Anders skrev låt till ungdomskärleken Nick 1995 – nu spelas den in

1995 skrev musikern Anders Wängdahl, en låt till en kille han blev kär i under ett påbyggnadsår i Cambridge 1995. Sedan dess har den sjungits ett par gånger, och Anders pojkvän sedan tjugo år säger att den med åren ”blivit hans”.  Nu har Anders tillsammans med musikern Viktor Turegård spelat in den, som en stor filmisk kärleksballad med stråkar och blås. QX tyckte storyn var rätt gullig och hörde av oss till Anders, som idag är anställd på Göteborgsoperan.

Berätta, vem var killen i Cambridge?
– Jag studerade på Bodywork Dance Studios i Cambridge när jag träffade Nick en kväll på en pub. Blond, snygg och vansinnigt charmig. Vi sågs av och till under ett par månader, men eftersom han var i garderoben och hade väldigt konservativa föräldrar vågade han inte nåt allvarligt. En gång blev vi nästan påkomna, han blev skraj och så tog det slut. Jag träffade honom aldrig igen och har ingen aning om var han finns nu, men jag tänker på honom ibland och hoppas att han mår bra och skapade ett bra liv för sig.

Fick han höra låten någon gång?
– Nej, jag började skriva på den här låten strax innan vi slutade ses, så han hann aldrig höra den färdig.

Din nuvarande känner alltså nu att låten är hans, vilket är fint, hur länge har ni varit ett par?
– Min kille Micke som jag varit ihop med länge nu, 20 år i april, tycker att låten är till honom, och det känns väl fair efter att han har stått ut med mig i så många år. Jag älskar våra långsamma morgnar med kaffekopp bredvid sängen medan en solstrimma vandrar genom rummet.

Låten är en storslagen kärleksballad, vilken är tidernas vackraste kärleksballad för dig?
– Åh, det finns så många… Men om jag bara får välja en, måste det bli At last med Etta James. Den har så fin text!

Hur har livet på Göteborgsoperan varit sedan corona drabbade oss?
– Vi har haft en väldigt egendomlig höst, med repetitioner av Cabaret utan att veta när vi ska få möta publik. Västra Götalands-regionen som är våra ägare, har tvingat både oss och GöteborgsSymfonikerna att hålla helt stängt för att begränsa smittspridningen. Alltså har vi inte ens fått släppa in de 50 som regeringen tillåter, i en salong som rymmer 1300. Men nu fick vi äntligen veta att vi får premiär på Cabaret lördagen den 7 november! Och troligen för 300 i publiken! Så vi har haft mycket tid att slipa på föreställningen då vi minnesrepeterat nån gång i veckan för en helt tom salong. Den här föreställningen känns så aktuell och viktig nu, med det som händer i världen nu med populism, fascism och inskränkningar mot HBTQ-rättigheter och journalism.

Som, vad händer annars framöver för dig?
– En hel del! Främst Cabaret-premiären, men det blir också minikonsert med Duratrion som jag sjunger med, och inspelning med mitt ”alter ego” Sebastian Knight. Dessutom jobbar jag med ett par låtar till som jag hoppas ska vara färdiga att släppa under hösten. Jag arbetar också på en föreställning med tonsättning av Michelangelos kärleksdikter tillsammans med Mats Sköldberg.