Sam Smith har det senaste året gjort en personlig resa. I september förra året kom hen ut som icke-binär, och berättade om känslor som hen kämpat med i flera år, som yttrat sig i ångest, dysmorfofobi och depression. Den resan avspeglas på ett sätt i nya albumet Love Goes, som inte låter som något Sam Smith gjort tidigare, som en positiv förvåning.

Annons
Annons

Jag trodde aldrig att Sam Smith, i alla fall inte inom loppet av minst tio år, skulle göra ett poppigt album. Sam Smith är piano, stämmor och hjärtesorg. Och hur lätt är det egentligen att komponera något upptempo av de komponenterna. Inte så svårt verkar det som.

Love Goes är ett riktigt bra pop-album. Låtar som Another One och Dance (Till You Love Someone Else), hade på hens tidigare album varit ballader, med en ton av upptempo. Här är blir jag istället uppbjuden på dans i vardagsrummet. Det känns som om Sam Smith gjort popmusik sedan start.

Jag saknade aldrig den här stilen på Sam Smiths tidigare album, men jag saknar heller inte de renodlade soul/jazz albumen när jag lyssnar på Love Goes. För de finns där också i form av For The Lover That I Lost, Breaking Hearts och Forgive Myself.

Albumet innehåller totalt 17 låtar, varav sex låtar som släppts de senaste två åren. Räknar man med de sex låtarna, är skivan riktigt stark. De nya låtarna skiner inte riktigt lika klart, men är trots det ett värdigt tillskott med till exempel Diamonds.
Från början skulle albumet ha titeln To Die For, efter singeln som släpptes i februari. Men likt Taylor Swift och hennes folklore ändrades Sam Smiths planer i samband med corona. Och ur det kom Love Goes.

Och som vi är glada för det.

Betyg:

QX QX QX QX