I helgen som gick blev kortfilmen Du gamla, Du fria tilldelad priset Bästa Svenska Kortfilm på Uppsalas Kortfilmsfestival. Bakom filmen står Dawid Ullgren, som nu snart också tävlar om kortfilmspriset 1 KM Film på Stockholms Filmfestival. Filmen handlar om ett nattdopp som leder till en diskussion om homofobi.
– Du gamla, Du fria handlar om en grupp vänner som ska ta ett nattligt nakendopp. Den festliga stämningen förändras när en straight förbipasserande äldre grupp skrattar av någon anledning. En av vännerna upplever starkt att skrattet är riktat mot dem och konfronterar gruppen vilket leder till en diskussion om homofobi.
Hur kom du på detta?
– Idén bygger på en situation som jag och min sambo var med om för åtta år sedan där vi blev utsatta för ett hatbrott. Jag bar på den situationen i flera år utan att direkt våga prata om den eller ens reflektera kring det. Det kom en dag för två år sedan då jag insåg att jag gick runt och var arg. Arg av flera anledningar som kokades ner till att jag kände att jag inte kunde vara mig själv ute i samhället. Där föddes idén av att jag ville göra något kring hur djupt rotat homofobin existerar i Sverige. När jag berättade för en familjemedlem om mina planer kring att göra en film om hur homofobiskt Sverige är fick jag som svar att Sverige inte alls är homofobiskt. Den reflektionen från min familjemedlem skapade egentligen hela filmen. Jag ville göra en film om perspektiv. De är alla med om samma situation, men deras upplevelser av situationen är helt annorlunda. För mig handlar därmed filmen om ens individuella bagage. Det bagage man alltid bär runt på. Det som skapar individen.
Den utforskar homofobin i Sverige, hur homofobt är Sverige egentligen?
– Som med mycket annat vilar vår identitet som svensk i att vi har en otroligt liberal inställning till individen. Kollektivt känner vi oss trygga i att säga att vi inte är homofober, sexistiska, eller rasistiska, men det är inte sant. Oftast när man pratar om homofobi så upplever jag att det finns en kränkthet hos den straighta majoriteten. Meningar som “vi har det mycket bättre här än i andra länder” och så vidare är delvist sant, men det hjälper inte. Sverige är inte en utopi. Vi har en lång väg att gå innan vi alla kan kännas oss trygga. Jag har märkt hur jag har försökt att smälta in för att inte bli “påkommen” som homogay. Efter min upplevelse med min sambo som var otroligt hotfull slutade vi att hålla hand med varandra ute på stan. Det gör mig ledsen att det blev konsekvensen av den situationen. Jag har dock märkt att under arbetet med filmen har jag börjat våga vara mig själv ute i samhället mer. Det är en bit kvar, men resan är igång i alla fall!
Den kommer tävla på Stockholms Filmfestival. Hur och när visas den?
– Filmen är nominerad till 1 KM Film som är ett av Sveriges största kortfilmspriser. Festivalen är coronaanpassad i år, där det både kommer att ske på nätet och fysiskt på biografer mellan den 11-22 november. 1 KM Film-visningen sker den 17 november!
Vad betyder det att den vann pris i helgen?
– Det är jätteroligt och en stor ära på många sätt. Min förhoppning är att det ska leda till att fler får chansen att se filmen.
Du har med ett gäng namnkunniga skådisar, Razmus Nyström, Samuel Astor, Carlos Romero Cruz, Björn Elgerd, Bengt Braskered, Jessica Liedberg, Susanne Barklund och Jonatan Blode. Flera är öppet gay, var det ett medvetet drag att jobba med personer som lätt kunde identifiera sig med situationen?
– Jag letar efter en autencitet i mina filmer som ibland är svår att sätta fingret på. Jag tror att mycket av det till stor del handlar om att casta rätt skådespelare för rätt roll. I det här fallet så kändes det viktigt att om vi ska prata om homofobi så behöver skådespelaren ha en förståelse för vad det innebär. Alla mina skådespelare i filmen var otroligt generösa med att dela med sig av sig själva och sina erfarenheter. Det känns på många sätt lyxigt. Jag har jobbat med de flesta tidigare och är så otroligt stolt över mina skådespelare!
Uppdaterad 2020-10-29
