tyckt att vi är starka, vi gick vår egen väg, det var ingen som styrde oss. Vi var oss själva, och publiken älskade oss ju. Så vi gjorde tvärtom och tog vi på ännu mer läppstift.
Vad har ni för favoritlåt med er polare Ankie Bagger?
– People Say It´s In The Air. Ankie hängde ju jämt med oss och ett tag pratade vi om att vi skulle vara en trio. Men vi jobbade olika och hon drog åt ett annat håll. Däremot fick vi ju in henne i Oh Mama-videon och hon jobbade sen med våra låtskrivare, och ingår i vårt 80-talsturnégäng. Hon och Herreys battlar i just People Say It´s In The Air.
Är det sant att ni skulle ha gjort Dansa i Neon istället för Lena Philipsson?
– Ja, vi spelade in en demo som lät jättebra. Men vi var för sexiga sas det. Fast ser vi tillbaka så är vi ju glada att vi slog igenom med Oh Mama, och skapade en karriär så.
Var det givet att Mellotävla med Okey Okey, då var ni ju på toppen av er karriär?
– Ja, vi var lite skeptiska, men vår skivbolagsboss och låtskrivare Ola Håkanson tyckte vi skulle ut och synas. Men den blev ju inte så bra live (skrattar). Vår poplåt lät inte så bra med tromboner och liveorkester. Så när vi stod där och Yvonne Ryding presenterade oss sa Lili: ”Ska vi skita i det? För det låter inget vidare”. Det hade ju varit jättekul om vi tågat av scenen i våra spanska dräkter just när musiken gått igång (skrattar).
”Under tuffa perioder har gay-communityt alltid funnits i ryggen”
Ni tog en lång paus från musiken men gjorde comeback i Mello 2009 med Show Me Heaven. Är det sant att en gayklubbsspelning var anledningen till att lusten kom tillbaka?
– Ja, Jonny (Werner) frågade om vi ville komma och spela på WONK:s Regnbågsfest hösten 2007. När vi fick så mycket kärlek från publiken fattade jag hur mycket jag hade saknat det, säger Lili. Så där föddes fröet.
Gaysen har alltid haft ett gott öga till er, har ni känt det?
– Ja, verkligen. Under tuffa perioder har ni alltid funnits i ryggen, och comebacken i Malmö var som sagt startskottet. Det har liksom varit en livslång relation där vi lite känt igen oss i att vara utsatt och påhoppad. Vi har lyft varandra och våra spelningar på Pride har varit magiska. När tio tusen gör dansen till Okey Okey är man lycklig.
Robert & Marie är en fan-favorit, vad är ert förhållande till den?
– Den var aldrig en favorit för oss, men den blev en hit i Japan. Videon bygger på en film som heter Gengångare, eftersom vi var inne på skräckfilm då. Men okej, vi uppskattar den mer idag. Vi var nog för energiska på den tiden för att sakta ner och göra ballader: ”Händer det inget mer?” liksom (skrattar).
Ge oss en låt som borde släppts som singel!
– Love could not be wrong, säger Lili, Give the night to you, säger Susie, men enas om att Sending Out a Message är skitbra, en ”brakare med energi” Den får vi plocka upp!
Ni gjorde en Pridelåt som aldrig blev en Pridelåt?
– Ja, Bailamor med Diamond Dogs ville Pride inte ha så vi släppte den ändå. Det var en kul låt med en ännu roligare video där Ankie dök upp. Och Diamond Dogs var superhärliga att jobba med.
Känner ni att ni fått upprättelse för all skit ni fick i media under 80- och 90-talet?
– Ja, faktiskt. Folk verkar nu ha insett att vi kan sjunga och skriver musik, och styr själva vad vi gör. Då var det bara fokus på hur vi såg ut. Men vi är glada att vi stod på oss och var oss själva. Men främst är det kul att se att djuren och miljön äntligen är på agendan, som vi alltid kämpat för. Mycket av det Greta pratar om idag pratade vi om för många år sen, men nu är folk redo.
Ett erbjudande ni ångrar att ni sagt nej till?
– Det blev aldrig nej, men det blev inte av: Denniz Pop skulle ha producerat Where Eagles Fly, men blev sjuk. Vi hade verkligen passat att komma in och jobba i Cheiron-eran, där hade Lili & Susie funkat bra.
Kommer ni göra Mello igen?
– Vi vill ju det. Vi är starkare än någonsin och har varit ute och spelat så mycket mer än när vi var med 2009. Och det hade varit jäkligt kul att ta det vidare detta efter Så Mycket Bättre i en låt med energi, som känns Lili & Susie. Med influenser av 80-talet men som känns ”idag”.
Hur många djur har ni i dag?
– Susie har en labrador, och jag har en 17-årig hund och en katt. Sen kommer det vilda patienter hela tiden, berättar Lili som fortfarande jobbar med projektet Djurens Ö, som håller på att starta upp Sveriges första viltsjukhus.
Slutligen, ge oss tre låtar som presenterar Lili & Susie bäst?
– Oh Mama, för energin, glädjen och discon, Where Eagles Fly, för vårt engagemang, och Bara du och jag, för det där pirret, Lili & Susie-magin.
